"Var målinriktad, men med ett öppet sinne"

Fondförvaltaren Mona Stenmark drömde om att arbeta internationellt, gärna inom någon internationell organisation som FN eller Sida. Men, genom att vara öppen för de möjligheter som dök upp längs vägen hamnade hon någon helt annanstans. Idag investerar hon i nordiska företagsobligationer inom ramen för Carnegies räntefonder, Carnegie Investment Grade och Carnegie Likviditetsfond.

Det var dock inte på Carnegie som Mona Stenmark inledde sin karriär efter ekonomistudierna vid Uppsala universitet, utan på nischbanken Hagströmer & Qviberg (HQ), där hon fick ett vikariat på bankavdelningen 2003.

– Det var en ren slump att jag hamnade på HQ, säger Mona Stenmark.

Hon berättar att hon i slutskedet av sina studier fick höra via sina kontakter att den omtalade banken var i behov av en vikarie till ekonomiavdelningen då den personen som hade fått tjänsten hade tackat nej till anställningen två dagar innan den skulle inledas. Det var värt att prova den möjligheten, tänkte Mona Stenmark, som skickade in sitt cv och fick tjänsten. 

Vd för HQ Bank var på den tiden finansmannen Patrik Enblad. Andra kända personer som arbetade på banken under den här tiden var finansmännen Anders Böös och Stefan Dahlbo.

– Det fanns många starka personligheter på HQ och sammanhållningen var mycket stark. 

Mona Stenmark berättar att det inom banken erbjöds olika karriärvägar för medarbetarna och möjligheterna att avancera internt var stora. Efter fem år på ekonomiavdelningen började Mona Stenmark i HQ Fonders förvaltningsteam där hon arbetade mot tillväxtmarknader, vilket på ett sätt påminde om vad hon såg fram emot i arbetet på FN eller Sida. Hon beskriver den verksamheten som “rolig, utmanande och lite frustrerande ibland”.

– Många av de länder som vi arbetade mot präglades av en politisk instabilitet och godtyckliga politiska beslut kunde få stora konsekvenser för företagen. Därför satsade vi på att identifiera de företag som inte var så sårbara.

HQ Banks krasch 2010 kom som en total chock för medarbetarna.

– Vi kallades in till möte en lördag. Där fick vi veta att Finansinspektionen hade dragit tillbaka bankens tillstånd. 

Mona Stenmark minns tiden som följde som surrealistisk och omtumlande.

– Folk reste sig från sina stolar och gick. Det kändes som ett sjunkande skepp. Även om det var uppenbart att det fanns stora brister inom verksamheten var det så mycket som var bra. Det var något som gick förlorat när banken splittrades. Men självklart var det en viss lättnad att jag då var anställd av HQ Fonder som hade tillståndet kvar och dessutom ägdes av Öresund.

Ovissheten om vad som skulle hända var stor och många medarbetare var ledsna. När Carnegie meddelade att de skulle köpa HQ Fonder var lättnaden därför stor. Med en ny logga och ett nytt kontor kunde medarbetarna på HQ Fonder fortsätta sin verksamhet, men det blev inte precis som innan.

– Eftersom Carnegie var en större bank blev det mer anonymt. Ibland är det svårt att känna att man är samma företag när alla avdelningar sitter på olika våningsplan och inte har access till varandra.

Att arbeta mot den nordiska marknaden skiljer sig en hel del från att arbeta mot tillväxtmarknader, menar Mona Stenmark. 

– Marknaden är inte bara mindre geografiskt utan också lättare att förstå. Eftersom avståndet är kortare är det också enklare att få en personlig relation med företagen, vilket är än mer viktigt nu när hållbarhetsfaktorer har blivit en viktig del av riskanalysen. 

Intresset för nationalekonomi väcktes tack vare Mona Stenmarks pappa, som läste till nationalekonom. Han introducerade Mona för hur olika strömningar påverkade finanspolitiken, räntan och kapitalflöden. Monas mamma arbetade på Skatteverket, så ekonomirelaterade frågeställningar var ett givet samtalsämne vid middagsbordet.

De femåriga ekonomistudierna vid Uppsala universitet tog mycket tid i anspråk, men däremellan hann Mona Stenmark med att engagera sig i Norrlands nation där hon var verksam i nationens restaurang Brända tentan. Utbytesterminen gjorde Mona Stenmark i Österrikes huvudstad Wien, där hon läste tyska vid en privat skola. Våren i Wien blev lustfylld. Inledningsvis fick hon dela lägenhet med en italiensk tjej som inte talade engelska och sedan med en tjej från Japan som utbildade sig till operasångerska och övade arior i köket.

 – Även om jag inte hamnade i FN eller på Sida fick jag möjlighet att arbeta mot tillväxtmarknader. Min största lärdom under min karriär är att det är bra att vara målinriktad, men med ett öppet sinne. Möjligheter kan uppstå längst vägen som du inte har kunnat föreställa dig. Genom att vara öppen och testa på dessa kanske du hittar något som du tycker är tillräckligt roligt och intressant för att du ska vilja fortsätta.