Pensionsmyndighetens miss – 370 miljoner i Falcon-tillgångar borta

Den 13 november 2017 genomför Ekobrottsmyndigheten en husrannsakan i Klas-Göran Karlssons lägenhet i Stockholm, en månad senare förhörs han själv som misstänkt i utredningen gällande plundringen av Falcon Funds. Till en början gäller misstankarna att Karlsson agerat målvakt i de så kallade Gergeo-bolagen i Sverige men misstankarna växer senare till att även omfatta penningtvätt.

Polisen är även på jakt efter den misstänkte huvudmannen bakom Falcon Funds-svindeln, Max Serwin eller Emil Amir Ingmanson som han också kallar sig. Han grips i England i december. Vad Ekobrottsmyndighetens utredare inte vet vid tidpunkten är att Serwin och Karlsson är mitt uppe i nya affärer när polisen slår till. Det handlar om att köpa ut tillgångar ur pensionsfonderna till underpris.

Den 1 november 2017 skriver Max Serwin så här i ett mejl till Klas-Göran Karlsson:

”Vi ska inte köpa än! Först när har köpt loss dem från KPMG i nästa vecka.”

Serwin fortsätter:

”Båda certen ska sedan köpas via den broker på JCI som jag skickade kontaktuppgifter till, så att det blir en ’off market transaction’. Då förändras inte marknadspriset som idag ligger på €25MEUR. Vi betalar ju €1.5M. Sen ska de säljas till fonder ’on market’, dvs via JB’s trading desk på marknadspris”.

Mejlet avslutas ”Capische?”.

6 procent av nominellt belopp

”Certen” är två skuldinstrument som Falcon Funds investerat i 2016. Ekobrottsmyndigheten och Pensionsmyndigheten hävdar att instrumenten var ett bluffupplägg från början och att pengar redan försnillats vid den ursprungliga investeringen. Men det verkar finns mer att hämta.

Hösten 2017 försöker nämligen Falcon-fonderna sälja ut de kvarvarande tillgångarna under överinseende av KPMG som agerar förvaltare. Fonderna har från början gått in med 25 miljoner euro i certifikaten Median och Viceroy men nu får KPMG ett bud på 1,5 miljoner euro, alltså endast 6 procent av nominellt belopp.

Affären godkänns – och är helt i enlighet med Max Serwins plan. KPMG släpper certifikaten för 1,5 miljoner euro i en affär med en mellanhand som anlitats speciellt för uppdraget. Mellanhanden säljer sedan vidare instrumenten till Klas-Göran Karlsson personligen. Allt sker via hans bankkonto hos Julius Bär i Monaco. Finansieringen kommer bland annat från Gergeo-bolagen i Sverige som spelat en nyckelroll i tömningen av fonderna redan tidigare. Certifikaten köps i två omgångar, hälften 15 november och den andra hälften 28 november.

”I am surprised, that KPMG accepted such a price.”

När certifikaten väl landat hos banken i Monaco inleds steg två i planen – instrumenten löses in för 10 miljoner euro. Intern mejlkorrespondens från det administratörsbolag i Luxemburg som varit med och satt upp certifikatsstrukturen visar att personalen reagerar på de stora värdeförändringarna.

”If that is correct he will receive EUR 10 Mio. for having invested about EUR 1,6 Mio. Not bad.”

Och:

”I am surprised, that KPMG accepted such a price.”

Av allt att döma slår administratörsbolaget inte larm till KPMG. Däremot vidtas åtgärder för att säkra sig mot eventuella framtida exponeringar:

”We are trying to avoid exposing Median Trust and Viceroy Industrials to any future claims.”

I början av januari 2018 är allt klart. Klas-Göran Karlsson får då in 9,98 miljoner euro på sitt bankkonto hos Julius Bär i utbyte mot de två certifikaten. Administratörsbolaget summerar vad som hänt i ett mejl:

”Everything has finally settled last week. We sold the , transferred the sale proceeds (EUR 5m + EUR 5m) to Kasbank and received the two bond positions from Bank Julius Bär in Monaco vs. payment.”

