Ju snabbare kurserna klättrar desto lägre kommer avkastningen bli

Kapitalflödet till aktiemarknaderna är på en episkt hög toppnivå. En färsk kapitalflödesundersökning från den amerikanska storbanken Bank of America, BoA, visar att kapitalallokeringen in i aktiefonder under det senaste halvåret är större än det aggregerade flödet under de senaste dryga tio åren. Här finns en viktig och tung förklaringsvariabel till att aktier fortsatt rusa uppåt under 2021. Stockholmsbörsens storbolagsindex OMXS30 har klättrat närmare 20 procent sedan årsskiftet; en normal historisk årsavkastning ligger på 8 procent. 

Aktieanhängarna och flertalet förståsigpåare hos banker, investmentbanker och märklarfirmor pekar hellre på att en snabb och spektakulär vinstutveckling när viruspandemin är undanstädad från kurskalkylen är förklaringen till prisrallyt. Lägg därtill det senaste decenniets eviga mantra; det finns inget alternativ till aktier när de ledande centralbankerna gör allt för att hålla räntorna ultralåga via kvantitativa lättnader till aktie- och fastighetsägares fromma. 

Att det ”bara” är fundamentala faktorer som fått aktieinvesterarkollektivet att hålla köpknapparna nedtryckta är dock knappast hela sanningen. Köp- och försäljningflöden är en naturlig del i alla tillgångsmarknader, men när i princip alla förvandlas till köpare blir de fundamentala värderingsmetoderna satta på undantag. Det uppstår nästan en ”brist” på aktier, vilket gör att en av aktiemarknadens grundläggande funktioner som bolagsväderingsmekanism suddas ut till förmån för ett mer subjektivt förhållningssätt till prisbildningen. Det går idag att likna aktiemarknaden vid en gigantisk konstauktion där tycke och smak om bolagsnarrativen gör att det som anses ”hett” kan prissättas i princip hur högt som helst. 

”Det går idag att likna aktiemarknaden vid en gigantisk konstauktion där tycke och smak om bolagsnarrativen gör att det som anses “hett” kan prissättas i princip hur högt som helst.”

Problemet är att hela förvaltningsindustrin, investmentbanker och övriga intressenter i aktiemarknaden spelar med i den fortsatta pumpningen av aktiekurserna eftersom det gynnar lönsamheten i industrin och i slutändan deras egna plånböcker. Nya kursuppgångar leder till att motiverade bolagsvärden höjs utan att det egentligen finns någon ny kursdrivande information utan enbart en flödesstyrd efterfrågan och ett begränsat utbud av aktier som drivit priset förbi gamla riktkurser.   

”En mängd nya ”hemmatraders” bidrar till att enskilda sektorer och aktier blir överhettade. Dessa nykomlingar ser, vilket flera undersökningar visar, på börsen som ett slags casino snarare än plats för långsiktiga investeringar.”

Ett nytt inslag i aktiemarknaden är också den kraftiga tillväxten av antalet aktiva privatinvesterare som dykt upp under pandemin. En mängd nya ”hemmatraders” bidrar till att enskilda sektorer och aktier blir överhettade. Dessa nykomlingar ser, vilket flera undersökningar visar, på börsen som ett slags casino snarare än plats för långsiktiga investeringar. Sedan slutet av mars 2020 har det varit onaturligt lätt att tjäna pengar på aktier, vilket sannolikt förblindar många för de risker som lurar under ytan. 

En motkraft är hedgefondsindustrin, som historiskt fungerat som motvikt när bolagsvärderingarna trissats upp för mycket, men svaga resultat (vilket delvis bottnar i en mycket stark börs sedan världen lämnade den akuta finanskrisen 2009) de senaste åren har tvingat industrin till reträtt och deras inflytande över prissättningen har förminskats kraftigt jämfört med 10-15 år sedan. I det perspektivet är det mycket märkligt att det då och då höjs röster om att förbjuda eller begränsa blankningar (aktielån för att spekulera i nedgångar). De olyckskorpar som hörs finns framför allt inom den akademiska världen och delar av det nationalekonomiska skrået. 

Hur de gigantiska kapitalflödet som nu strömmar till aktier fördelas spelar också en betydande roll för hur bolagsvärderingarna påverkas och, sannolikt, överdrivs. Den stora vinnaren de senaste åren är indexfonderna, som numera dominerar inflödet till förvaltningsindustrin, som köper kopior av ett underliggande index när pengarna flödar in i förvaltningsbolagen. Det betyder att förvaltarna inte bryr sig överhuvudtaget om bolagsspecifika faktorer eller hur bolaget är värderat utifrån kommande kassaflöden. Ju mer ett bolag väger i den underliggande aktieindexet ju mer köper den passiva förvaltaren. Man brukar säga att indexförvaltningsindustrin vet priset på allt men värdet av ingenting. 

”Den stora vinnaren de senaste åren är indexfonderna, som numera dominerar inflödet till förvaltningsindustrin, som köper kopior av ett underliggande index när pengarna flödar in i förvaltningsbolagen.”

Det extremt pressade ränteläget har också tvingat stora pensionsförvaltare att överväga alternativen när den traditionella allokeringsporföljen med aktier och räntor fått allt svårare att prestera. Härifrån kommer delar av de mycket stora flödena till aktiemarknaden, men pensionsförvaltarna viktar också upp det som brukar kallas alternativa investeringar; onoterade tillgångar/bolag och riskkapitalfonder för att få upp avkastningen.  

Ytterligare ett tecken på överhettningen som de gigantiska flödena och ultralåga marknadsräntor skapar är den flodvåg av börsintroduktioner som träffat världens aktiemarknader i år och 2020. Många av nykomlingarna hade sannolikt varit svåra att sätta på börsen för bara några år sedan. Nu blir allt övertecknat av avkastningshungriga institutioner och privatkunder. 

Samma sak kan sägas om den växande Spac-trenden. Nyskapade bolag utan verksamhet men kassastinna, som sätts på börsen med förhoppning om att göra ett lönsamt företagsförvärv så småningom. Hittills har endast ett Spac-bolag noterats i Stockholm, men fler är på väg. ACQ Bure handlas med en premie. 

Den som varit med länge vet att aktiemarknaden varit en utmärkt sparform, men ju snabbare kurserna klättrar desto lägre kommer avkastningen i framtiden bli. Alla kraftfulla värdestegringar har följts av betydligt lägre eller obefintlig avkastning längre fram. Det finns inget som tyder på att den långa historiska trendavkastningen på omkring 8 procent per år är bruten, vilket kommer leda till gråt och tandagnisslan hos investerarkollektivet vad det lider.