Magnusson åtalas för ekobrott – tillgångar i Sverige frysta

Det är mars 2016. Mipim, den stora fastighetsmässan i Cannes, har gått av stapeln. ”Alla” som jobbar med fastighetsaffärer är där.

Kontakter knyts, seminarium och ostronmingel arrangeras. Deltagare dricker champagnefrukost och morgonjoggar längs strandpromenaden.

Mitt i vimlet upptäcker tidningen Fastighetssveriges reporter ett bekant ansikte: välansad, gråsprängd mustasch, tjocka, svarta ögonbryn, omsorgsfullt, bakåtkammat hår och välskräddad kostym. Lars-Erik Magnusson – bondsonen från Persbo i Dalarna – är på plats tillsammans med bland andra Max Sandberg, vice vd på Magnussons holländska bolag Larmag.

– Vi håller på att bygga upp bolaget, ambitionen är att bygga upp ett bestånd som genererar årliga hyresintäkter om 35-50 miljoner euro, för att i ett senare skede växa till över 100 miljoner euro per år, just nu har vi hyresintäkter på cirka 15 miljoner euro under kontrakt. Det är långsiktiga satsningar, säger Lars-Erik Magnusson och förklarar att siktet främst är inställt på kontorsfastigheter i Holland.

2016 siktar Magnusson på en come back. För karriären har varit allt annat än spikrak.

Storhetstiden 

Under 1980-talet blir Lars-Erik Magnusson känd som en av de stora svenska fastighetsmagnaterna.

1990-talskrisen klarar han bra – Lars-Erik Magnusson säljer av mycket i tid. Vid den här tiden framställs han som en av Sveriges rikaste och 1993 sänds ett avsnitt i amerikanska dokumentärserien ”Tycoons” med Lars-Erik Magnusson i huvudrollen.

Tittarna får följa med när han åker omkring i eget jetplan med benvita lädersoffor, exklusiva träpaneler, sovrum med dubbelsäng, badrum med handfat i marmor och med guldfärgade kranar.

I hemmet i Amsterdam – ett palats på 1 800 kvadratmeter med 24 rum – hålls påkostade cocktailpartyn. Orkestrar spelar, det vackra folket skålar under kristallkronor medan fontäner sprutar vatten i de parkliknande omgivningarna.

Sämre går det när han med bland annat Wallenbergarnas Investor som partner, försöker ge sig in i oljebranschen. I juni 1994 köper Magnusson därefter aktiemajoriteten i Fermenta och samma år inleds en förundersökning mot honom efter misstankar om att han plundrat bolaget på 140 miljoner kronor. 2001 ställs han inför rätta, sex års fängelse hotar men åklagare Gunnar Stetler lyckas inte övertyga domstolen.

Efter den friande domen säger en lättad Lars-Erik Magnusson till Aftonbladet att hans affärspartners och bankkontakter aldrig tvivlat på honom.

– Jag gör stora, internationella affärer och det viktigaste är trovärdigheten och ryktet man byggt upp. Men mina affärspartners vet vad jag går för.

Ekobrottsutredning i Belgien 

När Lars-Erik Magnusson pratar med Fastighetssveriges reporter under fastighetsmässan i Cannes 2016, hör Fermenta-åtalet till historien.

Men vad reportern inte får veta är att Lars-Erik Magnusson – samtidigt som han minglar med affärspartners och potentiella investerare – utreds för allvarliga ekobrott i Belgien.

Av ett dokument från Göteborgs tingsrätt framgår att en förundersökning mot Magnusson och två inblandade jurister startade redan 2014 som bland annat rör förskingring av tillgångar, penningtvätt, förfalskning och användning av förfalskade dokument, förfalskad balansräkning och användning av förfalskad balansräkning, missbruk av företagets tillgångar samt skattebedrägerier.

Transaktionerna som utreds är daterade 2004 – bara tre år efter Fermenta-rättegången – och 2010.

2004 köpte Lars-Erik Magnussons företag Larmag Property Partners bolaget S.A. Bastion. Det sistnämnda företaget hade då 9,5 miljoner euro, motsvarande knappt 100 miljoner kronor, i kassan.