Välfyllt bankkonto

Klas-Göran Karlsson sitter nu med ett välfyllt bankkonto i Monaco, men pengarna ska inte stanna där. I slutet på januari vill han göra stora uttag vilket får Julius Bär att reagera. I en intern notering, som ingår i Ekobrottsmyndighetens förundersökning, anges flera frågetecken kring den stora värdeförändringen, KPMG:s roll och förklaringen till varför pengarna ska tas ut.

Karlsson avfärdar frågorna och säger att han inte har haft någon kontakt med KPMG utan köpt via en mellanhand. Han beskriver det som att han köpt på sig en riskfylld tillgång som lyckats ge vinst enligt principen ”high risk high return”.

Han kritiserar också Julius Bär som han menar redan är inblandad och har tagit rikligt betalt för sina tjänster:

”Can you please also explain to me how it is possible that you settle this transaction and then afterwards come with these questions when I need to do payments?”.

Julius Bär ställer uppenbarligen inga fler frågor för dagen därpå börjar pengarna flöda ut. Under tre dagar för han över 7,4 miljoner euro till sitt konto hos ISP Securities i Schweiz. Ytterligare 2,5 miljoner euro går till Patrik Sterneks konto hos UBS.

Silent participation agreement

Patrik Sternek, som även han delgivits misstanke i den fortsatta Falcon-utredningen, har varit involverad i arbetet med att sätta upp flera av de instrument som Falcon-fonderna investerat i.

Klas-Göran Karlssons förklaring till att han ska få betalt är att duon haft ett ”silent participation agreement” som ger Sternek rätt till 25 procent av intäkterna på affären. Avtalet är daterat i oktober 2017 och anger både inköpspriset 1,5 miljoner euro och säljpriset 10 miljoner euro.

Där upphör spåren efter pengarna från certifikatsaffären i den öppna delen av Falcon Funds-utredningen. Enligt Anna Forsmark, utredare på Ekobrottsmyndigheten, ingår transaktionerna i det som eventuellt kommer att bli ett tredje åtal i Falcon Funds-härvan. När beslut i åtalsfrågan ska fattas är inte känt

– Vi vet ännu inte vad Max Serwin fått ut av detta. Men vi ser att det är han som instruerar KG och han talar om ”vi”. Sedan har vi inga bevis för vad han får ut av de pengarna. Vi har bara utrett pengarna till dess att de landar på KG:s konto i Schweiz, säger Anna Forsmark och tillägger:

– Allt var planerat, de visste vilken vinst de skulle göra. De visste att de skulle kunna få ut 10 miljoner euro från certifikaten.

Först två år senare i mars 2020 förhörs Klas-Göran Karlsson om transaktionerna. Han förklarar då att det var Julius Bär som kom med förslaget om att göra investeringen:

– Jag hade en bra kontakt på Julius Bär. Jag vet inte hur just dessa papper kom upp. Jag har haft flera bankkontakter. Banken Julius Bär har presenterat investeringarna för mig och de har också genomfört dem, säger han enligt förhörsutskriften.

När förhörsledaren visar upp mejlen från Max Serwin blir svaret:

– Jag tror inte att det är Viceroy och Median eftersom dessa inte gett en sådan här stor vinst.

Han förnekar att han skulle agerat bulvan för Max Serwin. Att Patrik Sternek fick del av pengarna förklaras med att ”Sternek påstod i efterhand att affären inte hade gått att göra utan hans försorg”.

Av de interna mejlen från administratörsbolaget i Luxemburg framgår att även de haft kontakt med Patrik Sternek och att denna då uppgett att han stått i direktkontakt med KPMG på Malta.

Klas-Göran Karlsson får frågor om vart pengarna som hamnade hos ISP Securities tagit vägen. Han förklarar att han gjort en misslyckad fastighetsaffär och även ”levt på pengarna”.

Har någon annan fått del av vinsten?
– Nej, svarar han.

För pensionsspararna innebar affären ett stort avbräck. En investering på 25 miljoner euro, drygt 250 miljoner kronor plus räntor, gav endast tillbaka cirka 1,5 miljoner euro eller drygt 15 miljoner kronor.

