Flera kraschade högriskprodukter i Kreditfonden

”Som investerare i fonden har man tillgång till en sparprodukt med hög förväntad avkastning till en låg risk som normalt inte kan erbjudas till privata investerare”, förklarar Kreditfonden, eller Scandinavian Credit Fund I som den egentligen heter.

Samtidigt pågår en konflikt i tingsrätten som Realtid tidigare skrivit om. Tvisten rör ett obligationslån till fastighetsbolaget Trinitas som investmentbanken Jool arrangerat och som Kreditfonden investerat drygt 60 miljoner kronor i.

Nu har bolaget kraschat, pengarna är borta och huvudägaren har dömts för bland annat grovt bedrägeri, grovt svindleri, grov urkundsförfalskning, grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott, till sju års fängelse och näringsförbud i tio år av tingsrätten. En dom som överklagats till hovrätten.

Kreditfonden har i sin tur stämt Jool på drygt 60 miljoner kronor och anklagar investmentbanken för bristfälligt agerande som arrangör och för att ha tagit fram en investerarpresentation med allvarliga fel och brister.

Men frågan är varför en kreditfond med låg risk investerar i en högriskprodukt?  

I ett svar till Realtid skriver fondens presskontakt Jonathan Furelid att exponeringen mot högriskkrediter är liten – i dagsläget cirka 10 procent av portföljen.

”Majoriteten av portföljen består dock av krediter som vi bedömer vara av betydligt lägre risk”, förklarar han.

Hemliga innehav

För investeraren är det dock närmast omöjligt att ta reda på vilka dessa krediter är, och göra en egen bedömning av riskerna. Kreditfonden avslöjar nämligen inte sina innehav för investerare eller media.

Dock ska fonden – som är en alternativ investeringsfond – rapportera in de fem viktigaste innehaven till Finansinspektionen enligt AIF-regelverket. Men dels har fonden lånat ut till 51 olika motparter enligt senaste årsredovisningen, dels omfattas dokumenten med Kreditfondens innehav av sekretess enligt FI.

”Min preliminära bedömning baseras på att alternativa investeringsfonder har en friare placeringsinriktning än exempelvis värdepappersfonder (vars innehav vi publicerar på vår hemsida), och att det skulle kunna leda till att uppgifter om exempelvis placeringsstrategier röjs”, skriver Sebastian Ekeros, finansinspektör, i ett mejl.

Det innebär att transparensen är betydligt lägre jämfört med exempelvis en aktiefond.

Detta samtidigt som Kreditfonden fått FI:s tillstånd att marknadsföra sig mot icke-professionella investerare i Sverige – småsparare som kanske inte förstår att fondens mått på risk, en 2:a på en 7-gradig SRRI-skala, kan vara missvisande.

Vad tvåan indikerar är nämligen att de historiska svängningarna – fondens standardavvikelse – har varit låga.

”Vi understryker återkommande att det är investeringsteamets förmåga att bedöma kreditrisker som är central i investeringsstrategin. Och att det är den som ska bedömas av investeraren innan man köper in sig i fonden”, skriver fondens presskontakt i mejlet.

Om man inte kan ta reda på vad investeringsteamet köper in sig i så är det ju omöjligt att göra en bedömning av dess förmåga att bedöma kreditrisker?
”Ett sätt att skapa sig en uppfattning om vår förmåga är att se tillbaka på det track record som byggts upp sedan fondstart, vi har levererat nästan 6 procent efter avgifter till investerare, detta samtidigt som reserveringar/befarade kreditförluster är tagna i fondens NAV”, skriver Jonathan Furelid.

Samtidigt har Realtid funnit en rad högriskprodukter – utöver Trinitas – som fonden investerat i och som defaultat. Och vars värderingar i fonden möjligen kan ifrågasättas. Det rör sig bland annat om obligationer vars löptider har förlängts när bolagen inte kunnat betala tillbaka lånen.

Att dessa innehav offentliggjorts beror inte på att Kreditfonden informerat om dem, utan om att dokument blivit offentliga i samband med konkurser och omstruktureringar.  

Företrädare dömda till fängelse

Av en förvaltarberättelse som skickats in till en tingsrätt framgår att Kreditfonden är största investerare i två obligationer utgivna av Koggbron Projekt AB. Precis som i fallet Trinitas var Jool arrangör i samband med emissionerna.

Koggbron grundades av de kontroversiella affärsmännen Thomas Melin och Johan Tungard. I januari i år dömdes båda mot sitt nekande i tingsrätten till två och ett halvt års fängelse samt näringsförbud i fem år för att ha sålt bostadsrätter utan att ha ägt dem.

Vad gäller obligationerna om totalt 425 miljoner kronor till Koggbron Projekt har de omförhandlats. Vid löptidens slut 2019 kunde bolaget inte betala tillbaka lånen och långivarna ställdes inför valet att begära bolaget i konkurs eller att acceptera drastiskt försämrade villkor. Löptiden förlängdes fyra år till mars 2023. Räntorna på 11 respektive 18 procent sänktes till 4 respektive 6 procent – och ska bara betalas ut vid inlösen om det finns pengar till det.