Kort därefter fördes nästan hela kassan i Bastion över till Magnussons bolag Lemco Invest LTD fastän det på papperet stod att det skulle vara ett lån till Magnussons andra bolag, Fairest Marine Cayman LTD.

Någon återbetalning skedde aldrig och enligt de belgiska utredarna gjordes heller aldrig några försök att få Lemco Invest och/eller Fairest Marine att betala tillbaka pengarna.

”Genom att underteckna detta avtal misstänks Lars-Erik Magnusson (…) för att ha försökt rättfärdiga förskingringen av praktiskt taget all likviditet som innehas av S.A. Bastion, till ett belopp av 9 150 000 €.” 

Till Realtid säger Lars-Erik Magnusson att lånet från Bastion användes som startkapital för att bygga upp en stor portfölj av kommersiella fastigheter i Tyskland. Portföljen ska ha omfattat totalt 132 byggnader med en värdering på 980 miljoner euro sommaren 2007.

Magnusson säger att det under 2007 fanns ett avtal om att sälja portföljen i sin helhet för 945 miljoner euro till en större fondförvaltare.

”Sedan i augusti 2007 drabbade finanskrisen fastighetslånemarknaden och fondförvaltaren avbröt alla sina väntande transaktioner. Detta ledde till att Bastion inte fick sitt lån återbetalat som förväntat och inte kunde betala de ovannämnda skatterna i slutet av 2007. Den tyska fastighetsmarknaden kraschade därefter, och som en följd av detta raderades allt eget kapital i den tyska portföljen. Därefter försattes Bastion i konkurs av Larmag”, skriver Magnusson i ett mejl till Realtid.*

Enligt domstolsdokument från Göteborgs tingsrätt tyder dock handlingar som beslagtagits under en husrannsakan i Magnussons bostad på Mallorca, att en del av pengarna från Bastion användes till att finansiera köpet av en lyxjakt med namnet ”My Way”.

”Nej, det bestrider jag starkt”, skriver Magnusson i mejlet till Realtid.*

Han menar också att han hade rätt att använda tillgångarna i Bastion som han ville eftersom han via bolag ägde samtliga aktier, och att det inte fanns några skulder ”till tredje part” – ingenting förutom en uppskjuten skatteskuld på 8,8 miljoner euro. Det innebär att Lars-Erik Magnusson nekar till brott.

2010 genomfördes ytterligare transaktioner med koppling till Bastion – denna gång på totalt 1,4 miljoner euro – som de belgiska utredarna misstänker är olagliga. 2013 försattes sedan bolaget i konkurs.

Utöver Fairest Marine Cayman på Caymanöarna, Lemco Invest LTD på Bermuda och Larmag Property Partners i Nederländerna, är en rad andra bolag – registrerade i en rad andra länder – inblandade i härvan.

Det rör sig bland annat om Larmag Energy Group i Nederländerna, Larmag Energia Renovable SL i Spanien och Magnriver LTD på Brittiska Jungfruöarna.

Frysta tillgångar 

Att den belgiska förundersökningen över huvud taget blir offentlig i Sverige beror på att Belgien år 2016 begär att svensk domstol ska ta beslut om att frysa de tillgångar Lars-Erik Magnusson har i Sverige.

Undersökningsdomaren Laurence Heusghem letar efter tillgångar värda motsvarande cirka 100 miljoner kronor vilket är summan av de misstänkta transaktionerna. Det man spårar upp i Sverige motsvarar inte på långa vägar det beloppet.

Totalt inkluderas fyra fastigheter i Dalarna i frysningsordern, men även cirka en halv miljon kronor som finns på ett företagskonto tillhörigt Magnriver, registrerat på Brittiska Jungfruöarna.

2019 förlängs tiden för verkställigheten av frysningsbeslutet till januari 2024. Detta med anledning av att förundersökningen drar ut på tiden: ”Det är en mängd olika bolag och länder som är involverade. Utredningen är synnerligen resurs- och tidskrävande”, hävdar en svensk åklagare enligt ett protokoll.

