Sanktionerna mot Ryssland omfattar även offentliga upphandlingar inom EU, vilket är en sällan uppmärksammad aspekt. Utöver konsekvenser för ryska företag och företag som direkt eller indirekt står under ryskt ägarskap får det också följder för upphandlande myndigheter. Det skriver Max Thimmig och Olof König, advokater på Baker McKenzie.
Sanktionerna mot Ryssland drabbar offentliga upphandlingar
Mest läst i kategorin
Sanktionerna till följd av den ryska invasionen av Ukraina har fått stora konsekvenser för många företag som har bedrivit verksamhet i eller med Ryssland och Belarus. Detta gäller bland annat import av ryska varor, export till Ryssland, turism, banker, flyg, vägtransporter, tillgång till hamnar, finansiella tjänster, järn, stål och energi. I samband med det senaste sanktionspaketet utökades sanktionerna till att även omfatta offentliga upphandlingar. Sanktionerna ska tillämpas i alla EU-medlemsstater, inklusive Sverige. Sveriges förbindelser med Ryssland har traditionellt varit breda och sträckt sig över flera områden. Svensk import från Ryssland består främst av råvaror, främst olja men även kemikalier och propan.
Enligt sanktionerna, som infördes genom Rådets förordning (EU) 2022/576, är det nu förbjudet för upphandlande myndigheter att tilldela eller fortsätta fullgörandet av offentliga avtal i förhållande till ryska medborgare, fysiska eller juridiska personer samt enheter eller organisationer som är etablerade i Ryssland. Detta gäller även juridiska personer eller organisationer som till mer än 50 procent direkt eller indirekt ägs av ryska medborgare eller företag etablerade i Ryssland. Även fysiska personer och företag som agerar på uppdrag av ryska företag eller ryska medborgare omfattas av sanktionspaketet. Förbudet att tilldela offentliga avtal gäller från och med den 9 april, och förbudet att fullgöra kontrakt gäller från och med den 11 oktober 2022. Det är fortfarande oklart i vilken mån ryska medborgare som är anställda hos företag inom EU omfattas av upphandlingssanktionerna.
Begränsande sanktioner
Sanktionerna är väldigt begränsande och omfattar alla leverantörer som står för mer än 10 procent av det upphandlade kontraktets värde, men även underleverantörer och andra aktörer vars kapacitet åberopas för att uppfylla krav i upphandlingar är inkluderade. Vissa områden möjliggör undantag från sanktionerna, exempelvis hanteringen av radioaktivt avfall, bränsleförsörjning, mellanstatliga rymdprogram, naturgas och olja samt kol och andra fasta fossila bränslen. Medlemsstater som beslutar om sådana undantag ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta inom två veckor.
Vad blir då de praktiska följderna av sanktionerna?
Ryska företag och företag under inflytande av ryska medborgare kommer inte att tilldelas några offentliga avtal i de anbudslämningar de deltar i. De kommer även att hindras från att fullgöra befintliga avtal. Beroende på hur avtalen ser ut kan de ryska leverantörerna i någon mån komma att vara berättigade till ersättning för uppsägningen från de upphandlande myndigheterna. Upphandlande myndigheter brukar dock vanligtvis åtnjuta stor frihet när det gäller möjligheten att häva avtal, utan att behöva ersätta leverantörer. Tilläggas bör att sanktionerna gäller alla upphandlingar över tröskelvärdena för direktupphandlingar, oavsett regleringen i våra svenska upphandlingslagar. Sanktionerna hindrar även beställarsidan från att fortsätta fullgörandet av offentliga avtal. Upphandlande myndigheter kommer därför behöva hitta tillfälliga lösningar i form av direktupphandlingar och i många fall även genomföra nya upphandlingar. När det gäller ramavtal kommer detta ge lägre placerade leverantörer en möjlighet att utöka volymen på sina affärer och i andra fall kommer det ge leverantörer som förlorat upphandlingar till bolag som faller inom ramen för sanktionerna en chans att på nytt delta i upphandlingen.
Även svenska leverantörer påverkas av detta, inte minst om de har ryska underleverantörer eller åberopar ryska företags kapacitet för att uppfylla de ekonomiska och tekniska krav som ställs i en upphandling. I dessa fall bör företagen se över sina relationer med underleverantörerna och byta till leverantörer som inte omfattas av sanktionerna. Detta är i så fall hög tid, om man vill hinna byta ut sina ryska underleverantörer innan den 11 oktober och inte riskera att bli av med värdefulla kontrakt. Värt att notera är att detta naturligtvis inte enbart gäller svenska företag som är leverantörer till offentlig sektor, utan alla leverantörer inom EU berörs, oavsett om det är polska, tyska eller estniska företag som är aktiva i Sverige eller svenska företag som är aktiva i Polen, Tyskland, Estland eller något annat EU-land.
Dessa sanktioner kommer få stor påverkan på offentliga affärer. Vi förväntar oss att det kommer komma nya kravställningar från upphandlande myndigheter i kommande upphandlingar till följd av sanktionerna. Vi förväntar oss även omfattande processer från upphandlande myndigheter för att säkerställa att nuvarande leverantörer till offentlig sektor inte faller inom ramen för sanktionerna.
Max Thimmig och Olof König, Baker McKenzie