Förvaltarna till arven efter tre av Skånes främsta industrialister och entreprenörer, Henry Dunker, Mikael Karlsson och Sten K Johnson, har förlorat över 400 miljoner kronor i ett nederländskt högriskbolag som gått i konkurs.
Så förlorade de skånska stjärnförvaltarna 400 Mkr
Mest läst i kategorin
I fjol briserade en skandal i Helsingborg när det visade sig att Dunkerstiftelsen, som är huvudägare i börsbolaget Trelleborg och ska dela ut pengar till allmännyttiga ändamål, förlorat uppåt 90 miljoner kronor i investeringar som uppges ha skett på felaktigt sätt, enligt tidningen HD/Sydsvenskan. Den ansvarige för Dunkerstiftelsen, Claes Lindqvist, kastades ut. Lindqvist, som varit vd i flera storbolag, anklagades för att ha fört styrelsen bakom ljuset och överskridit sina befogenheter.
Merparten av förlusten, uppskattningsvis 75 miljoner kronor, kom från en investering i nederländska butikskedjan Kijkshop. Men Realtid kan nu avslöja att Dunkerstiftelsen långt ifrån är den största förloraren i härvan. Det är istället arvingarna efter Axis-grundaren Mikael Karlsson, som avled år 2005. Miljardarvet förvaltas både genom bolag och en stiftelse. Ett av dessa, LMK Industri, har förlorat över 300 miljoner kronor i Kijkshop. Detta samtidigt som förvaltarna av Mikael Karlssons arv säger sig noggrant välja ut bolag som är finansiellt stabila att investera långsiktigt i.
Realtid granskning visar dessutom att även förvaltarna av arvet efter finansmannen Sten K Johnson investerat i Kijkshop genom holdingbolaget Tibia Konsult. Sten K Johnson, som gick bort 2013, är mest känd som vd i börsnoterade Skåne-Gripen och grundare av riskkapitalbolaget Midway.
Inblandade i de olika investeringarna och inte minst stora kapitaltillskott i form av lån, vars värde försvunnit, finns en mängd finansiella mellanhänder. Investeringarna och de följande förlusterna har skett samtidigt som revisionsberättelserna både i Nederländerna och Sverige under flera år har slagit ned på en rad brister.
Det hela började 2015 då LMK, Dunkers och Tibia Konsult var med och finansierade köpet av Kijkshop vars verksamhet påminner om Kjell & Company. Den nederländska butikskedjan hade sedan 2007 ägts av Ur & Penns ägare Klockgrossisten. Redan när Klockgrossisten gick in talades det om att den nya ägaren skulle få till en snabb vändning i bolaget. Men det visade sig svårt, trots flera omstruktureringar.
Försöken att styra om verksamheten ledde bland annat till stor skuldsättning. Revisorerna konstaterade 2016 att utan säkerställd kapitalanskaffning var det osäkert om bolaget kunde fortsätta verksamheten.
Olika konsulterande rådgivare kopplades in i försöken att få ordning på verksamheten. I september 2017 tog det då vilande Helsingborgsbolaget SparkistanStClemens över innehaven i Kijk-gruppen, som gjorde fortsatta förluster. Sparkistan ägdes till 78 procent av LMK Forward, till 17,5 procent av Dunkersstiftelserna och till 3,9 procent av Sten K Jonson-knutna Tibia konsult. Den ur Dunkerstiftelsen numera utkastade Claes Lindqvist, som även var styrelseordförande i Sparkistan, ägde 0,35 procent. LMK och Dunkers var dessutom stora långivare.
Men bara två månader efter att Sparkistan tagit över, i januari 2018, sattes Kijkshop i konkurs i Nederländerna. Orsaken var den misslyckade julhandeln som hade gröpt ur kassan ännu en gång. Aktierna bedömdes som värdelösa, och månaden efter försattes även ett mellanliggande holdingbolag i likvidation.
Även om Sparkistan fick ta över Kijk-gruppen för en symbolisk köpeskilling så övertog bolaget också stora skulder, främst till LMK-gruppen och Dunkers.
I årsredovisningen för 2017 skriver Sparkistans styrelse att moderföretaget inte kunnat erhålla resultat- eller balansräkning för december månad 2017 för Kijkshop, och att den ekonomiska administrationen uppvisat betydande kvalitetsbrister. Trots detta gjorde Sparkistans styrelse vid ett styrelsemöte den 13 februari 2018 bedömningen att aktiekapitalet är intakt, vilket också framgår av årsredovisningen.
Men revisorns dom över Sparkistan var hård. I årsredovisningen för 2017 skriver Alexander Hagberg på EY bland annat att årsredovisningen inte upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och inte ger en rättvisande bild av den finansiella ställningen och resultatet.
Bolaget tog i balansräkningen upp andelar i koncernföretag med drygt 158 miljoner kronor. Men eftersom Kijkshop gått i konkurs i januari, bara veckor efter bokslutsdatumet, ”är aktierna enligt min mening för högt upptagna och bör skrivas ner med ett högst avsevärt belopp”, skriver revisorn.
Revisorn skriver vidare att styrelsen är av uppfattningen att övervärden i aktier i dotterbolag skulle kompensera det redovisade underskottet i bolagets egna kapital. Men han håller inte med.