Av dokumentationen framgår också att undersökningsdomaren letat förgäves efter tillgångar i Belgien.

”Det verkar inte finnas några beslagbara tillgångar i Belgien i herr Lars-Erik Magnussons namn (…)”.

Men det är inte bara belgiska utredare och domare som har ett intresse av att veta vilka tillgångar Lars-Erik Magnusson sitter på. I Sverige finns tusentals investerare som medvetet eller omedvetet placerat pengar i obligationer som Magnussons bolag emitterat. Och de undrar varför fastighetsmagnatens bolag inte betalar tillbaka obligationslånen.

Utreds för ekobrott – lånar miljardbelopp  

Sommaren 2015 har den belgiska förundersökningen pågått i ett drygt år. Parallellt söker Lars-Erik Magnusson finansiering för att bygga upp sitt Larmag igen. Men aktörer som Investor och Inter Ikea (tillsammans med Ingvar Kamprads finansbolag investerade Magnusson i ett brittiskt fastighetsbolag 1998) är brända.

Och när Magnusson sommaren 2015 emitterar Reditum-obligationen, som på papperet uppgår till 200 miljoner euro, samarbetar han med andra affärskontakter. Däribland personerna bakom svenska Falcon Funds-bedrägeriet.

Enligt Pensionsmyndighetens uppgifter investerar PPM-fonden Falcon Balanced totalt 134,5 miljoner kronor i Reditum, vilket blir fondens enskilt största investering.

Parallellt köper Lars-Erik Magnussons bolag aktier i svenska elbolaget Werel för cirka 75 miljoner kronor – pengar som till stor del och på flera olika sätt hamnar i fickorna på huvudpersonerna bakom Falcon Funds, Max Serwin och Afram Gergeo.

Även PPM-fonden GFG, med personkopplingar till Falcon Funds huvudmän, köper obligationer i Reditum. GFG investerar också i ytterligare en av Lars-Erik Magnussons obligationer – Dalafinanz. Enligt Pensionsmyndigheten summerar GFG:s investeringar i Magnussons affärer till cirka 75 miljoner kronor.

Många pensionssparare har ingen aning om att deras pengar hamnar i Falcons och GFG:s fonder – deras premiepensioner flyttas dit utan deras vetskap.

Ännu mindre blir de informerade om att deras pengar placeras i obligationer som kontrolleras av en person som misstänks för ”allvarlig brottslighet” och som är ”föremål för en väldigt omfattande utredning i Belgien”, enligt domstolsprotokoll. En person som – parallellt med att han lånar upp ett par hundra miljoner kronor i Sverige – får sina fastigheter i hemlänet Dalarna frysta.

Även Nord Fondkommission hjälper Lars-Erik Magnusson att plocka in pengar till sin sfär. Fondkommissionen säljer via anknutna ombud Reditum-obligationer till kunder som utlovas en årlig ränta på 6,25 procent.

2019 – samma år som frysningsbeslutet förlängs till 2024 – emitterar Lars-Erik Magnussons bolag ytterligare en obligation – Landstone-obligationen. I oktober 2020 meddelas att en tysk internationell investerare placerar 135 miljoner euro i Landstone.

I ett sms till Realtid skriver Magnusson att fyra investerare placerat totalt 155 miljoner euro i Landstone. Reditum-obligationen ska samtidigt ha genererat 132,4 miljoner euro. Hur mycket Larmag-sfären lånat in via Dalafinanz-obligationen – som enligt uppgifter på finanzen.net emitterats i november 2014 – är oklart. Men sannolikt – och lågt räknat – lyckas Lars-Erik Magnusson ta in mer än 3 miljarder kronor via tre olika obligationer under tiden som han utreds för allvarliga ekobrott.

