Krisen kommer förändra synen på risktagande

De extrema snabbväxarna står plötsligt mitt i en orkan som få kunde ana för bara ett par månader sedan. Att de riskerade att få problem när det väl vände var förvisso väntat. Men där coronapaniken slår undan benen för de flesta företag blir det ännu värre för dem som med hög risk bara rusat i en riktning, framåt.

Att sadla om från snabb tillväxt till att tvärvända, dra ned risken kraftigt och krympa verksamheten är svårt. Än svårare är det i en omvärld som styrs av panik där det är närmast omöjligt att veta hur illa nästa veckas nyheter blir.
För fastighetsbolagen är finansieringen, som i en stabil miljö med rekordlåga räntor skapat veritabla pengamaskiner, redan i ett helt nytt läge. Marknaden för företagsobligationer har på bara några veckor gått från att vara urstark till närmast död i flera fall. Räntorna skenar, och finansiellt svaga bolag blir knappast särskilt väl bemötta på banken. Många företag och ägare kommer att hamna i händerna på sina långivare, där vanligtvis en del offras och andra får hjälp att klara sig.

Redovisningsregler som gjort att fastighetsbolagen under flera år kunnat redovisa enorma orealiserade värdestegringar riskerar att snabbt vändas i motsatsen. Det kan slå hårt mot soliditeten i en del företag.
Det är också en utmaning för entreprenörer som valt att växa våldsamt under hög risk att be om hjälp från omgivningen, oavsett om det är skattebetalarna eller långivarna.

Scenförändringen på bara några veckor kunde knappast vara större. Vi är vana vid att se den norske hotellkungen Petter Stordalen dominera podiet med bombastiska uttalanden om den fantastiska framtid som väntar hans företagsgrupp. Invigningarna av nya hotell tycktes bara bli allt mer spektakulära, ständigt med Petter Stordalen i centrum.

I ett närmast tårfyllt videoklipp vädjar Petter Stordalen nu istället om statligt stöd. Resebranschen har aldrig varit med om en liknande nedgång, och han ber om hjälp för att kunna behålla de anställda som nu masspermitteras. Petter Stordalens cirka 200 hotell står i stort sett tomma. Samtidigt bygger han vidare med en rad stora projekt runtom i Norden. Att på kort tid starta nya hotell kräver mycket kapital, och det krävs både tid och utgifter för marknadsföring för att nå upp till lönsamhet när hotellet väl är invigt.

Vinterns köp av Ving, som vanligt presenterat under uppmärksammade former med Petter Stordalen i huvudrollen, utvecklas snabbt till ytterligare en mardröm. Frågan är snarast hur lång tid det kommer att ta innan medinvesteraren Altor, som visserligen också har en hel del uppflammande bekymmer i sin bolagsportfölj, tar ett stadigare grepp om taktpinnen i resejätten. För Petter Stordalen lär det bli väldigt svårt att hålla kontrollen över hela sitt snabbväxande imperium.

Anrättningen blir inte bättre av att Petter Stordalen för inte så länge sedan blev ny storägare i Stureplansgruppen, som går på knäna i den nuvarande krisen och också vill ha statligt stöd, samtidigt som ägarna de senaste åren plockat ut stora utdelningar. Det blir eller inte bättre av att Stordalen även är delägare i det lyxbetonade rederiet Hurtigruten, som också vädjar om statligt stöd.
Det faktum att Petter Stordalen mellan åren 2014 och 2018 tog nära 600 miljoner norska kronor i aktieutdelning från sitt holdingbolag har redan tidigare väckt upprörda känslor i Norge. Å andra sidan har han tidigare påstått sig vara god för 2 miljarder kronor i likvida medel, vilket kan komma väldigt väl till pass nu.

Familjen Stordalens holdingbolag Strawberry redovisade i det senast släppta bokslutet, för 2018, en omsättning på 11 miljarder kronor och ett resultat efter finansnetto på 330 Mkr. Justerat eget kapital anges till 2,4 miljarder kronor, vilket ger en soliditet på 23 procent. Varken marginaler eller den finansiella styrkan tål med andra ord den nuvarande typen av undantagstillstånd särskilt länge.

