Per Agerman: Båda sidor har skäl att överklaga domen mot Carlström
Mest läst i kategorin
Den fällande domen mot Fingerprints ordförande Johan Carlström är långt ifrån en succé för Ekobrottsmyndigheten.
Fängelsedomen på onsdagen fick Johan Carlström att omedelbart meddela sin avgång som ordförande. Något annat hade varit omöjligt med tanke på utgången i målet. Men allt talar för att åtalet kommer vandra vidare till hovrätten – och att Johan Carlström under tiden kommer ha stort inflytande kvar över bolaget.
Läget hade också kunnat vara betydligt värre. Johan Carlström frias helt på tre åtalspunkter (varav en lagts ner av åklagarsidan före rättegången). På ytterligare en åtalspunkt är det stolpe ut för försvaret. Tingsrätten finner heller inte att näringsförbud är påkallat. Carlström får också igenom ett skatteavdrag på 30 procent av vinsterna på de fällda affärerna vilket sänker vinstförverkandet till drygt 1,4 miljoner kronor. Samtidigt kan han kräva 2,2 miljoner i ersättning för sitt försvar från staten.
Med detta utfall kan det inte firas stort på Ekobrottsmyndigheten efter domen. Tingsrätten kommer också fram till att det inte är Johan Carltröm som ska kritiseras för att det gått så många år mellan åtal och dom.
”Johan Carlström kan inte lastas för den i förhållande till målets beskaffenhet sena lagföringen och den långsamma handläggningen. I vart fall sedan 2018 anser tingsrätten att dröjsmål föreligger”, skriver tingsrätten.
”Kan ytterligare någon eller några åtalspunkter vändas till friande så står villkorlig dom utan fängelse nära till hands.”
Fängelsestraffet stannar sålunda på ett år och sex månader efter avdrag med åtta månader på grund av tidsutdräkten.
”Den långsamma handläggning som drabbat Johan Carlström har inneburit en kränkning som ska beaktas vid straffmätningen”, skriver tingsrätten.
För försvaret finns det därmed uppenbara skäl att driva målet vidare till hovrätten. Kan ytterligare någon eller några åtalspunkter vändas till friande så står villkorlig dom utan fängelse nära till hands. Tidigare styrelsekollegan Tord Wingren lyckades med detta i sin del av målet som avgjordes i hovrätten redan 2018 (han slapp dock inte undan kravet på näringsförbud).
Frågan är om Ekobrottsmyndigheten har ork kvar att driva ett eget överklagande? Det finns flera skäl till att de borde det. Rent principiellt har målet flera intressanta aspekter för hur insiderärenden ska bedömas i framtiden. En sådan central fråga är vad som klassas som insiderinformation och när denna ska anses vara spridd och allmänt känd på marknaden.
Denna fråga har bäring på alla åtalspunkter. Mest intrikat blir den i åtalspunkterna tre och fyra som gäller handel inför pressmeddelanden i augusti 2013. Här gäller frågan om uppgifter på utländska hemsidor och svenska aktiechattar om kommande produktlanseringar från kunderna Fujitsu och Pantech ska ses som en fullgod spridning av tredje part som gör att Johan Carlström inte satt på unik kunskap när han lade sina ordrar.
Försvaret har presenterat en omfattande utredning av docent Elif Härkönen som menar att uppgifterna var allmänt kända på marknaden. Tingsrätten ger henne rätt på flera punkter. Det gäller dels information kopplad till Fujitsu som anses vara spridd då den bland annat var publicerad i en utländsk nättidning, dels information om Pantech under senare delen av augusti.
”Sammantaget borde flera marknadsinstanser ha synpunkter på det inträffade och vad domen, om den står sig på denna punkt, skulle få för konsekvenser.”
