Oskyldiga förvaltare blir straffade på grund av Allra

Det är lätt att få intrycket att Finansinspektionens, FI, remissvar kring premiepensionssystemets fortsatta omstrukturering bottnar i myndighetsledningens egen oförmåga att hantera riskerna i det finansiella systemet. 

Naiviteten och haveriet i FI:s agerande kring penningtvätt i det svenska banksystemet är ett närliggande exempel som solkat ner förtroendet för myndigheten och ledningsgruppen. 

I det ljuset blir det lättare att förstå FI:s förslag om att skära ner antalet valbara och statligt upphandlade premiepensionsfonder till 10-15 stycken (före reformeringen av systemet fanns drygt 800 fonder vilket idag krympt till strax över 400). FI kunde lika gärna föreslagit tre-fem fonder. Detta eftersom myndigheten menar att ju mindre antal fonder det finns inom premiepensionssystemet desto starkare blir konsumentskyddet, som är ett av FI:s uppdrag.

Skyddet för pensionsspararna måste vara extra starkt skriver FI. Det minskar riskerna för ”kostsamma och olämpliga val”. Det är ett extremt märkligt resonemang som omyndigförklarar stora delar av svenska folket. FI tycker uppenbarligen att svenska myndigheter är bättre på att välja fonder än spararkollektivet som under premiepensionssystemets historia lyckats relativt väl med sin förvaltning. 

Avkastningen för den genomsnittliga premiepensionsspararen överstiger kraftigt avkastningen som skapats i inkomstpensionssystemet via AP-fonderna. FI:s slutsats är helt gripen ur tomma intet. 

Storebrorsmentaliteten är tydlig i en annan av FI:s slutsatser kring reformeringen av PPM-systemet; förslaget om ett begränsat antal valbara fonder bottnar i att ”de risker som kan tas med sparade medel bör därför ges större vikt än enskilda sparares önskan att kunna välja mellan ett stort antal fonder.” Byt ut fonder till varor och uttalandet kunde lika gärna vara ett citat av Sovjetledaren Josef Stalin. 

FI förklarar inte heller i sitt remissvar vad de menar med att premiepensionssystemet är otryggt efter den första fasen av reformeringen. Det är ytterligare ett påstående som inte är baserat på något faktaunderlag. Det påminner om Riksrevisionens färska slakt av regeringens miljöbilssubventionssystem där den nuvarande och tidigare regeringar får svidande kritik för att sakna samhällsekonomiska kalkyler. Påståendet från FI pekar indirekt ut förvaltarna på det befintliga fondtorget som suspekta, oklart varför. 

Viktigt att komma ihåg är att grundorsaken till att premiepensionssystemet görs om är anklagelser om att systemet utnyttjas av bedragare som varit ute efter att lura premiepensionssparare. I förändringsprocessens centrum har framför allt premiepensionsförvaltaren Allra stått. Ledningsgruppen i Allra har åtalats för brottslig verksamhet kopplat till PPM. Staten via pensionsmyndigheten har varit drivande i åtalen. 

För drygt två veckor sedan blev de ledande befattningshavarna i Allra helt friade av tingsrätten. Inget brott har begåtts. Det verkar FI har missat i sitt remissvar. 

Ändå vill FI och andra statliga remissinstanser fortsätta den ”decimeringspolitik” enligt välkänd antik romersk militär sed, där oskyldiga straffas för någon annans försyndelser, som påbörjades i samband med det första steget i reformeringen av premiepensionssystemet. FI, som inte visat sig klara sina egna kontrolluppgifter, är en av de aktörer som vill gå längst i denna orättfärdiga politik. Helt oskyldiga förvaltare blir straffade för den påstådda brottsliga verksamheten i Allra. 

I slutändan är det alla premiepensionssparare som kommer att drabbas av försämrade avkastningsmöjligheter i systemet. Får FI:s linje gehör fullt ut kommer det bara finnas stora indexfonder att välja mellan. Förhoppningsvis finns det en del marknadsliberala krafter, som förstår och uppskattar pluralismens och marknadsekonomins fördelar, i pensionsgruppen (alla partier utom V och SD ingår) som fattar det slutgiltiga beslutet kring premiepensionssystemets framtid.