I en kommentar skriver Kreditfonden att lånet ”är placerat i kategori 3 enligt IFRS 9 och därmed reserverat för förväntade kreditförluster. Vi räknar med att få tillbaka 75 procent av den krediten. 25 procent har därmed reserverats.”

Vid en jämförelse har exempelvis Alpcot, vars kunder har Koggbron-obligationer i sina depåer, nyligen skrivit ned värdet till noll med anledning av osäkerheten.

Enligt uppgifter i en så kallad ”kallelse till skriftligt förfarande” har Kreditfonden också investerat i ett obligationslån till norska Filago – som försattes i konkurs 2019. Även i detta fall var Jool arrangör.

När bolaget kraschat framkom att en fastighetspant visade sig vara värd endast 12 procent av det tidigare uppgivna värdet.

”Risken i Filago såldes av redan för ett par år sedan till en norsk utvecklare”, meddelar fondens presskontakt Jonathan Furelid.

Vidare har Kreditfonden lånat ut pengar till fastighetsutvecklaren Gemma Properties (numera Columbidae Properties) som bildades av bland andra Mikael Fahlander – en kontroversiell entreprenör och mannen bakom det numera havererade fastighetsbolaget Concent.

Gemma-bolagen har i flera rundor tagit in pengar med hjälp av Jool. Men förseningar i projekten, ökade kostnader och problem att få fram nödvändiga krediter, har tvingat fram förlängningar av löptider och omstruktureringar.

”Vi har ingen exponering i obligationen, vi hade dock, och det var vi som hjälpte låntagaren med rekonstruktionen av obligationen. För fondens del har detta varit en mycket bra affär och det finns inga tagna kreditförluster för obligationen, meddelar Kreditfonden.   

Ytterligare ett innehav som defaultat, och som arrangerats av Jool, är ett obligationslån till Cimco Marine (numera Oxe Marine). Kreditfonden ska ha investerat cirka 45 miljoner kronor av totalt 200 miljoner.

I januari 2018 inleddes en förhandling med resultatet att löptiden förlängdes till 2023. Samtidigt kom man överens om att inga löpande räntebetalningar skulle ske under löptiden. Nyligen gick bolaget ut med en vädjan till obligationsinnehavarna om att förlänga lånet ytterligare, denna gång till februari 2025.   

Av kallelsen till skriftligt förfarande framgår att Kreditfonden har bestämt sig för att rösta ja till förslaget.

Kreditfonden har inte avslöjat huruvida man har skrivit ned innehavet eller inte.

En annan dålig investering som blivit publik på grund av att den hamnat i domstol är direktlånet till Hancap International. I slutet av 2019 vände sig Kreditfonden till Stockholms tingsrätt för att yrka att Hancap International försätts i konkurs.

Kreditfonden uppgav att Hancap var på obestånd och pekade på att Kreditfonden hade lånat ut 30 miljoner kronor till bolaget och att detta belopp, plus upplupen ränta om 4,5 miljoner, hade förfallit till betalning.

Nu skriver Kreditfonden att hälften av lånet på 30 miljoner kronor är återbetalat:

”För att få tillbaka resterande del med tillhörande ränta är vi i process mot huvudmannen som ställt personlig borgen för lånet. Den befarade kreditförlusten på 15 miljoner SEK har redan belastat fondens NAV i enlighet med IFRS 9.”

Kreditfonden har också investerat i ett obligationslån till Future Gaming Group International som inte återbetalats i enlighet med avtal. Lånet restes 2017 med hjälp av rådgivaren Pareto Securities och nyligen meddelades att obligationen omstruktureras. Förfallodagen flyttas fram till december 2025, räntan sänks till noll procent till och med december 2024, och därefter ska en ränta på 5 procent utbetalas.

”Bolaget har gått samman med en dansk aktör och har idag en hälsosam lönsamhet. Vi bedömer att denna obligation har en acceptabel kreditrisk idag”, skriver Kreditfondens presskontakt.

”Inget samarbete”

En majoritet av de defaultade lånen som Realtid har funnit har arrangerats av Jool – en aktör som endast distribuerar riskfyllda obligationer och brygglån och som Kreditfonden nu alltså har stämt.

Kan ni beskriva samarbetet ni har haft med Jool? 
”Vi har aldrig ’samarbetat’ med Jool. Vi har tidigare gjort investeringar i obligationer utgivna av Jool. De lån som vi investerade i uppfyllde då våra krav på säkerheter vid investeringstillfället. Den senaste investeringen vi gjorde via Jool var i Trinitas 2018.” 

Samtidigt har Mangold – som äger närmare 28 procent av aktierna i Skandinaviska Kreditfonden AB som i sin tur startade Scandinavian Credit Fund – haft ett mångårigt samarbete med Jool, vilket Realtid tidigare skrivit om.

Exempelvis har såväl Mangold Fondkommission som Jool gjort affärer med ovan nämnda Thomas Melin.

Mangold fungerade också som ”husbank” för numera kraschade Amarantsfären under flera år – en sfär som också Jool gjort affärer med.