GFG utreds av EBM 

Juni 2022. Max Serwin och Afram Gergeo, huvudmännen i Falcon Funds-härvan, får sina straff förlängda av Svea Hovrätt till totalt åtta respektive sex års fängelse. Lars-Erik Magnusson, som förhörts i samband med förundersökningen, har varken delgivits misstanke om brott eller åtalats med anledning av Falcon Funds-bedrägeriet. Detta trots att åklagare Jerker Asplund är tydlig med att han anser att det finns en koppling mellan Falcons investering i Reditum och Magnussons köp av Werel-aktier.

Samtidigt pågår, enligt uppgifter till Realtid, en förundersökning avseende GFG. Den ska ledas av vice chefsåklagare Marianne Forsström vid Ekobrottsmyndigheten i Malmö. Forsström vill dock varken bekräfta eller dementera uppgifterna.

På en fråga till Pensionsmyndigheten om man samarbetar med Ekobrottsmyndigheten i Malmö avseende förundersökningen gällande GFG, skriver Rasmus Bjälkeson, fondhandelschef på myndigheten: ”I sin egenskap av fondandelsägare har PM kontakt med EBM.”

”Som att mejla till ett svart hål” 

När Pensionsmyndigheten stoppat Falcon Funds och GFG hanteras fonderna på olika sätt. Falcons Reditum-obligationer dumpas till 10 procent av nominellt värde medan Reditum- och Dalafinanz-innehaven får ligga kvar i GFG.

Nord Fondkommission, som sålt Reditum-obligationer, får sina tillstånd indragna av Finansinspektionerna hösten 2021. Kvar finns kunderna som lockats att placera sparkapital i Lars-Erik Magnussons bolag med löften om en ränta på 6,25 procent och återbetalning sommaren 2020.

– Jag har skrivit mejl till Reditum och Lars-Erik Magnusson, men inte fått något svar. Det är som att mejla till ett svart hål, säger Björn vars 84-årige far fortfarande hoppas få tillbaka de 200 000 kronor som han satsade.

Betalas det några räntor?
– Det var länge sedan. Vi får ingenting från det hållet.

För knappt två veckor sedan meddelade Lars-Erik Magnussons bolag att obligationsinnehavarna bjuds in till en extra bolagsstämma på kontoret i Luxemburg för att rösta om ytterligare en förlängning av löptiden med sex månader. Något som de senaste åren skett varje halvår.

Björn säger att hans 84-årige pappa inte är i ett sådant skick att han kan resa till Luxemburg.

Dessutom spelar hans röst ingen roll om man ska tro Lars-Erik Magnusson. Den forne fastighetsklipparen har sagt till Realtid att han köpt upp över 90 procent av det utestående obligationslånet på andrahandsmarknaden. Här kan det vara värt att påminna om att Falcon Funds innehav dumpades till 10 procent av nominellt värde. Enligt Magnusson sitter han alltså själv på majoriteten av rösterna vilket tycks innebära att han kan förlänga löptiden i all oändlighet. Björns pappa kan i så fall inte göra ett dyft för att få tillbaka sina pengar.

”God relation med investerarna”

Reditum har alltså inte gjort några ränteutbetalningar på ett bra tag. Frågan är hur det är med Landstone-obligationen med löptid fram till 2024?

På en direkt fråga om Landstone-obligationen betalar räntor – i dokumenten utlovas 5,75 procent – svarar inte Lars-Erik Magnusson.

Men han antyder att Landstone inte utgör ett problem eftersom Larmag kontrollerar 84,5 procent av rösterna samt att man har en ”nära kontakt och en god relation med investerarna”. Han förklarar att anledningen till att Larmag sitter på 84,5 procent av rösterna är att man inte placerat mer än 15,5 procent av obligationen till externa investerare.

Om Lars-Erik Magnusson därmed menar att han – som enligt uppgifter i obligationens noteringsdokument äger samtliga aktier i Larmagsfären – själv kan rösta för att ränteutbetalningar och återbetalning av Landstone-lånet ska skjutas upp, är oklart.

På en fråga om Lars-Erik Magnusson inte klarar av att betala räntor och betala tillbaka lån på grund av frysningsorden, svarar han ”nej”.

