Att miljödepartementets verksamhet införlivas i näringsdepartementet behöver inte vara fel – men bilden är ändå att miljö och klimat får stå tillbaka under den nya regeringen. Det säger Magda Rasmusson, konsult på Reform Society och rektor på Cogitoakademin.
I nya departementet: ”Miljö och klimat får stå tillbaka”
Mest läst i kategorin
Ulf Kristersson blev Sveriges nya statsminister med Ebba Busch som vice statsminister, tillika energi- och näringsminister. Samtidigt läggs miljödepartementet ner och verksamheten införlivas i det kombinerade klimat- och näringslivsdepartement.
Det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt att slå ihop de två departementen – men skickar ändå en signal om vikten av miljö och klimat. Det skriver Magda Rasmusson på Linkedin.
– Men när en av regeringens tyngsta politiker, nämligen Ebba Busch, har näringshatten och miljödepartementet ska inlemmas i hennes departement, så ändrar det högst sannolikt maktdynamiken i det här fallet, skriver hon.
Magda Rasmusson har en bakgrund som tidigare ersättare för Miljöpartiet och arbetade i Regeringskansliet 2017-2021, varav några år ägnades till att förhandla politik i samordningskansliet i statsrådsberedningen. Hon vet att en viktig uppgift är att lösa konflikter mellan statsråd, departement och partier.
– Två av de departement som oftast hamnar i konflikt med varandra är miljödepartementet och näringsdepartementet, eftersom de ofta har olika intressen. Medan näringsdepartementet värnar näringarnas intressen så håller miljödepartementet reda på miljö- och klimatmål. Alla förstår att det blir svårt i frågor som till exempel rör skog, jakt och klimatåtgärder, skriver Magda Rasmusson.
Hon konstaterar att det nya kombinerade departementet har mer tyngd åt näringslivsdelen.
– Kollar man dessutom på regeringens utlovade politik förstärks bilden av att miljö och klimat får stå tillbaka. Elektrifieringen är egentligen den nya regeringens enda verktyg för att sänka utsläppen. Därtill sänks reduktionsplikten till ett EU-minimum – trots att det är den mest verkningsfulla åtgärden som sänker utsläppen här och nu – utan att det ersätts med något annat. Satsningar på CCS i all ära, men tekniken finns inte än, skriver hon, och fortsätter:
– Sammanfattningsvis sker nu ett stort skifte i svensk klimat- och miljöpolitik. Samtidigt avgörs inte allt av regeringen. Aktörer inom näringsliv och civilsamhälle behöver kliva fram för att driva klimat- och miljöfrågorna framåt kommande mandatperiod. Och var och en av oss kan, och bör, dra vårt strå till stacken, skriver Magda Rasmusson.