Efter år av tjabbel och intrikata förhandlingar har EU enats om att det är egentingen bara Tyskland och Frankrike som bestämmer i EU, i relation till EU:s klimapolitik och i synnerhet gällande taxonomin. Sasja Beslik ser många likheter med en fabel.
De stora grabbarna på gården fick återigen bestämma vad som gäller
En gris njöt av festen. Med ekollon som föll från en gammal ek. När ekollon slutade falla ner, började grisen gräva upp eken för att på så sätt komma åt ekollon högre upp. På grund av sin egen dumhet börjar grisen underminera ekens rötter, för att med andra ord förstöra det som ger henne mat.
Fabeln beskriver allegoriskt, en situation där huvudpersonen inte förstår var orsaken är och var effekten av dess handlingar leder till. Ivan Andreevich Krylov (författaren till fabeln) visste inte mycket om EU-taxonomi men han hade fått sig ett gott skratt de senaste dagarna i relation till det som hänt. Det goda skrattet ekar också över hela Ryssland de senaste dagarna ända in till energiministeriet i Kreml som numera kan kalla sig själva för ”hållbara gasens ministerium”. Tjänstemän njuter av goda franska årgångsviner och delikatesskorv från Tyskland.
I den krispiga ryska januarikvällen tänker de sig att det ändå blev rätt bra på det stora hela. Ukraina mår var vara ett aber för de internationella relationerna, med gasen har en magisk egenskap, den är osynlig och ändå så mäktig. Mäktigare än alla hot om sanktioner och allt västerländskt tjafs om mänskliga rättigheter. Petitesser.
Klimat-tangolektioner som pågått under flera år avslutades med ”Allsång i Bryssel” där cover-låtar om kärnkraft och gas avlöste varandra. Med andra ord är båda dessa energitillgångslag numera helt ok att investera i och dessutom att kalla det för ”gröna investeringar”. De stora grabbarna på gården fick återigen bestämma vad som gäller och är rätt och riktigt för EU och alla 550 millioner invånare i EU.
Tyskland som importerar gas från Ryssland fick gasen ”grön”. Frankrike fick ”kärnkraft” grön, givet att 70 procent av energiförsörjningen i Frankrike är kärnkraftsbaserad. Biffen är klar nu och vi kan återkomma till ”omställningen” och ”två tankar i huvudet samtidigt” medan vi kan förvänta oss att även Sverige kommer satsa på ”modernare” kärnkraft som enligt visa kommer kunna vara igång redan 2030.
Nåväl. Vårt nuvarande ekonomiska system är inte hållbart och alla medel (energi) som står till buds för att på kort sikt bibehålla tron på att det går att både äta och ha kakan är numera helt ok.
Norsk olja är ”bättre” än olja från Saudiarabien. Visst. Snart kommer norsk olja också vara del av ”omställningen”. Det stora ser ut som en historisk fars givet att investeringar vi behöver är så gigantiska.
Den stora frågan är vad är det som kommer att hända nu? Ja, investeringar i gas och gasrelaterad infrastruktur kommer öka, investeringar i bolag som använder gas i sin tillverkning kommer vara kosher. Produkter som tagits fram med hjälp av gas och kärnkraft kommer vara reko. Investerarna som lite gäspande våndats över hur de ska klara av de nya reglerna kan på det stora hela koppla av, det är lite av det samma gamla vanliga, lite mer smink men i grunden inga stora förändringar. Kärnkraft får inte bara uppsving utan mycket mer subventioner och mer pengar för att likt svampar växa runtom i Europa. Lite mindre mobila kränkraftsverk, gulliga, ganska behändiga, ”ofarliga”, gröna…
Suggan under ekollon fattade att hon var beroende av eken ändå grävde hon upp den. Sensmoralen av denna berättelse är att vi helt enkelt inte vill. Det handlar om inte om ”Don’t look up”, det handlar om att vi inte ser trots att vi tittar.
Sasja Beslik, Hållbarhetschef, PFA Pension
The_real_picture_.png