”Det är bara de svenska tillgångarna som inte har med några obligationer eller något av mina företag att göra”, skriver han i ett mejl.

Som ovan nämnts är dock en rad av Lars-Erik Magnussons företag i fokus för de belgiska utredarnas intresse.

Inga aktuella resultaträkningar 

– If the critics would have been right about me, I would have been bankrupt. I would have been out of business many years ago, säger Lars-Erik Magnusson i Tycoon-dokumentären.

I serieavsnittet från 1993 låter han sig intervjuas i en magnifik byggnad som tidigare var Amsterdams gamla postkontor men som Magnusson byggt om till ett luxuöst shoppingcenter. I en välskräddad, kamelfärgad rock och matchande slips ser fastighetsmagnaten allt annat än bankrutt ut.

Av dokumentären framgår också att det – på grund av Lars-Erik Magnussons extravaganta livsstil – går rykten om att har gör enorma förluster. ”Avundsjuka”, förklarar Larmags dåvarande CFO för reportern. ”Ren och skär avundsjuka”.

Men genomgående har det varit svårt att uppskatta hur stora tillgångar Lars-Erik Magnusson faktiskt haft och har.

– Jag vet inte hur stor förmögenhet Magnusson har i dag. Men jag har inte sett några tecken på att han har några traditionella ekonomiska problem, förklarar åklagare Gunnar Stetler strax efter millennieskiftet inför Fermenta-rättegången.

Och när Realtid nu försöker reda ut vilka tillgångar som finns i Lars-Erik Magnussons bolagssfär Larmag, stöter vi på problem; Vi hittar inga aktuella årsredovisningar.

Men att döma av de mycket summariska finansiella dokument som vi ändå hittar, ser det skakigt ut.

Bolaget Dalafinanz, som emitterat obligationen som GFG investerat i, har försatts i konkurs.

När det gäller Larmag Real Estate 2 BV – som ska ha lånat pengarna från Reditumobligationen – är de senaste siffrorna som Realtid hittar från 2018. Då ska de totala tillgångarna ha uppgått till cirka 194 miljoner euro, skulderna till 214 miljoner euro och det egna kapitalet till minus 20 miljoner euro.

Även när det gäller Larmag Real Estate 3 BV – som ska ha lånat pengar från Landstone-obligationen – visar de senast inlämnande dokumenten siffror för 2018. Då uppgick de totala tillgångarna till 142 euro, skulderna till 104 363 och det egna kapitalet till minus 104 221 euro.

Vi hittar inte heller aktuella siffror för Larmag Holding B.V., som Lars-Erik Magnusson registrerade så tidigt som 1953. De senaste är från 2018 då tillgångarna ska ha uppgått till 21,9 miljoner euro, skulderna till 22 miljoner euro och det egna kapitalet till minus 68 279 euro.

Samtidigt är dokumenten mycket summariska, det tycks inte finnas några resultaträkningar för de senaste åren. Och vilka tillgångar bolagen eventuellt har är omöjligt att se.

Realtid har efterfrågat mer aktuell finansiell dokumentation från Lars-Erik Magnusson. Som svar på den förfrågan har affärsmannen skickat ett mejl i vilket han skriver att Holdingbolagets totala tillgångar per sista mars 2022 uppgick till 562 miljoner euro, skulderna till 470 miljoner och det egna kapitalet till 91 miljoner euro.

Larmag Real Estate 2, som lånade Reditum-pengarna, ska enligt Magnussons mailuppgifter ha haft tillgångar på 232 miljoner euro per den sista juni 2022. Skulderna – Reditum-lånet inklusive upplupen ränta fram till sista juni – ska samtidigt ha uppgått till 223 miljoner och det egna kapitalet till närmare 10 miljoner euro.