Inte särdeles långt ifrån den norska gränsen har Göteborgsprofilen Ola Serneke, som dessutom samarbetar med Petter Stordalen i spektakulära hotellprojekt, gjort en annan raketresa. Även här handlar det om enormt snabb tillväxt under hög risk och med svaga marginaler i byggrörelsen. En del fastighetsklipp på senare tid, när juveler i beståndet sålts iväg, har visserligen stärkt balansräkningen. Men de senaste dagarna har det åter svajat till rejält.
För bara några veckor sedan såg det betydligt ljusare ut för Ola Serneke när han efter många om och men kunde presentera en lösning för sitt gigantiska prestigeprojekt Karlatornet, som ska bli Nordens högsta hus. På torsdagen skulle försäljningen av 80 procent av miljardbygget till amerikanska Oaktree Capital ha blivit klar. Men i tisdags eftermiddag fick Ola Serneke beskedet att Oaktree Capital skjuter affären på framtiden. Förutom den allmänna oron på marknaden har Oaktree stora byggprojekt i Spanien och Italien, de två än så länge värst drabbade länderna i Europa av Coronavisuset, som stängts ned helt.

Nyligen kunde Ekonomiekot också avslöja den hemliga köparen till lyxvåningen i tre våningar på 370 kvadratmeter högst upp i Karlatornet, som såldes för två år sedan för toppsumman 66 miljoner kronor. Den hemlighållna affären har setts som ett bevis på köpintresset för bygget.
Men nu tvingas Ola Serneke bekräfta vad som ryktats på den västsvenska marknaden ett tag; det är han själv som är köparen till våningen. Bortförklaringarna till varför han sålt till sig själv och i ett par år mörkat detta är inte helt övertygande.

Från toppnivåerna sensommaren 2017 har Serneke, som Ola Serneke kontrollerar till 27 procent, tappat nära tre fjärdedelar av sitt börsvärde.

Den mest framstående snabbväxaren av alla under senare år är dock den tidigare s-politikern Ilija Batljan och hans Samhällsfastigheter i Norden AB, SBB. Batljan grundade SBB för fyra år sedan, i mars 2016. Efter att bolaget under vintern avslutat uppköpet av kollegan Hemfosa för cirka 23 miljarder kronor rusade SBB:s bestånd upp i ett värde på över 70 miljarder kronor. Med sin portfölj av så kallade samhällsfastigheter och hyreshus benämner sig SBB som ”Nordens största bolag för social infrastruktur.” Det är visserligen en typ av fastigheter som av marknaden klassas som betydligt säkrare än mycket annat. Men att växa i den hastigheten via aggressiva uppköp är långt ifrån riskfritt. Belåningen är hög. Samtidigt lider många kommuner av dålig ekonomi, något som inte förbättras av den nuvarande krisen. Kreditriskpremien i SBB:s obligationer har ökat dramatiskt den senaste tiden.

I en stor intervju nyligen i Dagens industri förklarade Ilija Batljan utvecklingen med sin riskprofil.
”Jag tog en enorm risk. Men jag har suttit i en källare i Bosnien med min fru och dotter och funderat på om nästa flygbomb ska träffa mitt hus eller grannens. Så jag har kanske en lite annan syn på risk än en del andra.”

På bara några år gick Ilija Batljans aktieinnehav från ett mer modest värde till som mest drygt 3,8 miljarder kronor för bara en månad sedan. Då hade aktien lyft med 150 procent bara sedan förra sommaren. Han har själv sagt att hans privata skulder är på cirka 1 miljard kronor.

Men på den senaste månaden har SBB-aktien nästintill halverats. För den som sitter på en miljardskuld så kan ekvationen med andra ord förändras snabbt.

När den nuvarande krisen väl ebbar ut så är det många som kommer att tvingas inse att omvärlden förändrats en hel del. Till stor del lär det vara till det sämre.

Synen på risk lär också bli en helt annan under lång tid framöver. Det blir mer gnetande, och mindre spektakulära inslag.
Till viss del är det tråkigt. Det är roligare när pilarna pekar uppåt, och det finns spelutrymme för entreprenörer med visioner och friska idéer.

Men tristare perioder har alltid dykt upp emellanåt. Det rensar också ut en del företeelser som går till överdrift. Dessvärre försvinner även mycket som borde ha fått bättre chanser att klara sig.