Eon pressar kunderna och skickar miljarder till ägarna

Den 1 maj höjde Eon priserna för sitt elnät. Senaste höjningen dessförinnan skedde i augusti i fjol, med andra ord för bara nio månader sedan.

När man ser informationen från Eon så verkar höjningarna tämligen modesta. I själva verket är det procentuellt sett väldigt kraftiga höjningar från ett bolag som redan ligger högt i sina avgifter
Höjningen kommer dessutom ovanpå att hushållen kämpar med kraftigt höjda priser för el, drivmedel, livsmedel och räntor.

Enligt Eon ska avgiftshöjningarna nu i maj ”så gott som helt” motsvaras av ökade kostnader för bland annat nätförluster. Med nätförluster menas att en del av elen går förlorad som värme när den transporteras genom nätet, och elnätsbolagen behöver köpa extra el för att kunna leverera den utlovade mängden.

Men elnätsavgiften består av två delar, elöverföringsavgiften och en abonnemangsavgift. Båda höjs kraftigt. Varför den fasta abonnemangsavgiften också höjs ges det varken någon förklaring eller ens bortförklaring till.

Att utläsa hur stora höjningarna blir är det dessutom krångligare genom att Eon påpassligt nog valt att dela upp de gamla och nya tarifferna på två olika tabeller, där nätavgiften för en lägenhet eller villa inte ställs emot den gamla avgiften.

I regionen Stockholm höjs avgiften för elöverföring med hela 17 procent för en lägenhetsinnehavare. Dessutom höjs abonnemangsavgiften med mellan 8,3 respektive 11,5 procent, beroende på avtal.

I regionerna Norr och Syd stiger priserna med cirka 10 procent för både elöverföring och abonnemang.
Det är med andra ord långt över den skenande inflationen i Sverige. Kostnaderna för själva elen ökar dessutom kraftigt för alla som bor i Sverige, inte minst i de södra delarna av landet.

Skillnaderna på hur dyra elnäten är skiljer sig kraftigt mellan olika kommuner i Sverige. Och det är ett så kallat naturligt monopol, där konsumenten inte har någon möjlighet att välja en annan elnätsleverantör. Detta oavsett hur missnöjd man är med sin nätleverantör.

Och samtidigt som eljättarna talar om vikten av höga avgifter för att finansiera investeringar i elnäten, så har exempelvis Eon skickat miljardutdelningar till det tyska moderbolaget.

I nästan hälften av Sveriges 290 kommuner sitter någon av giganterna Vattenfall, Eon och Ellevio (tidigare Fortum) på det monopolet. Jättarna har under flera år också höjt sina avgifter väsentligt mer än andra leverantörer, som till största delen är kommunalt ägda. Det är heller knappast en slump att det är Ellevios vd som i en färsk intervju i Dagens Industri talar om kraftigt höjda kostnader för elnätet framöver.

Och samtidigt som eljättarna talar om vikten av höga avgifter för att finansiera investeringar i elnäten, så har exempelvis Eon skickat miljardutdelningar till det tyska moderbolaget.

Sedan år 1996 ger den så kallade Nils Holgerssongruppen årligen ut rapporten ”Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. I rapporten ”förflyttas” en bostadsfastighet genom de 290 kommunerna för att jämföra kostnader för sophämtning, vatten och avlopp, el och uppvärmning.

På de första 75 platserna över lägsta priser för elnät återfinns överhuvudtaget ingen av de tre stora.

Eons region norr, med bland annat Sollefteå, Kramfors och Strömsund, är däremot en av de absolut dyraste redan före den senaste avgiftshöjningen. Sedan tidigare finns det bara tre leverantörer bland Sveriges alla kommuner som ligger högre i pris. Och de kommuner som är dyrare än Eon norrs gamla prislista har en sammanlagd befolkning på 47 000 personer.

Eons region Stockholm har monopol i åtta kommuner, bland annat i Danderyd och Vaxholm. Geografiskt närliggande exempel på kommuner med betydligt lägre nätavgifter är Södertälje och Norrtälje. Men där äger just kommunerna också fortfarande elnäten.

Eon Syd levererar till 35 kommuner, som alla kvalar in på delad plats 250 när det gäller kostnader för elnätsavgifter. Här ingår bland annat kommuner i Östergötland, Småland och en rad skånska kommuner med Malmö i spetsen. Långt bättre än Eon kommer prismässigt flera andra elleverantörer i Skåne, som Öresundkraft i nordvästra Skåne, Staffanstorps energi, Ystad energi, Trelleborg elnät och Landskrona energi.

När jag som kund säger till Eon att jag hellre haft en annan leverantör blir svaret ”Då får du väl flytta ifrån Malmö.”

Med tanke på att det inte finns några alternativ till Eon – förutom att leva helt utan el – så är det ju sant. Men det är en attityd som få företag kan kosta på sig att ha. Och det är en attityd som företag inte borde kunna ha.

Det är nog en hel del kunder som tycker att det vore det bättre att någon annan ägare tog över Eons monopolsituation än att de tvingas flytta eller klara sig utan el.