Men finns det inga årsredovisningar som skickats in till nederländska Bolagsverket eller liknande, som är färskare än 2018? Jag efterfrågar offentliga årsredovisningar.
”Jag har skickat dig den senaste ekonomiska positionen i respektive företag som inkluderar den aktuella positionen. Det är så klart det som är viktigt. Historiska räkenskaper kommer inte att visa den nuvarande finansiella ställningen och skulle vara vilseledande vad gäller att återspegla den aktuella finansiella ställningen för respektive företag”, skriver Magnusson i ett sms.*

Om Larmag-sfären skickat in bokslut efter 2018 är det alltså ingenting som Realtid hittar, och ingenting som Lars-Erik Magnusson är intresserad av att dela med sig av.

Fastighetsklipparen från Dalarna vidhåller samtidigt att hans företagssfär står på fast grund.

”Larmag-koncernen har ett betydande eget kapital på konsoliderad basis. Referensen du gör till eventuellt negativt eget kapital under 2018 är baserad på inte helt konsoliderade räkenskaper för Larmag Holding”, skriver han i ett mejl.*

Parallellt fortsätter rättsprocessen i Belgien.

”Det har pågått en utredning och jag har till fullo samarbetat”, skriver Magnusson i mejlet.*

 Har åtal väckts?
”Ja, mot mig och advokaterna vid en större internationell advokatbyrå i Bryssel vars råd jag litade på – att alla Bastion-transaktioner gjordes på ett korrekt sätt.”*

Har dom fallit i någon instans?
”Nej”*

Tusentals sparare väntar på Magnusson 

Om ett skadestånd inkluderas har pensionsspararna i GFG-fonden fått ut cirka 90 procent av värderingen vid tiden för fondens avregistrering från premiepensionens fondtorg i december 2016. Jämfört med spararnas genomsnittliga anskaffningsvärde motsvarar den utbetalning som gjorts hittills cirka 80 procent.

– Kvar i fonden idag finns en kassa samt innehav i Reditum och Dalafinanz, meddelar Rasmus Bjälkeson, fondhandelschef på Pensionsmyndigheten.

Det innebär att tusentals sparare fortfarande väntar på att Lars-Erik Magnussons bolagssfär ska betala tillbaka obligationslånen.

”Totalt hade 9385 personer GFG, varav 4379 lämnade fonden själva före det att Pensionsmyndigheten sålde fonden. 5006 sparare var kvar vid avslutet”, skriver Bjälkeson i ett mejl.

Uppgifterna om att Lars-Erik Magnussons tillgångar i Sverige är frysta, samt att affärsmannen är åtalad för ekonomisk brottslighet i Belgien, kommer samtidigt som en överraskning för Pensionsmyndighetens fondhandelschef.

– Intressant. Det ska jag föra vidare till våra jurister.

Hur många före detta kunder till Nord Fondkommission som väntar på att Reditum ska återbetalas, är oklart. Samtidigt riskerar de Nord-kunder Realtid har talat med mycket kännbara förluster. Björns 84-årige far har investerat en stor del av sitt sparkapital – 200 000 kronor – i Reditum. 73-åriga Karin har satsat 100 000 kronor.

Enligt information på Reditums hemsida röstade obligationsinnehavarna för några dagar sedan ja till ytterligare en förlängning av löptiden – denna gång fram till januari 2023.

Lars-Erik Magnusson meddelar i ett sms att det bara var en enda stor investerare på plats (han själv eller någon som representerar honom, reds anm) vilket innebär att 100 procent av närvarande röster var positiva till förslaget om förlängning.

Samtidigt har varken Björns far eller Karin fått en inbjudan till extra bolagsstämma via post eller email.

– Nej, vi har inte fått något från Reditum. Inte resultatet från omröstningen heller, säger Björn.

Inte heller Karin har fått vare sig inbjudan till extra bolagsstämma eller information om resultatet av omröstningen.

– I juni skrev jag till Lars-Erik Magnusson via ett kontaktformulär att jag utgick ifrån att pengarna skulle betalas tillbaka i juli. Det fick jag inget svar på. Sedan, när jag såg på hemsidan att löptiden skulle förlängas ännu en gång, skrev jag att jag var otroligt besviken, säger Karin.

Fick du något svar?
– Nej.

*Lars-Erik Magnusson skriver på engelska och citaten är översatta till svenska.

Researcher: [email protected]