I åtalspunkten tre frias därför Johan Carlström helt gällande Fujitsu-delen, men fälls för Pantech-handeln under första halvan av augusti. Men därefter händer saker som gör att senare affärer närmare Pantech-pressmeddelandet den 28 augusti inte bedöms vara insiderhandel av tingsrätten:
”Johan Carlströms uppgifter går dock enligt tingsrätten inte att bortse ifrån och det aktuella e-postmeddelandet den 20 augusti, som man får utgå från har skrivits utan några baktankar, ger stöd för att informationen då var allmänt känd. I vart fall ger det stöd för att Johan Carlström då var av uppfattningen att det var allmänt känt. Han har därvid i vart fall inte haft uppsåt till att uppgiften inte skulle ha varit allmänt känd. Vid denna bedömning kan inte heller informationen om att FPC förberedde att så snart som möjligt offentliggöra ett pressmeddelande om lanseringen och samarbetet m.m. anses som insiderinformation. Åtalet ska därför ogillas.”
En vidare utredning i denna fråga känns motiverad, inte minst då uppsåt till brott först anses föreligga i åtalspunkt tre och kort därefter inte längre föreligger i punkten fyra enligt tingsrätten. Samtidigt har bolaget inte kommunicerat någon publik information om Pantech-lanseringen under tiden. Tingsrätten tar inte heller hänsyn till att bolaget inte vidtog några åtgärder för att snabbt gå ut med ett pressmeddelande eller stoppa handeln under perioden 20-28 augusti. Bolaget å sin sida anser att man följt regelverket och kommunicerat enligt ”lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.”
Sammantaget borde flera marknadsinstanser ha synpunkter på det inträffade och vad domen, om den står sig på denna punkt, skulle få för konsekvenser.
Även förhållandena under juli månad 2013 vore värda en ytterligare genomlysning. Då handlar det om försäljning av aktier inför en vinstvarning som kom i början av augusti. Här menar tingsrätten att försvarets tolkning är den som ska få gehör vid en genomgång av det stora antalet e-postmeddelanden och interna dokument som lagts fram som bevisning. Kontentan är att Carlström inte hade sådan negativ information som kan anses ha insiderklass när han sålde aktier.
Här framstår det dock som att tingsrätten till en del väljer att tolka Carlströms uppgifter lite väl milt, mest tydligt är påståendet om att han ska ha fått positiva besked som motsade tidigare negativa besked innan han gjorde en sista säljrunda den 16 juli.
”Det förefaller vidare något underligt att de lugnande beskeden som Johan Carlström säger sig ha fått inte på något sätt dokumenterats eller framgår av några e-postmeddelanden”, skriver tingsrätten som dock inte ändrar sin uppfattning kring åtalspunkten.
Men i andra åtalspunkter är tonläget ett annat, det gäller de tre fallen av köp inför pressmeddelanden om nya ordrar från samarbetspartnern HST. Här konstaterar tingsrätten att Carlström ändrat sin bedömning av insiderfrågan från ett vittnesförhör i ett äldre insidermål mot en dåvarande Fingerprint-chef på ett icke trovärdigt sätt:
”Johan Carlström vittnade i maj 2012 i det målet till stöd för att de ordrarna utgjorde insiderinformation. Han har förklarat sina då lämnade uppgifter med att han vid den tiden hade varit verkställande direktör endast i tre år och inte hade den erfarenhet och kunskap som han har nu, inte minst när det gäller den juridiska bedömningen avseende begreppet allmänt känd. Tingsrätten anser dock att hans uppgifter i det tidigare vittnesförhöret är anmärkningsvärda i förhållande till vad han uppgett nu och att hans uppgifter nu, även med beaktande av hans förklaring, framstår som en efterhandskonstruktion.”
Båda sidor har alltså ett och annat att fundera över och slipa på inför en eventuell prövning i hovrätten.
Till dess får Johan Carlström alltså finna sig i att stå utanför Fingerprints styrelse. Men frågan är vad detta får för betydelse i praktiken. Han föreslås bli ersatt på ordförandeposten av advokat Dimitrij Titov, mångårig ledamot i bolaget och kanske den person i styrelsen som står närmast Carlström personligen. Titovs advokatbyrå är också engagerad i målet på Fingerprints uppdrag och begärde under förhandlingen i tingsrätten bland annat att åklagarna skulle avträda.
Att Johan Carlström därmed kommer ha fortsatt stort inflytande över Fingerprint även framöver känns inte direkt som en ogrundad gissning.
