Efter de nästan 20 år av hög inflation och turbulent ekonomisk utveckling vi hade under 1970- och 1980-talet är det förstås fullt begripligt varför Riksbanken och Sverige sedan befäste ett inflationsmål på 2 procent, som sedan varit vägledande för Riksbankens arbete och för de penningpolitiska prioriteringar vi haft sedan tidigt 1990-tal. Vad Riksbanken gör och på vilket sätt de arbetar för att kontrollera inflationen har inte varit föremål för en större debatt, framför allt eftersom inflationen har hållit sig låg och vi haft några årtionden av hög tillväxt, ökad sysselsättning och en snabb återhämtning efter finanskrisen 2008.

Samtidigt har Riksbanken genom styrräntan en enorm makt över den svenska ekonomin, och har fått denna makt delegerad till sig baserat på en utdaterad förståelse för hur vår ekonomi fungerar. I korthet ska de höja räntan för att minska vår inflationsnivå, och sänka räntan för att höja den. Detta är också varför vi under 2015-2019 hade en negativ ränta, när inflationen ansågs vara för låg. Att dessa verktyg faktiskt skulle ge dessa effekter är dock inte en självklarhet.

Det har hänt mycket med vår ekonomi under min livstid (vilket är ungefär lika lång tid sedan Riksbanken fick sitt uppdrag), och förändringarna i ekonomin rubbar också Riksbankens förutsättningar. Under 1900-talet fanns det ett tydligt negativt samband mellan arbetslöshet och inflation, man har i regel högt av det ena och lågt av det andra. Därför var det också vanligt med inflation i tider av högkonjunktur och låg arbetslöshet.

Under åren av högkonjunkturen under det tidiga 2010-talet var sysselsättningen historiskt hög. Vi hade ändå inte en inflation. Vi hade en ökad import. Ett ganska spännande nationalekonomiskt fenomen började nu synas:  Vår Phillipskurva hade blivit internationell. Under 2000-talet har vi i Sverige haft högre inflation när arbetslösheten i eurozonen varit låg, och lägre inflation i perioder när arbetslösheten i eurozonen varit hög. Korrelationen mellan svensk inflation och arbetslöshet i euroländerna är betydligt starkare än korrelationen mellan svensk inflation och den svenska arbetslösheten.

Graf över arbetslöshet i euroområdet och inflation i Sverige 2010-2020. (Källa: Thompson Reuters Datastream, se Andersson och Jonung 2020)

Förklaringen till varför vår inflationsnivå påverkas så starkt av arbetslösheten i euroländerna är ganska enkel: 52 procent av vårt BNP kommer från exportsektorn. Utöver detta finns det många underleverantörer som producerar varor till exportföretagen, som därför direkt påverkas av hur exportsektorn mår. Vår ekonomi och efterfrågan på svenska varor är alltså till större del beroende av andra länder än vad som sker på den svenska marknaden. De svenska priserna sätts av utlandet.

En mekanism som är tydlig, med ett väldokumenterat empiriskt underlag, är att om den svenska räntan är lägre än ECB:s ränta så sjunker värdet på den svenska kronan i relation till euron. Detta i sig är hur Erik Thedéen, Sveriges Riksbankschef (SvD 2023-05-12), motiverar varför räntan ska höjas för att få ner inflationen: Om värdet på den svenska kronan går ner så blir det dyrare för oss att importera. Detta driver upp kostnaderna för företagen och höjer våra matvarupriser och leder således till inflation.

Under 2015-2019, när den svenska räntan konsekvent var lägre än ECB:s, hände något intressant: Värdet på den svenska kronan gick ner. Våra importkostnader ökade. Vi fick inte den förutspådda inflationen. Däremot skiftade vår bytesbalans och vårt exportöverskott minskade. Det är därför relevant att fråga sig varför en hög ränta denna gång skulle kunna påverka inflationen snarare än bytesbalansen. Varför lägger Thedéen större vikt vid empiri från 1950-talet än empiri från 2020?

Även Danske Banks chefsekonom (DI 2023-03-19) ställer sig frågande till räntehöjningens förmåga att sänka inflationen. Tvärtom menar han att den höga räntan driver på den. När räntan stiger, så ökar kostnaderna för företagen. Företagen tar sedan ut dessa kostnader mot kunderna, genom att höja priserna. Det är alltså möjligt att Riksbanken skapar de problem de har i uppdrag att motverka. Riksbankens verktyg och arbetsmetoder behöver en betydligt större granskning än vi haft hittills. Riksbankens uppdrag bör kanske till och med förändras helt.

Ella Brodin
Gymnasielärare i samhällskunskap på Kungsmadskolan, Växjö

Källor:
Andersson, F. och Jonung, L. (2020). Lessons from the Swedish Experience with Negative Central Bank Rates. Lunds universitet

“Riksbankschefen oroad – inflationen biter sig fast”. Svenska Dagbladet. 2023-05-12.

“Danske Banks chefsekonom: Riksbanken borde pausa räntehöjningarna”. Dagens Industri.  2023-03-19