"Rotavdraget skapar inte tillräckligt stora skatteintäkter"

Rotavdraget infördes 2009 som en permanent och långsiktig åtgärd. Riksrevisionens granskning visar att rotavdraget har haft en relativt stor betydelse för att minska hushållens efterfrågan på svarta hantverkartjänster, men begränsad effekt när det gäller att öka hushållens arbetsutbud och inkomster.

Den minskade efterfrågan på svarta hantverkstjänster har givit ökade skatteintäkter på drygt 1 miljard kronor om året. Ökningen av arbetsutbudet har inneburit ökade skatteintäkter på drygt 0,3 miljarder kronor om året.

Samtidigt är statens direkta kostnader för avdraget cirka 10 miljarder kronor för ett enskilt år. En offentligfinansiell nettokostnad på drygt 8 miljarder kronor innebär att självfinansieringsgraden för avdraget uppgår till 14 procent, vilket är en blygsam siffra enligt Riksrevisionen.

– Rotavdraget i sin nuvarande konstruktion är inte effektivt utformat. Det skapar inte tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader, säger riksrevisor Helena Lindberg i en skriftlig kommentar.

Trots styrningen mot färre svart betalda hantverkstjänster har förekomster av svarta löner och annan arbetslivskriminalitet dessutom ökat på senare tid, framför allt bland små företag i byggsektorn.

Det innebär att många rottjänster som hushållen har uppfattat som vita i konsumentledet i själva verket ändå har betalats med svarta löner, bortom köparnas insyn och kontroll.

Riksrevisionen bedömer att andra insatser än rotavdraget krävs för att komma till rätta med svartarbetet, och att det är lämpligt att gå vidare med de åtgärder som tidigare har diskuterats i statliga utredningar. Det handlar bland annat om att öka myndigheternas möjligheter att samverka och genomföra kontroller.

Det finns flera anledningar till att rotavdraget inte haft de önskade effekterna på köparnas arbetsutbud. Främst handlar det om att en tredjedel av de som använder rotavdrag är pensionärer, personer som inte förvärvsarbetar eller personer med mycket höga inkomster och som av detta skäl inte förväntas öka sitt arbetsutbud.

Många gånger är det dessutom svårt för köparna att själva utföra arbetet, eftersom det ofta kräver relativt hög grad av specialkunskap – till exempel elektriska installationer eller rörarbeten. En stor del av tjänsterna skulle därmed ha köpts även om rotavdraget inte funnits.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att minska rotavdraget genom att utforma det så att dess kostnadseffektivitet ökar i förhållande till målsättningen att motverka svartarbete. Det kan till exempel ske genom en sänkning av det maximala rotavdraget per person och år.

Rotavdraget
Rotavdraget infördes 2009 som en permanent åtgärd för att minska svartarbetet och öka arbetsutbudet. Avdraget riktar sig till ägare av småhus, ägarlägenhet eller bostadsrätter. Vid införandet var skattereduktion 50 procent av arbetskostnaden, med ett tak på 50 000 kronor per person och år. År 2016 sänktes reduktionen till 30 procent, medan taket lämnades oförändrat. Tillsammans med rutavdraget får skattereduktionen uppgå till 75 000 kronor per person och år. Inför budgetåret 2024 har regeringen föreslagit en tillfällig höjning av det maximala taket till 75 000 kronor samt att tillfälligt skilja på det maximala taket för rot- och rutavdraget.