"Nepotism på Carnegie"

Nu visar det sig att förre Carnegie-vd:n Lars Bertmars son Henrik Bertmar jobbar på Carnegies it-avdelning. Det framkommer vid en snabb genombläddring av Carnegies senaste årsredovisning.

Henrik ståtar redan på årsredovisningens förstasida med en bild, och på sidan 14 är han med på en helsida med lite hurtiga citat om hur bra han trivs på Carnegie.

”Carnegie är ett företag med skickliga, stolta och positiva människor. Att tillsammans med dem fortsätta utveckla Carnegie till ett ännu bättre företag, det driver mig”, säger Henrik Bertmar enligt citatet i årsredovisningen där han tituleras ”IT Project Manager, Business Support”.

– Henrik är anställd på Carnegie endast på sina egna meriter, säger en källa som står nära familjen Bertmar. Källan vill vara anonym.

Henrik Bertmar bekräftar för Realtid.se att han är son till Lars Bertmar, men ber att få höras av senare.

– Kan jag få återkomma om en stund så kan jag tänka igenom hur jag ska kommentera detta, säger han.

Några timmar senare hör Henrik Bertmar av sig och är väldigt korthuggen.

– Jag har inte läst Adamovics bok, och har inga kommentarer. Har du frågor får du vända dig till vår informationschef, säger han.

Carnegies informationschef Andreas Koch vill inte heller säga något.

– Vi ger inga kommentarer till Adamovics bok. Det är ett imaginärt resonemang. Det är en fiktiv bok, säger Koch.

– Henrik Bertmar jobbar på Carnegie på en it-enhet. Det säger väl inget.

I förre handlarchefen Aleksandar Adamovics bok ”Ondskans herrar” är det ingen hejd på kritiken mot Carnegie, där Adamovic jobbade tidigare.

Själv anser Adamovic att han blev helt orättvist smutskastad av tidigare Carnegieledningen med vd Stig Vilhelmson i spetsen.

I ett avsnitt i boken behandlar Adamovic det han kallar ”gubbarnas inavelstrategi för företaget”.

”Internpolitik inklusive svågerpolitik bidrog inte till utvecklingen av ett företag och var därför inte intressant”, skriver Adamovic i boken.

Som chef för Carnegies tradingavdelning med ett 15-tal anställda, blev Adamovic ständigt uppmanad att anställa söner till Stig ”och styrelsens vänners barn”.

Men Adamovic meddelade varje gång att han inte var intresserad.

Själv gjorde han kometkarriär från svåra förhållanden i en invandrarförort till Stockholm.

I boken uttrycker han bestämda åsikter om att man endast bör anställas utifrån hur duktig man är, och inte beroende på vilka kontakter eller vilket efternamn man har.

Adamovic ville bygga upp tradingavdelningen till en avdelning i världsklass, där ”alla var motiverade och jobbade hårt”.

Han ville jobba på ett ställe där man belönades för det. ”Det var inte intressant att verka i organisationer om det som skulle premieras var rätt efternamn”, skriver Adamovic och beklagar sig över Carnegie i det avseendet.

Men Adamovic ansåg att ”någonstans måste förändringen börja”, och han hade åtminstone ”kunnat styra vilka som han anställde i sin grupp”, det vill säga tradingavdelningen.

I den så kallade Carnegie-skandalen anklagades Adamovic och två andra handlare för oegentligheter, vilket Adamovic anser är helt fel. Han anser att han och de två andra handlarna snarare var de främsta inom sitt område.

I boken skriver Adamovic att det inte rör honom i ryggen att Carnegie skulle ersätta ”de tre främsta handlarna med mediokra sådana med rätt efternamn”.

Adamovic var sedan tidigare på väg att byta jobb när anklagelserna kom, men de två andra handlarna fick sparken. De två driver rättsprocesser mot Carnegie om detta.

Vitt och brett beklagar sig Adamovic i boken över den inkompetens som funnits på Carnegie.

”Det var underligt att det fanns så många människor i Firmans ledning som inte tycktes kunna sin sak”, skriver Adamovic.

Carnegies vd Stig Vilhelmson beskrivs inte ha förstått någonting av resultaten från tradingavdelningen.

Enligt Adamovic verkade det som att Carnegies ledning ”inte tycktes ha haft någon aning om hur tradingverksamheten bedrevs eller hur stor portföljen var”.

Adamovic själv handlade med komplicerade derivatinstrument. En av tradingavdelningens chefer fick fråga en av handlarna om en bok om det enklaste derivatinstrumentet, optioner, för att lära sig mer.

Men enligt Adamovic begrep folk på Carnegie inte ens vad aktier är.

”Ingen i Firmans ledning” hade egentligen ”någon riktig erfarenhet av aktiemarknaden”, skriver Adamovic.

Carnegies advokat Sten Bauer på advokatfirman Baker McKenzie beskrivs vilja kvittera ut höga arvoden för så lite jobb som möjligt. Flera i Carnegies ledning var ”gamla bröder till honom från internatskoletiden” enligt Adamovics bok.

Lars Bertmar är legendarisk som tidigare medarbetare på Carnegie, och kan sägas vara en av nyckelfigurerna som byggde upp Carnegie till en så stor och framgångsrik mäklarfirma.

Senast var han styrelseordförande i Carnegie, men valde våren 2006 att lämna över stafettpinnen till nya krafter.

En anonym källa har tidigare sagt till nyhetsbyrån Direkt att Bertmars avgång snabbades upp av att Carnegie då fick en ny isländsk huvudägare.

– Han hade säkert suttit ett tag till om inte islänningarna dykt upp, har en person med insyn i Carnegie tidigare sagt, enligt nyhetsbyrån Direkt.

Senare har ägarbilden förändrats, och Carnegie har fått andra isländska huvudägare i form av isländska bolaget Milestone.

Milestone äger svenska bolaget Invik som är största ägare i Carnegie.

Nu har kvasten gått på Carnegie och Inviks vd Anders Fällman är numera Carnegies ordförande. Ny vd är Mikael Ericson som kom från Handelsbanken.

Milestone ägs av de isländska bröderna Karl och Steingrimur Wernersson med en bakgrund som storägare i den isländska banken Glitnir.

Ian Hammar

[email protected]

08-545 87 151