Konsekvensanalyserna av jättesatsningarna, såsom fossilfri stålproduktion i Norrland och solenergisatsningarna i södra Sverige, lyser med sin frånvaro när Svenska Kraftnät ska försöka anpassa det svenska transmissionsnätet till allt som alla vill göra. Det skriver Realtids Per Lindvall.
Alla dessa jättesatsningar är inget annat än ett recept för kaos
Mest läst i kategorin
En viktig slutsats som man kan dra från Svenska Kraftnäts ”Nätutvecklingsplan” för 2024-2033 Systemutvecklingsplan 2022–2031 (svk.se) och som myndigheten inte vill eller törs dra själv är att de stora industrisatsningarna ”Fossilfritt övre Norrland” med LKAB:s Hybritsatsning och H2GreenSteel som paradnummer, mera hör hemma i en ”fantasyroman” än att vara en realiserbara och ekonomiskt bärkraftiga samhällsinvesteringar. Vi kan backa tillbaka till Riksrevisionens granskning av den förda energipolitiken där slutsatsen och kritiken kan summeras med ”bristande konsekvensanalyser”. Samma slutsats gäller även dessa jätteprojekt.
Lekmännen och -kvinnorna kan bara titta på elpriserna en dag som denna den 6 december när effektbehovet har dragit i väg upp mot det svenska kapacitetstaket en vinterdag på runt 24 000 MW och 1 kWh el kostar knappt 2 kronor.
Med de ansökningar om att tillföra ytterligare förbrukning på 17800 MW effekt till den svenska elsystemet före 2034, varav merparten i elområde 1, utan att ha någon genomtänkt analys om vem som ska stå för denna ytterligare produktion och var den ska komma ifrån, så ger det en bra indikation på var elpriserna kommer att hamna när knappheten i det svenska elsystemet växer.
Efter att i 35 år ha följt svensk basindustri och uppvuxen i Bergslagens gruv- och stålområde så kan jag säga att de satsningarna inte är genomförbara och sannolikt högst olönsamma. De nuvarande komparativa fördelarna av att ha tillgång till malm av god kvalitet och billig el kommer att vara helt utraderade med en sådan jättelik satsning där marginalpriset på el från en elproduktion, som man inte vet var den ska komma ifrån, kommer att styra produktionskostnaderna. Min bedömning är att det kommer att bli värre än vad den omskrivna och kritiserade kritiska rapporten från ”Svenska Policyinstitutet” kom fram till i sin första rapport. Ny rapport kritiserar satsning på fossilfritt stål i Norrland – Policyinstitutet
Hybritsatsningen förefaller tillkommen i något slags hybrishettad fredagskväll i bastun på LKAB:s huvudkontor -”Nu djävlar ska vi visa sörlänningarna”. Det är visserligen sant att Elområde 1 har ett stort överskott på fossilfri el som i huvudsak exporteras söderut. Den samlade produktionen uppgår en dag som denna till knappt 4 000 MW och den egna förbrukningen uppgår till knappt 1 700 MW. Men om man toppar upp elbehovet med 12 500 MW till fram till 2033 så blir det mycket knepigare. Det finns varken överföringskapacitet eller produktionsresurser för detta.
Svenska Kraftnät ska tydligen försöka så gott de kan. De ska försöka få till fem nya 400kV kraftledningar på rekordtid fram till och med 2031, varav en ny förbindelse med Finland, men de skriver att det kommer långt ifrån att räcka för aviserade satsningarna. Svenska Kraftnät ifrågasätter också om det verkligen är lämpligt att dra fram el för att producera vätgas vid stålverken och järnsvampsanläggningarna. Det kanske blir billigare att bygga pipelines för vätgas från de ställen där elen produceras.
Det verkar finnas mycket stora frågetecken runt alla dessa satsningar och då har vi ännu inte sett något realiserat exempel på hur mycket vätgasanläggningar av den storleksordning som ska byggas i Boden och Gällivare, med flera platser, kommer att kosta och fungera i slutändan.
För det är inte bara de fossilfria satsningarna i övre Norrland som kommer att kräva mycket nya ekonomiska insatser från Svenska Kraftnät och stora utmaningar för transmissionsnätet under de kommande åren. Ett annat exempel, av flera, är de stora aviserade satsningar på solkraft som kommer att kräva både stora ekonomiska resurser och tekniska utmaningar. Enligt den nämnda rapporten så finns det ansökningar om att ansluta drygt 6 000 MW solkraft till det svenska elsystemet, varav det mesta i elområde 3 och elområde 4. Det är lika mycket som den svenska samlade effekten från våra svenska kärnkraftverk.
Solkraft är extra problematiskt att integrera i elsystemet när den når en så stor skala. I Danmark har elnätet redan varit nära att behöva stängas ner på grund av solelens mycket snabba växlingar från produktion till att inte leverera alls. Systemoperatörens larm om elsystemet – då hotar nedsläckning | Tidningen Näringslivet (tn.se)
Det är naturligtvis angeläget att försöka få till en snabb omställning till ett mera fosslifritt samhälle. Men det måste tas i realistiska och verklighetsanpassade steg. Att bara gasa på i alla riktningar är ett recept för kaos.