”Enligt vår uppfattning föreligger inget övervärde i posten aktier i dotterbolag”, blev slutsatsen.
Alexander Hagberg avstyrkte vidare att bolagsstämman skulle fastställa resultaträkningen och balansräkningen. Dessutom konstaterade han att bolagets egna kapital under delar av året hade understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet på sådant sätt att styrelsen hade haft en skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning och låta revisorn granska den. Det hade inte gjorts. Årsredovisningen lämnades heller inte i sådan tid att det var möjligt att hålla årsstämma inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.
Revisorns granskning av Sparkistans verksamhet under 2018 gav ett lika dystert utfall som 2017. Bolaget gjorde en förlust på 170 miljoner kronor och skulderna översteg de likvida medlen på 80 000 kronor med 175 miljoner.
Direkt slås fast att revisionsberättelsen ”avviker från standardutformningen.” Återigen ansåg revisorn att årsredovisningen inte upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och att den inte ger en rättvisande bild av Sparkistans finansiella ställning per den 31 december 2018 och av dess finansiella resultat för året. Att bolagsstämman skulle fastställa resultat- och balansräkning avstyrktes även detta år.
Det påpekas ännu en gång att Sparkistans egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet på sådant sätt att styrelsen har skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning.
Under 2018 sålde LMK sina aktier i Kijkshop för en symbolisk summa till det finansiella konsultbolaget Meus Liberi Tripudium (MLT) i Stockholm, som tidigare avlönats genom olika uppdrag för att vända utvecklingen. LMK Industri ägde 9 procent av aktierna i MLT.
Men fordringarna på Sparkistan låg kvar hos LMK-gruppen. Summan av det hela blev en nedskrivning på 317 miljoner i LMK Industri för 2018.
I oktober 2019 beslutades om frivillig likvidation i Sparkistan och advokat Magnus Nedstrand i Linköping utsågs till likvidator. Målet att undvika konkurs nåddes dock inte, utan bolaget gick i konkurs i januari 2020. Konkursförvaltaren Peter Thörnwall på Wesslau Söderqvist Advokatbyrå i Helsingborg håller just nu på att färdigställa förvaltarberättelsen kring konkursen och vill i dagsläget inte kommentera det hela närmare.
För notan i konkursen står alltså arvtagarna till de tre skånska industrimännen och entreprenörerna. De hårt drabbade Lundabolagen i LMK-gruppen skapades av Axis-grundaren Mikael Karlsson, som gick bort 2005. Teknikbolaget Axis var en skånsk framgångssaga som köptes ut från Stockholmsbörsen av japanska Canon.
LMK Industri är idag helägt av dödsboet efter Mikael Karlssons fru Therese Karlsson, som avled år 2015. Bolaget förvaltar arvet åt Mikael och Therese Karlssons barn.
Den 74-årige Lars Frithiof, som tidigare varit vd för eljätten Sydkraft/Eon Sverige och bland annat varit styrelseordförande i Midway, tog i fjol över som styrelseordförande i LMK Industri.
– Sparkistan var en dålig affär, men vi har lagt den till historien, det är avslutat och klart, säger Lars Frithiof till Realtid.
– Vi har en försiktig investeringspolicy, tillägger han.
Enligt LMK Industris egen presentation ”stöttar bolaget det goda entreprenörskapet i vår grundare Mikael Karlssons anda. Det gör vi genom att investera i bolag som är ekonomiskt, finansiellt och socialt sunda och stabila.”
Förvaltningsverksamheten eftersträvar ”god avkastning med ett begränsat risktagande” och ”LMK Industri väljer noggrant vilka bolag vi vill engagera oss långsiktigt i.” Parallellt finns LMK-stiftelsen, som ger bidrag till forskning vid Lunds Universitet inom naturvetenskap, medicin, humaniora och teologi.
Dunkerstiftelserna, som är näst hårdast drabbade, förvaltar arvet efter Henry Dunker som grundade Helsingborgs och Trelleborgs gummifabriker. De senaste tio åren har stiftelserna delat ut cirka 750 miljoner kronor som enligt statuterna ska gå till släktingar till Henry Dunker, Helsingborgs stad och ett sjukhem i staden. Hur medlen används av Helsingborgs stad beslutas av kommunfullmäktige.
Förutom en portfölj av noterade och onoterade innehav är Dunkers storägare i börsbolaget Trelleborg. Dunkerstiftelserna har också två representanter i Trelleborgs styrelse.
Den tredje största aktieägaren i Sparkistan, Tibia Konsult, kontrolleras av familjen efter den skånske finansmannen Sten K Johnson, som avled år 2013, samt stiftelsen som bär hans namn. Ändamålet med stiftelsen är att främja forskning, utveckling, utbildning, bildning och tillämpning inom teknik, medicin, entreprenörskap, litteratur och musik. Avkastningen från aktieinnehavet i Tibia Konsult delas ut som stipendier, bidrag och stöd.
Frågan är också om Sparkistan, och miljonrullningen kring de skånska arven, bara kan ses som ett avslutat kapitel som LMK Industris nya styrelseordförande Lars Frithiof hävdar.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra courtage.