Därför är risken att begreppet ESG samt syftet med att motverka grönmålning undermineras

Det verkar råda en ömsom motvilja, ömsom förvirring kring vad som utgör en artikel 6-produkt i enlighet med EU:s nya förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (”disclosureförordningen/SFDR”) här i Sverige kontra hur övriga Europa och vad lagstiftaren avsett med tre olika produktklassificeringarna i enlighet med det nya hållbarhetsregelverket. Syftet med SFDR är att motverka grönmålning samt till att allokera pengar till den gröna omställningen i enlighet med EU:s sustainable finance package, därutöver göra det lättare för småsparare och investerare att fatta medvetna och hållbara investeringsbeslut.

Jag ställer mig frågan efter att ha läst Fondbolagens Förenings pressmeddelande ”Nästan åtta av tio svenska fonder är ”ljusgröna”. Hur det kommer sig att så få fonder i Sverige är klassade som artikel 6-produkter? När övriga Europa har varit betydligt mer defensiva i deras tolkning av SFDR, vilket har fastställs av EFAMA:s  novemberrapport 2021.

Diagrammet nedan visar den inhemska marknadsandelen för SFDR Artikel 8-fonder per hemvist, uttryckt som en procent av de totala nettotillgångarna för fondföretag och AIF-fonder med hemvist i varje land.

SFDR är ett komplext regelverk uppdelat på nivå1(förordningen) och nivå 2 (tekniska standarder), där vi fortfarande väntar på att de tekniska standarderna på nivå 2 ska antas börja gälla den 1 januari 2023. Vilket kommer att ange på vilket sätt, hur och vad en finansmarknadsaktör ska presentera i deras produktfaktablad bland annat. Även om regelverket är fragmentariskt, branschen brottas med datarapporteringsfrågor samt att EU har skjutit på nivå 2-reglerna så är det märkligt att vi i Sverige har så få artikel 6-fonder i jämförelse med övriga Europa. Jag tror det uppenbara svaret är att vi här i Sverige har tolkat regelverket som att det räcker med att införa exkluderingslistor så är vi mål med att vara en artikel 8-produkt. Medan övriga Europa tolkar regelverket såsom att exkluderingslistor snarare är ett verktyg för att hantera och mitigera hållbarhetsrisker. Därutöver tror jag svaret går att finna i att det är kommersiella starka krafter som driver på svenska fondbolag att klassa sig som artikel 8. Utan att leva upp till kraven i och med att de stora pensionsbolagen och många plattformar numera kräver att man ska vara en artikel 8-produkt. Detta i sig torde vara en varningssignal och väckarklocka för Finansinspektionens i deras tillsyn med att granska alla dessa artikel 8-produkter.

Risken är att när 77 procent av alla fonder klassificerar sig som artikel 8-produkter är att både begreppet ESG samt syftet med att motverka grönmålning undermineras. ESG står för ”Environmental, Social and Governance”. Det är ett hållbarhetsmått som används för att utvärdera bolag utifrån kriterier kring miljö, socialt ansvar och styrningsfrågor.  Sedan Parisavtalet 2015 och framåt har hållbara investeringar exploderat och man kan numera förenklat urskilja tre huvudsakliga investeringsstrategier på marknaden: (1) ansvarsfulla investeringar (”AI”) (2) påverkansinvesteringar och (3) ESG/miljö-, sociala och bolagsstyrnings relaterade investeringar. Lanseringen av SFDR innebär att dessa frågor ökar i betydelse i form av en regelefterlevnadsfråga för finansmarknadsaktörer. Genom att ställa krav på produktklassificering och rapportering av finansmarknadsaktörer (till exempel AIF-förvaltare och fondföretag, försäkringsbolag och värdepappersföretag) och finansiella rådgivare (auktoriserade företag) under MiFID II som ger investeringsrådgivning av finansiella produkter ökar en harmonisering och förståelse för hållbara investeringar. SFDR kommer att kräva integrering av hållbarhetsrisker i investeringsbeslutsprocesser eller, i förekommande fall, rådgivande processer och transparens när det gäller finansiella produkter som riktar sig till hållbara investeringar, inklusive minskning av koldioxidutsläpp. Specifika krav inkluderar att ge upplysningar (förköpsinformation) innan ingåendet av avtal; upplysningar på webbplatser och upplysningar i periodiska rapporter.

Hållbarhetsupplysningar som finansmarknadsaktörer måste lämna kan delas in i följande tre produktkategorier enligt matrisen här nedan och branschen pratar generellt sett om gråa, ljusgröna och mörkgröna produkter. Nedan följer min personliga tolkning av regelverket i enlighet med dessa tre produktkategorier:

Observera: att färgerna här ovan enbart har ett kommunikativt syfte och ej legalt.

Frågan som många ställer sig är vart gränserna går och hur mycket av vad som en viss produkt ska innehålla för att utgöra en artikel 8-fond? Här har regelverket (dessvärre) inte varit entydig med exakta nivåer. Däremot anser jag matrisen ovan ger balanserad och rimlig uppdelning på hur lagstiftaren har ämnat till att klassificera dessa i enlighet med SFDR. Varpå det som många finansmarknadsaktörer enligt mig har missat är att en artikel 6-produkt är en produkt som tar höjd för hållbarhetsrisker kopplade till själva tillgången och att en due diligence över detta ska genomföras och dokumenteras innan själva investeringsbeslutet tas.  Har en finansmarknadsaktör tagit höjd för dessa enligt artikel 6, som kan liknas vid en portalparagraf och därmed hygienfaktor så är fonden en artikel 6 produkt. Detta följer sedan med i både artikel 8 likväl som i artikel 9.

Min tolkning av en artikel 8-produkt i enlighet med SFDR är att först ska artikel 6 uppnås. Sedan är det rekvisitet ’främjande’ och ’materialitet’ som ska uppfyllas för att en finansiell produkt ska anses utgöra en artikel 8 produkt.  Jag har inte i denna bedömning jämfört eller haft till avsikt att gardera artikel 8 gentemot artikel 6 eller 9 produkter. Enligt mig är det lättast att förstå dessa produkter som inriktningar snarare än nivåer/ambitionsgrader av hållbarhet. Särskilt utifrån ett compliance-perspektiv vid granskning av förköpsinformation osv.

En artikel 8-produkt måste kunna visa på att den kommer att främja hållbarhet genom att exempelvis investera i företag som avser att förbättra sig inom de så kallade principle adverse impacts, exempelvis att bolaget/tillgången avser att sänka dess scope 1, 2 eller 3 avtryck med ett x-antal procent, i kombination med minst ett socialt ändamål. Det räcker således inte med att enbart exkludera sådant som man anser inte är hållbart för att uppnå rekvisiten främja och materialitet i enlighet med artikel 8. Jag undrar således om nu fondbolagen, bankerna och försäkringsbolagen kommer att tillämpa SFDR såsom det nu är tänkt och därmed omklassificera vissa av deras produkter innan Finansinspektionen tvingar dem till det? Eller fortsätta ligga på gränsen till non-compliance med regelverket, vilket skulle tror jag i förlängning hota Sveriges anseende. Givet att vi här i Norden slår oss för bröstet om att vara bäst på hållbarhet. Vi har nu sju månader på oss efterleva regelverket innan de tekniska standarderna träder i kraft, och vill man vara en ljusgrön produkt måste man dessutom leva upp till de kraven som ställs på rapportering och främjande.

Albin Axelsson
ESG-Associate Director på Hermesnet LTD.