Idag bjöd Revisorsinspektionen in till ett informationsmöte om penningtvätt och finansiering av terrorism för auktoriserade och godkända revisorer.
 
Fokus för mötet var  att bidra med kunskap om när en revisor kan komma i kontakt med penningtvätt och finansiering av terrorism och vad revisorns uppgiftsskyldighet innebär. 

Förutom Revisorsinspektionen deltog Finansdepartementet, Finanspolisen och Säkerhetspolisen.

Alla parter var överens om att revisorerna har en vital roll när det kommer till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism.
Revisor, som har en skyldighet att rapportera misstänkta transaktioner enligt penningtvättslagen, uppmanades därför att vid minsta misstanke rapportera den misstänkta transaktionen till Finanspolisen – och det utan dröjsmål.

Det är inte ovanligt att en osäkerhet uppstår hos revisorn när hon/han misstänker en oegentlighet. Kanske har revisorn arbetat med sin kund under flera år och därför har byggt upp ett förtroende till sin kund. Det betonades därför att revisorn bör ha en "professionell skepticism" och att misstankegraden för att informera Finanspolisen är lägre än vad många tror. Minsta misstanke räcker. Det behöver inte finnas bevis för att penningtvätt eller finansiering av terrorism faktiskt har skett.

Grund för misstanke skulle exempelvis kunna vara om en kund vägrar att besvara kundkännedomsfrågor eller inte vill lämna dokumentation och underlag som exempelvis styrker transaktionens syfte, pengarnas ursprung eller vem som är den tänkta mottagaren.

Ett annat fall skulle kunna vara om en kund verkar utföra affärer för någon annans räkning eller inte har kännedom om vad syftet med transaktionen eller affären är.

Så fort revisorn väntar med att göra sin anmälan därför att hon/han exempelvis inväntar rapporter från kunden förbises skyndsamhetskravet. Finanspolisen var noga med att poängtera att komplettering kan göras i ett senare skede.

När Finanspolisen har mottagit anmälan görs en bedömning av materialet. Vid misstanke om finansiering av terrorism eller penningtvätt skickas ett underrättelseuppslag vidare till Säkerhetspolisen för vidare bedömning och utredning.

Sekretessen är mycket hög. Identiteten på den som lämnat en penningtvättsrapport till Finanspolisen omfattas av sekretess och inte heller får den som är föremål för granskning vetskap om att rapportering har skett.

Antal rapporter som har kommit in till Finanspolisen är relativt få. Under 2016 gjorde revisorer totalt 10 rapporter. Under 2015 och tidigare år gjorde inkom ungefär tre till fem rapporter från revisorer per år. Generellt sett höll rapporterna en mycket hög kvalitet med bra information som underlag. Däremot konstaterades att rapporterna hade "alldeles för hög misstankenivå".

Om vi är framgångsrika i kampen mot finansiell brottslighet behåller vi inte endast förtroendet för det finansiella systemet utan även för demokratin. Det sa Per Johansson, chef för Revisorsinspektionen och pekade samtidigt på att 2 triljoner USD penningtvättas årligen. Det är en hiskelig summa som får oss att förstå dess internationella omfattning. För att komma till rätta med det här problemet krävs en nationell likväl som en internationell samordning.