Nästa affär

Men det slutar inte där. Våren 2018 har Falcon-fonderna fortfarande kvar Reditum-obligationer för 15 miljoner euro. Reditum lånade in pengarna som sedan gick till att finansiera verksamhet inom Lars-Erik Magnussons Larmag-koncern men också till investeringar i Werel – ett bolag som enligt Ekobrottsmyndigheten användes för att föra pengar från fonderna till huvudpersonerna i härvan.

Mellan april och juli 2018 diskuteras ett upplägg där Larmag ska erbjudas att återköpa obligationerna till rabatt. Spindeln i nätet är det schweiziska bolaget Amerock Group, där Patrik Sternek arbetar. Amerock ska få ett rejält arvode för sin inblandning.

Den 18 juni skickar Lars-Erik Magnusson ett mejl till bland andra Patrik Sternek där han skriver att ”we are in agreement with your proposal”.

Vid tidpunkten har Amerock även kontakt med ISP Securities, samma firma dit Klas-Göran Karlsson förde merparten av pengarna från certifikataffären. Planen är att ISP ska agera köpare av obligationerna. I början av juli tar ISP kontakt med KPMG på Malta som förvaltar Falcon-tillgångarna. Erbjudandet, som sägs komma från en ej namngiven kund till ISP, är 5 procent av nominellt belopp. KPMG svarar att 10 procent är absolut lägsta nivå.

När affären väl genomförs i augusti efter fortsatta förhandlingar sätts priset till 10,1 procent eller 1,5 miljoner euro. Pensionsmyndigheten informeras löpande om vad som händer och får också ge ett sista godkännande innan affären genomförs.

Mejl mellan Pensionsmyndigheten och KPMG ingår i Ekobrottsmyndighetens förundersökning. De ansvariga på Pensionsmyndigheten är nöjda med priset men vill ha en garanti att affären inte görs med någon part som representerar Larmag. ISP ger sådana garantier enligt KPMG:

”Please refer to the attached correspondence where ISP confirms that the bond will not be sold to the issuer or a related party (on the basis that ISP are not able to control any further transactions of the said bond).”

Ekobrottsmyndigheten hävdar att affären genomfördes på detta sätt för att låta Larmag-sfären köpa tillbaka obligationen med rabatt.

I praktiken betyder det att ISP lovar att det inte är Larmag som är den ej namngivna kunden men att de därefter inte kan ge några garantier. Trots detta ges klartecken till affär. När allt är klart öser Pensionsmyndighetens chefsjurist Anna Åkesson lovord över KPMG:

”It seems as everything has been solved in a very good way. Good work from your side.”

Slutsummeringen för pensionsspararna blir en stor förlust även på denna affär. Investeringen på 15 miljoner euro ger bara 1,5 miljoner euro eller drygt 15 miljoner kronor.

Ekobrottsmyndigheten hävdar att affären genomfördes på detta sätt för att låta Larmag-sfären köpa tillbaka obligationen med rabatt. Enligt vad som framgår av mejlkorrespondens skulle Lars-Erik Magnussons bolag sedan få köpa Reditum-obligation för 4,5 miljoner euro vilket skulle ge mellanhanden 3 miljoner euro för besväret.

Enligt EBM:s beräkningar gjorde Lars-Erik Magnussons bolag en vinst på upplägget trots att pengar sedan tidigare bränts av på investeringar i Werel som kontrollerades av huvudmännen bakom Falcon Funds (Lars-Erik Magnusson uppger att affären var korrekt och att han blivit lurad).

– Magnusson vittnade i tingsrätten och där påstod han att han hade gjort stora förluster på vad han benämnde som ”kombinationsaffären”. Men vi säger att han hade gjort en vinst på 3 miljoner euro. Han ville säga att Larmags skuld avseende Reditum kvarstod. Ja, det kanske det gör på papperet. Men i så fall är det samma person som är både fordringsägare och gäldenär i slutändan, säger utredaren Anna Forsmark.

