De låga elpriserna innebär en katastrof för vindkraftsägarna, vilken i slutändan riskerar att spilla över på markägarna. De runt 190 miljarder kronor som har och är på väg att investeras i svensk vindkraft sedan 2000 lär ge en mycket mager avkastning. Det skriver Realtids Per Lindvall.
Vindkraften – en ekonomisk katastrof
Mest läst i kategorin
Årets mest lästa krönikor – plats 4. Denna krönika publicerades första gången den 23 april.
Under förra veckan föll det genomsnittliga systempriset på Nordpool till 5 öre per kWh. I Sveriges två nordligaste elområden var de nere på 4 öre. En snabbt fallande efterfrågan till följd av coronapandemin är en förklaring. Men den massiva utbyggnaden av vindkraft de senaste åren har gjort att den samlade effekten av vindkraftsproduktionen i sig är mycket prisdrivande. Ju mer vindkraft som byggs ut desto mer påverkas priset, när det blåser. Vid årsskiftet var den samlade installerade effekten av svensk vindkraft 9000 MW, vilket innebär att den har passerat kärnkraften som har en installerad effekt på 8500 MW , eller 7600 MW om vi räknar bort Ringhals 1.
Med ett normalt effektbehov i Sverige på mellan 12000-20000 MW, 27000 MW är det högsta effektbehov som vi har haft i Sverige och under sommarmånaderna faller den ner mot 10000 MW, så får vindkraften en mycket stor prispåverkan. Lägger vi på de planerade vindkraftsutbyggnaderna av knappt 1000 MW i år och 4000 MW under 2021, så kommer vindkraften, när det blåser, att täcka hela eller större delen av det momentana effektbehovet i Sverige. Vi ska då komma ihåg att 5000 MW av den samlade vattenkraftseffekten på 16000 MW inte är reglerbar.
Eftersom det är den momentana relationen mellan producerad och konsumerad effekt som styr elpriset så lär detta falla mot noll under dessa perioder, oavsett corona eller inte.
Visst vi kan kanske öka exporten, men eftersom vädersystemen över Nordatlanten är hyfsat synkade så lär goda vindförhållanden i Sverige också gälla den stora produktionen i Danmark och norra Tyskland, där elpriserna mer regelmässigt drivs ner mot noll och även negativa priser förekommer. Dessutom är, som bekant, överföringskapaciteten begränsad. Det gäller även inom Sverige. Med den massiva utbyggnaden av vindkraft i norra Sverige, där den under året planerade driftsättningen av det gigantiska Markbygdenprojektet tillför uppemot 1000 MW, så lär detta kunna bli fallet redan under innevarande år.
Hur investerare i det senare projektet, med den tyska turbintillverkaren Enercon och dess ägare Aloys Wobben i spetsen ska få ekonomi i det projektet är en gåta. Visst, break-even kalkylen för vindkraften har sjunkit påtagligt under de senaste tio åren, från närmare 80 öre/kWh 2008 till hälften idag. Men med elcertifikat som nu handlas till 10 öre/kWh så är vindkraften en variant på Ebberöds bank, eller den bibliska varianten av att så på hälleberget, med tillägget att ju mer du sår desto sämre växer det.
Visst, det går att göra andra bedömningar om framtida elbehov, förmågan att lagra energi, genom att producera vätgas och bättre batterier, och liksom att därmed styra efterfrågan mot produktionen, men dessa investeringar ska betalas här och nu.
Och de historiska vindkraftsinvesteringarna är naturligtvis att betrakta som havererade vid dessa priser. Där lär ägare, och i många fall kreditgivare få ta en stor smäll. Den kalkylen blir inte bättre av att både den tekniska, men framför allt den ekonomiska livslängden är betydligt kortare än vad man räknade med för tio år sedan. I många investeringskalkyler, med kopplade amorteringsplaner, har man räknat med 25-årig livslängd, medan den verkliga kan vara runt 15 år, där de låga elpriserna gör historiska underhållsplaner och tillkommande renoveringsbehov helt olönsamma. Men utslagning av vissa vindkraftsproducenter påverkar inte bara ägare och kreditgivare. De som riskerar att få en riktigt stor smäll är markägarna där vindkraftsverken står, för det är de som har det slutliga återställandeansvaret. Fonderingarna för demonteringen av uttjänta vindkraftverk står nämligen inte i någon proportion till de verkliga kostnaderna. Och att riva ett vindkraftverk, och frakta betongfundamenten till närmaste deponistation, är inte mycket billigare än att uppföra det. Sorry.
Dessa låga elpriser påverkar naturligtvis alla elproducenter, där elaffären för många biobränsleeldade kraftvärmeverk redan är en stor förlustaffär. Kärnkraften är också en usel affär.