"Ingen bra idé med en supermyndighet"

Hur stabil är svensk banksektor?
– Mycket mer stabil än under finanskrisen. Bankerna har nu betydligt mer kapital och likviditet för att kunna hantera både ökade kreditförluster och ett scenario där många samtidigt kan komma att ta ut pengar på sina sparkonton. Men det utesluter inte att Riksbanken och regeringen kan behöva gå in med olika insatser vid en mycket mer utmanande ekonomisk utveckling än vad som nu ligger i korten. Hur väl rustade vi än anser oss vara, går det aldrig att utesluta en ny finanskris i händelse av en ekonomiskt mycket ofördelaktig utveckling.

– Vi har på kort tid råkat ut för en pandemi och ett krig som förutom mycket mänskligt lidande har gett upphov till stora ekonomiska utmaningar. Lägg där till en, på mycket kort tid, radikal omläggning av penningpolitiken i många länder med brant stigande räntor. Även om vi inte skulle få en ny finanskris får vi nog räkna med att både centralbanker och regeringar världen kommer att behöva släcka en och annan brand framöver för att undvika en sådan och där även räntehöjningstakten behöver vägas in.

Vad tycker ni om Ingves förslag om en supermyndighet?
– Det är ingen bra idé. Riksbanken har redan i dag – på goda grunder har historien visat – ett mycket stort mandat gällande penningpolitiken. Att delegera ännu mer makt till en myndighet som inte kan ställas till svars för sin politik kräver mycket goda argument. Argumentet att Riksbanken har mer analyskapacitet än Finansinspektionen tycker jag faller platt då Riksbanken, i mina ögon, hittills gjort väldigt mycket tendensiösa uttalanden inom området hushållens skulder och finansiell stabilitet baserade på mer tyckande än ordentlig analys.

Finns det fördelar med den svenska modellen med ansvarsfördelning mellan centralbank och FI?
– Jag har svårt att se hur Riksbanken bättre ska kunna hantera detta än Finansinspektionen så länge Riksbanken har ett renodlat inflationsmål där det målet rimligen ofta hamnar i konflikt med åtgärder som riktas mot hushållens skuldsättning. Under alla de år Riksbanken hade svårt att få upp inflationen till målet har jag svårt att se hur den uppgiften hade blivit lättare av att utlåningen till hushållen starkt hade begränsats på det sätt som förre Riksbankschefen Stefan Ingves har efterlyst. Dessutom har sådana åtgärder ofta mycket långgående konsekvenser för hushållen som rimligen bör underställas demokratisk kontroll.

– Om Riksdagen skulle fatta beslut om ett utvidgat mål för penningpolitiken där finansiell stabilitet ska ges större tyngd relativt inflationen och där en trade off mellan dessa bägge mål ligger inom ramen för målfunktionen, så ligger det närmare till hands med Ingves föreslagna supermyndighet. Men där är vi inte än.

Mattias Persson, Swedbank

Hur stabil är svensk banksektor?
– Den bild jag har är att den svenska banksektorn är stabil med god motståndskraft. Svenska banker har en god kapital- och likviditetssituation och en intjäning som ger ytterligare skyddsvallar för det svenska finansiella systemet. Denna bild får man även om man studerar European Banking Authorities Risk Dashbord. I denna förefaller den svenska banksektorn vara en av de starkaste i Europa. Även IMF, som publicerade sin Artikel 4 konsultation över svensk ekonomi den 16 mars, ger en motsvarande bild över det svenska finansiella systemet, ett stabilt svenskt finansiellt system med skyddsvallar. De stabilitetsvårdande myndigheterna (FI, Rb och RGK) gav samma bild efter sitt extrainsatta möte i Stabilitetsrådet förra vecka. Att stabiliteten är god i det svenska finansiella systemet är bra och bådar gott, även om det finns risker.

Vad tycker ni om Ingves förslag om en supermyndighet?
– Det är naturligt att en diskussion om hur man bäst kan organisera arbetet för att säkerställa finansiell stabilitet kommer upp när det är oro eller finansiell kris. Detta hände i flera länder efter den globala finanskrisen och en del länder ändrade hur man organiserade sitt arbetet efter de lärdomar som man drog under krisen. Några länder flyttade in banktillsyn och makrotillsynen i centralbanken för att försöka få till en bättre tillsyn, högre analyskapacitet och helhetssyn kring den finansiella stabiliteten.  I Sverige valde man att behålla uppdelningen mellan Riksbank och Finansinspektionen och det nya politikområdet makrotillsyn hamnade under Finansinspektionen. 

