Nato-processen ökar trycket på företagens kriskommunikativa beredskap

Om den ryska propagandan hittills har varit inriktad på att förvränga politiska ställningstaganden och historiska kändisars ageranden, vore det inte oväntat om välkända svenska företagsvarumärken blir nästa offer. Ingvar Kamprad omnämns redan i den ryska kampanjen. Enligt experter som tillfrågas beror detta på IKEAs starka varumärke i Ryssland.

Många svenska företag har självmant begränsat eller strypt försäljning i Ryssland. Det är troligen det moraliskt rätta. Men det går inte att komma ifrån att näringslivet på detta sätt i alla fall från ryskt håll uppfattas som delaktiga i konflikten. Riskexponeringen blir ännu större.

Runt 500 svenska företag var verksamma i Ryssland när kriget inleddes. Falsk ryktesspridning om dessa eller andra företag på internet och i sociala forum, kan få skadliga konsekvenser långt utanför Ryssland.

Det behövs därför en diskussion om vilket ansvar svenska företag har för att förbereda sig på och i vissa fall aktivt bidra till att motverka de ryska åtgärderna.

Redan 2018 skrev jag här i Realtid om svenska företags ansvar för Sveriges varumärke. Då handlade det om Donald Trumps grundlösa uttalande om “Last night in Sweden”, som reflekterade hur överdrivna eller falska nyheter om Sverige hade blivit vardagsmat i alternativmedier, bland annat de ryska propagandadyngspridarna RT och Sputnik.

Alla företag med närvaro, bakgrund, investeringar i ett land måste ha en strategi för att förebygga och motverka falska nyheter om landet online, föreslog jag då. Vid en internationell investering eller förändring måste företag också ta hänsyn till risken för att falska nyheter ändrar eller förstör beslutets narrativ. Men det går samtidigt att vända falska nyheter och rykten genom att vara proaktiv och uppkopplad.

De flesta svenska storföretag har under senare år konkurrerat på världsmarknaden genom att på något sätt använda det svenska arvet som grund i varumärkesbyggandet. Fokus på innovation, hållbarhet, kvalitet och design har lyfts fram. Det är gångbara ledord för vilket företag som helst, men de kan snabbt tappa i kraft om Sveriges trovärdighet undergrävs.

Kanske därför även organisationer som Svenskt Näringsliv och Business Sweden har ett ansvar för att bidra till en positiv Sverigebild. Det är särskilt viktigt just nu.

Förutom risken för negativ ryktesspridning, har det höjda säkerhetsläget också aktualiserat de stora riskerna för att svenska företag utsätts för cyberattacker och liknande. Om någon vill skada Sverige är det enligt experter tacksamt att göra det med cyberattacker. Sverige är trots allt en av världens mest digitaliserade ekonomier. Därmed är vi sårbara på detta område.

Här finns det anledning att resa ett varningens finger. Förutom att flera undersökningar har visat att beredskapen för cyberattacker i sig är svag i svenska företag, talar mycket för att den kommunikativa infrastrukturen för att möta och hantera kriser just nu är tillfälligt eftersatt. Det är givetvis svårt att leda i bevis, men med de förändrade arbetsmönster som Covid har inneburit talar mycket för att krisplaner och krismanualer i svenska företag till stor del har blivit föråldrade. Medarbetare jobbar hemma och vi jobbar digitalt på helt nya sätt. Då fungerar inte manualer som bygger på att alla medarbetare är på kontoret och kan hantera krisen. Många av krisplanerna har troligtvis ännu inte hunnit uppdaterats efter de nya förutsättningarna.

Även denna utmaning handlar i stor utsträckning om kommunikation. Företagen måste nu i sin internkommunikation prioritera:

• Fortlöpande utbildning om cyberrisker. Hotbilden flyttas snabbt, och det är viktigt att medarbetarna förstår att det är så.
• Kommunikation av tydliga säkerhetsregler för allt från dataskydd till installation av nya appar och program för att säkra hemmanätverket.
• Tätt samarbete mellan kommunikations- och IT-funktioner för att säkerställa exakta och lättbegripliga instruktioner för både hem- och kontorsarbete, men också hur medarbetare ska agera om det till exempel blir problem att använda företagets intranät eller e-post.
• Någorlunda regelbundna stresstester av krisberedskapen, förslagsvis genom krissimuleringar. Dessa måste nu också genomföras på distans. För i en verklig kris kommer både många nyckelchefer och medarbetare med största sannolikhet att sitta på olika ställen. Företaget måste träna sin förmåga att möta en kommunikativ kris även på distans och utan tillgång till grundläggande infrastruktur.

Näringslivet är en viktig grundpelare i det svenska samhället. Den situation som det svenska samhället under de närmaste månaderna kommer att genomgå är även kommunikativt mycket komplex. Inte minst eftersom det är en situation som få av oss har kunnat förbereda. Men de verktyg som vi har använt på många andra områden, kommer att få nytta och hjälpa oss även här.

Erik Zsiga
Kommunikationsrådgivare i Kekst CNC