"Jag har kommunikationsbranschens enklaste jobb!" Det skriver Primes krishanteringskonsult Charlie Stjernberg.
Jag har kommunikations-branschens enklaste jobb!
Mest läst i kategorin
När större mediedrivna kriser inträffar ökar som regel också intresset för yrket krishantering. Under sådana tider får man som krishanterare kallt räkna med att i det närmaste bli förhörd om än det ena, än det andra när man hamnar i nya sällskap.
De senaste månaderna har onekligen varit en sådan period. Den utlösande krisen var naturligtvis Uppdrag Granskning och Swedbank, men sedan kom #Brinnförjosefin som ledde till att chefen för Dramaten fick gå och nu senast riksdagsledamoten Erik Bengtzboe (m) som har haft lite svårt att bestämma sig för var han egentligen bodde.
Det mest intressanta med de samtalen är att ta del av den mytbildning som omger krishantering som jobb. Den kanske vanligaste myten är att det skulle vara utmärkande svårt. Låt mig därför här och nu och en gång för alla slå hål på den myten. Man behöver faktiskt inte vara raketforskare för att bli krishanterare – det är nämligen kommunikationsbranschens enklaste jobb.
Jag inser att jag med detta avslöjande sannolikt försämrar mina möjligheter att bihålla min i sammanhanget höga timdebitering, men det finns faktiskt ytterligare en faktor som gör att mina klienter borde skrika ”stöld” när fakturan kommer istället för att snällt betala.
Den sanningen är– wait for it – att vi alla dessutom faktiskt fått en livslång träning i krishanteringens grunder. Ja, jag menar faktiskt alla – från vaktmästare och receptionist till koncernchef och styrelseordförande.
Så här ligger det nämligen till: den sociala GPS du börjar kalibrera efter när du som barn slår ett yngre syskon, snattar godis, sparkar sönder köksfönstret med en fotboll, eller blir påkommen med att tjuvröka är nämligen densamma som du som chef bör använda när Uppdrag Granskningen knackar på.
Utan att ha träffat vare sig Birgitte Bonnessen, Lars Idermark, eller Erik Bengtzboe, är jag ändå övertygad om att till och med dessa personer i privata sammanhang utan att blinka skulle ställa upp på påståendet: har man gjort fel, så ber man om ursäkt och kommer med mer eller mindre heltäckande löften om att inte upprepa det som lagts en till last.
Självklart är fullödiga kriser mer sammansatta än att man bara kan be om ursäkt och gå vidare, men bara genom att ta stöd av den sociala träning man fått sedan dagisåren kan man faktiskt klara sig ganska bra. Inte minst om det även kombineras med lite klarspråk.
Låt oss bara testa att hur denna ”sanning” skulle kunna låta om den applicerades på några av den senaste tidens mest uppmärksammade kriser:
Vi börjar med Uppdrag Granskning VS Swedbank:
Vi har uppgifter som tyder på att ni hjälpt ett 50-tal kunder att tvätta pengar i Baltikum. Vad har ni för kommentar?
– Ja, det här är ju lite pinsamt, men det är klart att det förekommit pengatvätt. Om de fall ni identifierat fångats upp kan jag inte svara på men om du ger mig namnen så ska vi sätta en extern granskare på att gå igenom det hela. Dessutom måste vi naturligtvis ta en ny diskussion med Finansinspektionen om hur vi kan bli bättre på att upptäcka sådana här försök.
Men er vd sade ju så sent som i oktober att Swedbank inte hade några problem med penningtvätt.
Ja, det kan ju framstå som lite konstigt, men det hon försökte ge uttryck för var att penningtvätten enligt de uppgifter hon hade då, inte var lika omfattande som hos kollegan Danske Bank. Hur förhastat det uttalandet får vi återkomma till när den externa granskningen är klar.
Om vi sedan tittar på m-ledarens hantering av riksdagsledamot Erik Bengtzboes oförmåga att hålla sin egen adress i huvudet:
Vad är din kommentar till Erik Bengtzboes bidragsfusk?
– Det här är ju för jävligt kort sagt och jag tackar Aftonbladet för att ni kom åt det här. Det första jag gjorde när jag läste avslöjandet var att kalla upp Erik på mitt tjänsterum och skälla ut honom efter noter. Dessutom har jag gjort klart för honom att han blir av med sin talesammanroll och att han kickas från de riksdagsutskott som han sitter i. Helst hade jag velat sparka honom från riksdagens tak tillbaka till Nyköping – men den kompromiss vi landade i är att han får sitta kvar på nåder. Om åklagare väljer att inleda en förundersökning så tar vi ett nytt beslut i frågan.
– Nu har jag visserligen levt i tron att mina partikollegor varit bättre än så, men för säkerhets skull har jag bett en advokat att tillsammans med riksdagens administration gå igenom samtliga m-ledamöters boendevillkor kopplat till bidragen för att säkerställa att vi inte har fler härvor att ta itu med.
Till och med i en så sammansatt kris som den som drabbade Dramaten går den här enkla strategin att applicera:
I dokumentären om Josefin Nilsson hävdas att en av Dramatens mest firade skådespelare genom kränkningar och våld bidragit till sångerskans liv avslutades i förtid – ändå har du låtit honom fortsätta spela. Kommentar?
– Nu måste jag erkänna att jag inte känt till just den händelsen eller domen mot skådespelaren. Men att personen i fråga varit ett arbetsmiljöproblem har ju varit allmänt känt och det är mitt ansvar.
Men skådespelaren har ju så sent som 2017 beskrivits som ett så stort arbetsmiljöproblem att han ju faktiskt stängdes av. Ändå har han fått fortsätta.
– Där har jag betett mig katastrofalt och med facit i hand borde han naturligtvis fått lämna Dramaten för länge sedan. För egen del var det under Metoo-hösten problemen blev uppenbara för mig och jag har inget bra svar på varför jag inte klarade av att handskas med situationen. Jag inser att det ligger mig i fatet när det gäller relationen till mina medarbetare och jag vet inte om det är något som går att reparera, men jag kommer göra mitt allra yttersta för att försöka.
Jag inser att det naturligtvis finns en hel del argument som går att använda mot denna enkla form av krishantering – inte minst när det kommer till Swedbank där juridiska snarare än kommunikativa överväganden sannolikt prioriterats – men som tankeexperiment tycker jag fortfarande att det funkar.
Och så länge denna pollett inte trillat ner hos möjliga klienter tänker jag faktiskt fortsätta överdebitera. Trots att jag faktiskt har kommunikationsvärldens enklaste jobb.
Charlie Stjernberg
Kriskommunikationskonsult, Prime
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra courtage.