"Det bästa för svensk klimatpolitik vore om MP vägrade delta i valet"

”Är det här bilden som politikerna har av vilka vi är? Vad vi drömmer om eller vilka värderingar vi har? Är de här människorna värda uppdraget att forma vår och våra barns framtid? Tydligen är de det. Tragiskt. För oss alla.”

Det kommer att bli värre med åren. Hårdare, mer våldsamt. Vi har med någon form av självbedrägeri accepterat att bli behandlade som kunder och inte medborgare, accepterat att bli gisslan i oändliga diskussioner om vems fel det är och varför den andra sidan, vilken den nu är, har mycket fetare betet att erbjuda oss. Följer man debatten i media idag, både den traditionella och icke traditionella blir man kräkfärdig. Är det här bilden som politikerna har av vilka vi är? Vad vi drömmer om eller vilka värderingar vi har? Är de här människorna värda uppdraget att forma vår och våra barns framtid? Tydligen är de det. Tragiskt. För oss alla.

Valet handlar om pengar. Varken mer eller mindre. Värderingsfrågor har förpassats till historien. Det finns ingen plats för värderingstjafs, mer pengar till ditt och datt, sänkta skatter, höjda skatter, mer avdrag, mindre avdrag, Ingen plats för det demokratiska finliret som utvecklar ett samhälle. Det har vi inte råd med helt enkelt. Klimatfrågan, eller klimatkrisen så som vi upplever den just nu, är så maffigt omfattande att dagens politiker saknar kapacitet att ta in vidden av det som händer än mindre om vart vi är på väg.

”Den tydligaste intressekonflikten, eller elefanten ingen pratar om, är det faktum att vårt nuvarande ekonomiska system inte är byggd för att hantera just klimatkrisen. Vi är inte heller intresserade att ändra den. Vi putsar i kanterna, justerar gardiner, slipar på mässingen. Det går att äta kakan och ha den, är budskapet.”

Det finns tydligen så många intressekonflikter inbäddade i klimatkrisen, som för övrigt inte handlar om fler el-billar, solpaneler, eller vindkraft ute till sjös.  Den tydligaste intressekonflikten, eller elefanten ingen pratar om, är det faktum att vårt nuvarande ekonomiska system inte är byggd för att hantera just klimatkrisen. Vi är inte heller intresserade att ändra den. Vi putsar i kanterna, justerar gardiner, slipar på mässingen. Det går att äta kakan och ha den, är budskapet. Lösningar som står till buds är alla inom ramen för det vi känner oss trygga med, nämligen det icke hållbara ekonomiska systemet. Vi vet fast vi ändå inte vill se. Det är mänskligt. Det är förödande.

MP är ett litet parti som under de senaste fyra–fem åren gett upp kampen om att ändra systemet på riktigt. Genom att vara ” regeringsdugliga” och få ministerposter och därmed kompromissa sönder ryggraden, har MP likt alla andra partier institutionaliserat ”ha och äta kakan” fast med lite sting då och då.

Klimatkrisen är ekonomisk fråga i första hand, inte politisk. Systemfråga, inte symbolfråga. Med de knappa 4 procent i valet är utsikterna för påtaglig systemförändring mycket små. Bara i opposition fyller ett parti som driver en ekonomisk ödesfråga som klimatkrisen sin funktion.

Visserligen är MP det parti som inom ramen för det icke hållbara ekonomiska systemet lyckats slipa på visa kanter, och gjort mer än de flesta andra. Nästa steg för att på riktigt sätta den stora och viktigaste ekonomiska frågan, klimatkrisen, på agendan vore för MP att bojkotta valet. Dra sig ur. Det är kanske det kraftigaste budskapet människor behöver. Någon skulle säga att då, då minsann skulle inget hända, då finns det ingen som kan påverka. Jag är inte så säker på det. Vi får väl se.

Sasja Beslik
Chief Investment Officer
SDG Impact Japan