Om en person inte längre får vistas i Sverige ska uppehållstillståndet återkallas. Riksrevisionens granskning visar att det finns tusentals ärenden där detta inte har skett. Migrationsverket får av flera skäl återkalla ett uppehålls- och arbetstillstånd eller en skyddsstatusförklaring. Riksrevisionens granskning visar att arbetet med detta har stora brister.
Stora brister vid återkallande av uppehållstillstånd
Enbart under år 2020 visar granskningen på drygt 13 000 fall där det finns starka skäl att utreda om personen lever upp till villkoren för sitt uppehållstillstånd.
När till exempel en person med permanent uppehållstillstånd flyttar ut från Sverige så ska Migrationsverket återkalla tillståndet. Ändå visar granskningen att cirka 9 000 personer hade kvar sina permanenta uppehållstillstånd fast de hade flyttat från landet. Det framgår av ett pressmeddelande.
Dessutom saknade nästan var fjärde person med studerandetillstånd helt registeruppgifter för studier i Sverige, och var tionde person med arbetstillstånd hade inga registrerade arbetsinkomster.
Detta har fått samhällsekonomiska konsekvenser, visar granskningen. Statliga myndigheter och kommuner har gjort felaktiga utbetalningar på upp till 430 miljoner kronor under perioden 2013–2020. Utbetalningarna har dels gått till personer vars uppehållstillstånd har återkallats, dels till personer som varaktigt flyttat från landet utan att deras permanenta uppehållstillstånd har återkallats.
– Bristerna leder till effektivitetsproblem och beror bland annat på att regeringen och Migrationsverket inte har prioriterat detta tillräckligt. Det rimmar dåligt med myndighetens lagreglerade uppdrag, säger riksrevisor Helena Lindberg i en skriftlig kommentar.
Till exempel har regeringen under 2013–2022 inte gett Migrationsverket några mål, uppdrag eller återrapporteringskrav rörande återkallelser. Migrationsverket har inte tagit fram någon samlad process för att initiera, utreda och besluta om ärendena. Arbetet med återkallelser ingår inte heller i Migrationsverkets interna produktionsmål, uppföljning eller resursfördelning.
Bristerna beror också på att många myndigheter som har information som Migrationsverket behöver för att initiera och utreda återkallelser inte får lämna över den till Migrationsverket på grund av lagstiftningen. Till exempel kan Skatteverket folkbokföra personer med uppgifter som strider mot villkoren för deras uppehållstillstånd, utan att myndigheten får underrätta Migrationsverket om detta. Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten kan registrera en person som utflyttad från Sverige utan att de får underrätta Migrationsverket.
När Migrationsverket återkallar ett uppehållstillstånd får beslutet dessutom inte alltid laga kraft, eftersom Migrationsverket har svårt att delge de berörda. Och även om delgivning faktiskt sker registrerar Migrationsverket inte alltid det i sitt ärendehanteringssystem, vilket innebär att beslutet ändå inte får laga kraft. Nästan hälften av alla återkallade uppehållstillstånd under 2013–2022 saknar registrerat datum för delgivning eller lagakraft.
– Dessa tillstånd är ofta giltiga trots att de återkallats. Det leder till att personerna får fortsatt resa in och vistas i Sverige, och kan ansöka om och ta emot service och förmåner som de inte längre skulle ha haft rätt till, säger Tommi Teljosuo, projektledare för granskningen.
Rekommendationer i korthet
Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att överväga att göra det obligatoriskt för berörda myndigheter att utbyta information som är relevant för beslut om återkallelse av uppehållstillstånd.
Migrationsverket bör bland annat effektivisera arbetet med delgivning och se över möjligheten att göra uppgifter om giltighetstid och återkallelse mer tillgänglig för myndigheter som behöver det i sin handläggning.