Beslagtagna avtal och mejltrafik

EBM har inga bevis i form av pengaströmmar för att Lars-Erik Magnussons bolag köpte upp obligationen för den avtalade summan 4,5 miljoner euro. Men Falcon-åklagaren Jerker Asplund anser att det är fastslaget att affärerna gjordes på det sätt som framgår av beslagtagna avtal och mejltrafik.

– Pensionsmyndigheten och KPMG ställde som villkor att Larmag inte skulle köpa tillbaka obligationen så de gjorde det via ombud. Det visar bland annat mejlkorrespondens, säger Jerker Asplund och tillägger:

– Vi tycker det är uppenbart att ISP Securities far med osanning inför Pensionsmyndigheten.

Men Lars-Erik Magnusson dementerar bestämt att affären skulle ha gått till på detta sätt.

– Den affären gjordes inte.

Enligt Magnusson kom parterna helt enkelt inte överens. Han medger dock att Reditum-obligationer har köpts tillbaka löpande men aldrig direkt från Falcon Funds.

– Vi har köpt upp bonds i marknaden för vi ska ju betala tillbaka bonden. Jag har köpt upp en massa bonds i marknaden och majoriteten av Reditum-bonden har vi redan köpt upp. Jag har ingen aning om var de ursprungligen kommer ifrån.

– Jag har köpt den här obligationen via marknaden och av folk som har erbjudit den till oss. Det är så det går till.

Inga kommentarer

Realtid har varit i kontakt med KPMG på Malta men en företrädare för firman uppger att de inte kan ge vare sig en kommentar eller svara på några frågor:

”I wish to inform you that we are unable to answer any questions relating to the fund as we are prohibited from discussing our client’s affairs with any third parties in line with our contractual terms, professional standards and in terms of law that imposes the duty of professional secrecy.”

Inte heller Pensionsmyndigheten vill svara på frågor om de två affärerna som ledde fram till stora förluster för fonderna och varför myndigheten av allt att döma inte försökt spåra pengarna eller backa affärerna.

Totalt handlar det om tillgångar för cirka 370 miljoner kronor som försvunnit ur fonderna genom de två affärerna 2017 och 2018. Det utgör mer än hälften av de förluster som Pensionsmyndigheten uppger kvarstår att försöka säkra till fonderna.

I en skriftlig kommentar från pressekreteraren Johan Andersson förklarar myndigheten detta med processtaktiska överväganden där utgångspunkten är att skadeståndskrav på den totala förlusten redan har riktats mot huvudpersonerna i härvan:

”Det är viktigt att framhålla i detta sammanhang att Pensionsmyndigheten alltid haft uppfattningen att skadan för fonden rent juridiskt inträffade i sin helhet redan när investeringen skedde. Investeringen var ett flagrant brott mot de regler som gällde för fonden och skedde dessutom efter det att Pensionsmyndigheten redan begärt full inlösen och fonden alltså skulle ha gjorts mer likvid. Pensionsmyndigheten har därför sökt det fulla belopp som investeringen motsvarade i skadestånd av flera olika aktörer som hade ansvar för att stoppa den. Som tidigare kommunicerats har vi haft viss framgång i det arbetet. Vi har också stämt huvudmännen bakom bedrägeriet i civilrättslig domstol i England.”

Johan Andersson tillägger:

”Utöver det kan vi inte kommentera vilka processtaktiska överväganden vi gör och har gjort. Myndighetens mål är alltid att återvinna så mycket pengar till spararna som möjligt och ibland sker det på bekostnad av vad vi kan vara öppna och transparenta med.”

Pensionsmyndigheten har heller ingen kritik mot KPMG:s agerande:

”När det gäller KPMG, som utsetts av Maltas finansinspektion som ’competent person’ för fonden, har vi ingen annan uppfattning än att dom agerat professionellt utifrån den information som fanns tillgänglig vid den aktuella tidpunkten.”

Realtid har sökt Patrik Sternek och Klas-Göran Karlsson för en kommentar men utan framgång. Karlsson nekar till de misstankar som riktas mot honom. Sternek svarar enligt förundersökningsmaterialet inte på frågan om han erkänner eller förnekar brott.

PER AGERMAN
ANNELIE ÖSTLUND