Magnus Henreksons kritiska granskning av jättesatsningarna på grönt stål i norra Sverige missar helheten. Att sänka klimatutsläppen genom en fossilfri teknik är viktigt i sig, men den ökade omsättningen som järnsvampen ger behövs också för att LKAB ska kunna utvinna kritiska mineral. Det uppger LKAB:s presschef Anders Lindberg.
LKAB avfärdar kritisk rapport om grönt stål: ”Missar helheten”
Mest läst i kategorin
Affärsmännen Christer Gardell, Rune Andersson, Carl Bennet och familjen Wallenberg – det är några av de aktörer som finansierar den kritiska granskningen av de svenska satsningarna på grönt stål med H2 Green Steel och Hybrit i spetsen.
Nu har den första delen i granskningen kommit – och får medhåll av Realtids krönikör Per Lindvall.
Andra är inte lika positiva. Exempelvis menar LKAB att rapporten och argumenten missar helheten.
”Att sänka klimatutsläppen genom en fossilfri teknik är viktigt i sig, men den ökade omsättningen som järnsvampen ger behövs också för att LKAB ska kunna följa våra malmkroppar mot djupet, och kunna utvinna kritiska mineral”, skriver Anders Lindberg, presschef på LKAB, på Twitter/X.
Rapporten tar upp svårigheterna för LKAB att gå djupare in i gruvorna – men Anders Lindberg menar att just det är en av anledningarna till att bolaget vill öka omsättningen och lönsamheten på sina produkter. LKAB måste helt enkelt tjäna mer per brutet ton för att kunna fortsätta sin verksamhet.
”Kritikerna menar att LKAB lägger alla ägg i samma korg. Vi fokuserar på Hybrit-tekniken eftersom den passar bäst för våra förutsättningar, med en ren och rik järnmalm och god tillgång på fossilfri el, men vi följer andra teknikutvecklingar och kan justera vår omställning. Rapporten säger motsägelsefullt att vi på LKAB tar oss an för många utmaningar, men lyfter samtidigt fram att våra konkurrenter minsann utreder flera olika teknikval på samma gång, medan vi bara fokuserar på vätgas. Det låter som att man vill säga att vi gör fel hur vi än gör. En annan motsättning: Hybrit-tekniken beskrivs som riskfylld, men anklagas samtidigt för att inte vara tillräckligt banbrytande”, skriver Anders Lindberg.
I rapporten framhåller Magnus Henrekson och medförfattaren, nationalekonomen David Sundén, att det vore mer lönsamt om LKAB fortsatte göra det man gör idag, alltså enbart tillverka järnmalmspellets.
”Det är en märklig slutsats från en nationalekonom, som borde veta att det företag som inte anpassar sig efter en marknad i förändring snart är historia”, skriver Anders Lindberg och jämför med Facit, som alltför länge höll fast vid sina mekaniska räknemaskiner när japanska elektroniska miniräknare började dominera marknaden.
”Så stridsropet ’Bliv vid er läst!’ är verklighetsfrånvänt. Vi måste öka värdet på produkterna om vi ska kunna gå djupare i våra gruvor, utvinna kritiska mineral som samhället skriker efter, tillgodose våra kunders efterfrågan – och på allvar minska klimatutsläppen, skriver Anders Lindberg.
Fotnot: Magnus Henrekson är professor i nationalekonomi och styrelseledamot i Stiftelsen Affärsvärlden. Och det var just Affärsvärlden som avslöjade de tunga finansiärer, inklusive Wallenberg- och Johnsonsfärens stiftelser, som är med och finansierar granskningen.