Strulet med Millicom försenar bygget av nya Kinnevik

Misstaget i strategin att göra sig av med mobil- och bredbandsoperatören Millicom är att Kinneviksledningen var för öppen kring avvecklingsplanerna. En förklaring till att amerikanska investerare inte nappade på locktonerna från Kinnevik om Millicoms förträfflighet är förmodligen att de kände till att resterande aktier i Millicom skulle delas ut i slutet av året.

Detta skapade ett rejält volymdrivet säljtryck i Millicomaktien redan initialt, och en påtaglig spekulationsrisk kring hur Kinneviks huvudägare, familjen Stenbeck, skulle agera när aktierna kom in på deras aktiedepåer senare i år. Med detta i minnet är det inte särskilt förvånande att de amerikanska investerarna spelade “svälta räv” i samband med anbudsförfarandet som avslutades igår. De bud som kom in var sannolikt alldeles för låga med tanken på Millicoms nuvarande relativt låga värdering.

Därför var det sannolikt rätt av Kinneviksledningen att backa undan från försäljningsplanerna. Det finns ingen anledning att slumpa bort ett fint bolag som Millicom till avkastningshungriga investerare. Att Kinneviksledningen blir hårt kritiserad i media på grund av detta kan man leva med.

En bättre strategi hade varit betydligt mer lågmäld, i stället för att slå på stora trumman och tala om en “monumental dag för Kinnevik” i samband med tillkännagivandet att Millicominnehavet skulle försvinna ur Kinnevik. Det enda skälet för att förstå varför Kinneviksledningen valde sin strategi är att det finns brådskande affärer som väntar, men det finns det inga uppgifter om.

Delar av Millicomaktierna skulle ha kunnat avyttras i ett anbudsförfaranden i USA som planerat för att finansiera nya tillväxtdrivande förvärv till portföljen, men utan tillägget att den större delen av aktierna skulle delas ut till de befintliga ägarna.

Vid en lyckad delförsäljning skulle Kinnevik säkert kunna komma tillbaka till den amerikanska eller den europeiska aktiemarknaden med ytterligare aktier vid ett senare. Alternativt, eller i kombination med fler delförsäljningar, skulle Kinnevik kunna ge en mindre sakutdelning i form av Millicomaktier vid ett eller flera tillfällen, men det hade Kinneviksledningen inte varit tvungen att flagga för nu.

Nu har tyvärr Kinnevik försatt sig i en knepig situation som lär ta tid att reda ut, vilket försenar eventuella förvärvsplaner i den pågående omställningsprocessen av investmentbolaget. Det är förstås trist för ägarna och Kinnevik lär få svårt att komma tillbaka till marknaden med Millicom i närtid. Möjligen kan en fortsatt svag utveckling för portföljbolaget Millicom återigen locka fram en budgivare på hela bolaget.