– Min bild är dock att det inte är givet att den ena eller andra organisationen är entydigt bättre. Den bild jag har tycker jag stärks av om man tittar på historiska kriser och hur de hanterats och hur arbetet var organiserat mellan tillsyn och centralbank. Det finns ingen optimal eller one-fits all lösning. Sverige har goda förutsättningar att med nuvarande organisatoriska uppsättning, med tre myndigheter (Fi, Rb och RGK), hantera den finansiella stabiliteten. I den nya riksbankslagen som trädde ikraft i år har också Riksbanken fått ett tydligt ansvar för finansiell stabilitet, något som inte var så tydligt i den gamla riksbankslagen. Myndigheterna måste dock kunna samarbeta, dela information och analyser m.m., och jag är optimist och tror att det samarbetet kan fördjupas ytterligare speciellt eftersom Riksbankens oberoende inte gäller för frågor kopplade till finansiell stabilitet.

– Även när det gäller den alltför expansiva penningpolitik som riksbanken fört, och som bidrar till risker för den finansiella stabiliteten idag, har den nya riksbankslagen gjort det tydligare att man behöver se bredare än bara stirra sig blind på inflationssiffran. Jag tänker här framförallt på QE och de negativa implikationer detta hade/har för funktionen på den svenska obligationsmarknaden och effekterna på riskspreadar som trycktes ned och fick företag att i större utsträckning finansiera sig på obligationsmarknaden än tidigare. Eller för den delen, allt för stor ränterisk och kreditrisk hos investerare eller institutioner.

Finns det fördelar med den svenska modellen med ansvarsfördelning mellan centralbank och FI?
– Ett problem med en supermyndighet skulle vara att det skulle bli en stor institution med mycket centraliserad makt över svensk ekonomi. Jag tror inte organisatorisk form är det centrala, även inom en och samma myndighet kan det vara svårt att samarbeta över silos. Men, det måste finnas möjligheter för myndigheter att samarbeta och utbytta analyser och information, och den yttersta ledningen för myndigheterna måste främja ett samarbete.

– Med tre separata myndigheter inom det finansiella stabilitetsområdet finns det utrymme för att få till stånd olika synsätt, ifrågasättande och diskussioner som kan bidra till att stärka och bevara den finansiella stabiliteten. Med en tydlig uppdelning mellan Riksbanken och FI borde det bli enklare att styra resurser och säkerställa att det finns tillräckligt med resurser samt att fokus och mål för organisationen blir väldigt tydliga.  Ansvar och verktyg för de olika målen blir också tydligare och detta tror jag är särskilt viktig i en krissituation.  Jag tror inte det skulle vara en optimal situation att centralbanken var ansvarig för allt från banktillsyn, till likviditetsstöd till resolution.

Frida Bratt, sparekonom Nordnet

Hur stabil är svensk banksektor?
– Banksektorn är stabil. Svenska banker omfattas av ett robust regelverk med buffertkrav och krav på att hålla visst eget kapital per utlånad krona, allt för att göra banksektorn motståndskraftig i händelse av finansiell oro. Därtill är svenska banker väldigt lönsamma. Det har kritiserats, men det är oavsett vad man tycker onekligen en fördel om det uppstår ett läge med finansiell oro.

Vad tycker ni om Ingves förslag om en supermyndighet?
– Jag har förståelse för att den diskussionen uppstår. I och med att riksdagen beslutade att ge Finansinspektionen ansvar för den finansiella stabiliteten upplevde åtminstone jag att Riksbanken släppte det perspektivet helt, och därmed också kunde hålla minusränta under lång tid. Konsekvenserna av det i termer av risker och obalanser fick andra hantera. Den expansiva penningpolitiken byggde upp en väldigt hög skuldsättning och nu när räntorna stiger ser vi vilka svårigheter det medfört. Då blir det naturligt att frågan uppstår om det går att släppa det finansiella stabilitets-perspektivet på det sättet i penningpolitiken utan väldigt negativa konsekvenser. Amorteringskrav och bolånetak för att förhindra hög skuldsättning i all ära, men Riksbankens verktyg är så mycket mer kraftfullt.

Finns det fördelar med den svenska modellen med ansvarsfördelning mellan centralbank och FI?
– Riksbanken är ju idag även med denna ansvarsfördelning en väldigt kraftfull spelare i svensk ekonomi. Finanspolitiken för en skygg tillvaro på sidlinjen, medan penningpolitiken avgör agendan. En supermyndighet skulle ju förstås bli en ännu mäktigare spelare.  En anledning till att Finansinspektionen fick ansvaret för den finansiella stabiliteten var ju att det skulle öka den demokratiska insynen, och då får man anta att en sådan skulle minska om myndigheterna blev en. En annan anledning till att ansvaret fördelades mellan FI och Riksbanken på så sätt slapp vissa målkonflikter i sina beslut. Riksbanken kunde ensidigt fokusera på inflationsmålet. Om det bara har varit av godo är en egen diskussion (se ovan).