Eva är förtvivlad. Hennes ”IPS” är borta.
– Allt är försvunnet! Pengarna som jag har avstått under så många år för en bättre pension finns inte längre. Banken säger att det inte ens finns en sådan produkt i mitt namn? Jag visste att jag kunde bli lurad, men att jag skulle kunna förlora allt kunde jag aldrig föreställa mig.

Känslan av att bli lurad av finansbranschen är tyvärr vanlig. När jag diskuterar pensioner med arbetsgivare och deras medarbetare, hör jag återkommande om samma typ av missnöje:

1.       Kostnaderna blev mycket högre än väntat.
2.       Placeringsråden var identiska för alla, trots att de skulle vara individuella.
3.       Det är svårt, ibland omöjligt, att flytta pensionssparande.

Vem kan vi egentligen lita på?

Dessa invändningar har det talats om i decennier, under hela min verksamma tid i branschen. De så kallade individuella livförsäkringarna, som köps av privatpersoner och upphandlas direkt av arbetsgivare, är framträdande i sammanhanget. Till dessa individuella försäkringar räknas till exempel tjänstepension för anställda utan kollektivavtal, vd-lösningar, löneväxlingar, tiotaggare och privata pensions- och kapitalförsäkringar.

Färsk statistik från Svensk Försäkring påvisar att inbetalda premier till de konkurrensutsatta pension- och livförsäkringarna uppgick till hela 335 miljarder kronor det senaste året, varav tjänstepension stod för största delen med 186 miljarder och kapitalförsäkring för 139 miljarder. Ansenliga summor väl värda att ombesörja på allra bästa sätt, med rimligen goda förutsättningar för bra villkor.

Utmaningar och förhoppningar
Individuella försäkringar och rådgivning kring desamma har i teorin reglerats kraftigt de senaste åren, men i praktiken återstår mycket att förbättra. Branschen kännetecknas av krånglig terminologi, ett fackspråk som byter skepnad titt som tätt. De omdebatterade ”provisionerna” och ”fondkickbacksen” kallas idag ofta för ”distributionsersättning”. Fonder och bolag som diskvalificerats eller som fått sämre rykte byter namn, och den numera lagstadgade fria flytträtten begränsas istället av affärsmässiga samarbetsavtal (inklusive pensionspolicys som inte medger flytt) och ålderdomliga administrationskrav, för att nämna några exempel.

Finansinspektionen skickade nyligen ut en enkät till Sveriges förmedlare om de provisioner och ersättningar som de erhåller från bland annat försäkrings-, fond- och interna samt externa värdepappersbolag. Under ytan bubblar frågan huruvida ett brett provisionsförbud skulle kunna förbättra marknaden och hur tredjepartsersättning de facto påverkar de råd, fondrekommendationer och avgifter som präglar dagens lösningar och kundernas upplevelser. Min förhoppning är att branschen svarar uttömmande och utan begreppsbegränsningar, och att vi med detta underlag kan komma vidare i en svårknäckt vattendelare.

Transparens och kundfokusering
Branschen behöver bli mer transparent och kundfokuserad för att återfå förtroendet. Avgifter och risker måste presenteras begripligt och förändringar vara möjliga att genomföra.

När det kommer till flytträtt har vi tagit stora kliv framåt, men det kvarvarande kravet på tidigare arbetsgivares godkännande vid flytt av gamla tjänstepensioner riskerar maktobalans och en livslång, suboptimal inlåsning.

Administrativa olägenheter och utdaterade avtal med specifika pensionsförvaltare bör ej få företräde till vad som är mest gynnsamt för den enskilde idag. Genom att eliminera detta byråkratiska krav kan vi avsevärt förenkla och rationalisera processen för pensionsflytt, vilket spar tid och resurser för alla inblandade parter.

Låt oss ta det sista välbehövda steget för en fungerande flytträtt så att individer som vill kan ta sitt ansvar. Jag står fast vid mitt tidigare förslag – tillse att den försäkrade får dispositionsrätt till fribrevskapitalet, ta bort oket från arbetsgivarna och främja konkurrensen.

Vad hade hänt med Evas pengar? Pensionsmedlen är i säkert förvar, men utgör tekniskt sett inte en ”IPS” utan en individuell försäkring av typen ”löneväxling”. En ordförbistring. Eva hade dessutom, med hjälp av sin arbetsgivare, nyttjat sin flytträtt för över tio år sedan och bytt ut det gamla försäkringsbolaget mot ett annat. Kapitalet har utvecklats väl i den nya miljön med en enkel global indexfond (som höjt risken något och sänkt de tidigare löpande kapitalkostnaderna med över 2,25 procent). Eva är tacksam för den extraavsättning som arbetsgivaren medgav och för den lilla guldkant som detta nu kan sätta på den stundande pensionen.

Den här historien visar på vikten av sund konkurrens, en fungerande flytträtt och ansvarstagande men viskar för all del också om förbättringspotential gällande kommunikation och tydlighet både vad gäller det avlämnande och det mottagande bolaget samt kundens behov av stöd.

Fokusera på R.A.R.T
Pension- och försäkringssparande är ett svårbegripligt område där branschen behöver vara extra tydlig och omsorgsfull. De enorma volymerna och de livslånga förtroendena får mig att tänka på ett gammalt favoritcitat: ”Med stor makt följer stort ansvar.” Jag tänker att branschen framåt behöver fokusera på det jag kallar R.A.R.T och jobba för: Rörlighet – fungerande flytträtt är kundmakt och en hygienfaktor på 2020-talet, Avgifter – som tål strålkastarljuset och håller över tid för kund och bransch, Rådgivning – som stärker individens förutsättningar och ger utföraren legitimitet, och slutligen Transparens – som ökar förståelsen och bygger tillit.

Helena Palmgren
Founder & Executive Advisor Palmgren & Bähr