Maktkoncentrationen skapar möjligheter

I ett brev till amerikanska näringslivstoppar flaggar Blackrocks vd Larry Fink för att ESG-frågorna (environmental, social and governance), och i synnerhet klimatfrågan, kommer bli vägledande för indexfondjätten framöver.

Larry Fink tar till brösttoner i sitt brev när han kritiserar finansmarknaden för att vara senfärdig i dessa viktiga frågor; ”men medvetenheten ökar snabbt och jag tror att vi står inför en fundamental förändring av finansmarknaden” (fritt översatt). Han kräver också av företagsledningarna i portföljbolagen att vässa sin strategi för att identifiera och klimatrisker.

Lite magstarkt kan man tycka för en indexförvaltare som historiskt inte lagt så mycket tid på corporate governance, men ”money talks”, så han har en hel del i ryggen när han och Blackrock uttalar sig.

Oavsett vilken syn man har på ESG-frågornas betydelse är Blackrocks vd, och cheferna för ”the big three”, Vanguard och State Street utöver Blackrock, oerhört mäktiga. Trion kontrollerar tillsammans en dryg femtedel av börsvärdet i S&P 500, världens tyngsta och viktigaste aktieindex. De har även ett stort inflytande runt om på världens aktiebörser.

Tillväxten för ”the big three” och indexförvaltningsindustrin generellt har varit enastående de senaste 10-15 åren, och framgångarna ser ut att fortsätta på bekostnad av den aktiva fondförvaltningsbranschen.

Den starka koncentrationen inom indexförvaltning i USA gör att agerandet från fondbolagsledningarna blir betydelsefullt. Hård kritik har riktats mot ”the big three” för att de inte utnyttjar sitt inflytande på det ena eller andra sättet. Till exempel har bland annat Vanguard varit mycket sparsam med försök att påverka trots sitt stora inflytande i många viktiga börsbolag. De har ”röstat med fötterna” helt enkelt eftersom eventuella påverkanskampanjer inte bidrar till fondernas performance; de är ju indexerade.

Om branschkollegorna State Street och Vanguard slår in på samma väg som Blackrocks vd pekat ut kring klimatåtgärder får indexfondsindustrin en enorm styrka och möjlighet att påverka börsbolagens agerande i det interna hållbarhetsarbetet och vilka aktier som därmed platsar i en hållbar ”indexfond”. Det kan bli svårt för State Street och Vanguard att inte följa Blackrocks strategi; förmodligen är de flesta kunder lika oroade för klimatet som Larry Fink.

Det är maktkoncentrationen i indexfondsindustrin som skapar möjligheterna. Vill alla tre samma sak är påverkan ett faktum. Det är lite skrämmande att tre amerikanska fondbolagschefer, som historiskt inte varit särskilt angelägna att agera i ägarfrågor har sådan makt.

Larry Fink är tydlig med att han anser att klimatrisker blir allt mer synonymt med investeringsrisker. Det visar att Blackrock, och deras kunder, menar allvar med den ”nya” policyn. Effekterna kan bli stora på aktiemarknaderna om den amerikanska indexfondsindustrin ställer om mot mer hållbar förvaltning. Hur det skall gå till är inte självklart eller uttalat av Blackrock.

Hur som helst kommer förändringen hos Blackrock leda till att gigantiska kapitalflöden förflyttas från delar av ekonomin som anses skadlig till de delar som ses som hållbara. Det kommer påverka prissättningen i många sektorer.