Rusande räntor på den amerikanska repomarknaden som tvingat fram likviditetsinjektioner från centralbanken tyder på att den amerikanska räntemarknaden har fastnat i en QE-fälla. Det skriver Realtids Claes Folkmar.
Fed kan tvingas avsluta nedbantning av balansräkning
Mest läst i kategorin
Kostnaden för “övernattenfinansiering” – när repomarknaden används av banker och investerare för att låna pengar kortsiktigt med statspapper som säkerhet – klättrade till runt 10 procent förra veckan. Det är extremt högt i nuvarande ränteläge.
Volatiliteten i marknaden, som beror på bristande likviditet, var så extrem att centralbanken, Fed, var tvungen att intervenera med mycket stora belopp för första gången sedan finanskrisen för att lugna marknaden. Hittills handlar det om ett par hundra miljarder dollar som Fed pumpat in i systemet. Fed säger att åtgärderna kommer fortsätta tills räntemarknaden fungerar normalt igen.
En uppenbar anledning till den bristande likviditeten är att Fed krympt sin extrema balansräkning, som är en följd av QE-köpen av statspapper i spåren av finanskrisen.
(QE är förkortningen för ”quantitative easing”, det vill säga kvantitativa lättnader, vilket innebär att centralbanker köper obligationer.)
De mycket stora utförsäljningarna av statspapper i marknaden har sugit upp likviditet och minskat banksystemets “inlåning” hos centralbanken med avsevärda belopp. Samtidigt har amerikanska finansdepartementet ökat sina cashreserver, vilket har dränerat marknaden på likviditet ytterligare.
Trots oron finns inga direkta skäl att tro på en repris av det som hände 2008, då det handlade om en ”credit squeeze” – kopplad till märkliga och giftiga bostadslån till icke kreditvärdiga låntagare. Dessa resulterade i en väl känd världsomfattande finansiell kris, som fortfarande plågar världen.
Det finns dock återigen vissa varningssignaler; till exempel att företagslånemarknaden och företagsobligationsmarknaden vuxit kraftigt sedan finanskrisens härjningar började ebba ut (har ökat tre gånger sedan 2008). Den snabba tillväxten för “leveraged loans” (hävstångslån) är också en riskfaktor.. Många nationalstater har också expanderat sin belåning rejält via obligationsmarknaden.
Lividitetsproblematiken i repomarknaden är inte heller helt ny. Likviditeten har varit ansträngd en längre tid, men utan att den typen av panik som uppstod i förra veckan visat sig. En del hävdar att den inverterade “yieldkurvan” (korta räntor är högre än långa räntor), som olyckskorparna pekar ut som ett tecken på en annalkande recession, bottnar i likviditesproblemen. Stämmer det har inverteringen feltolkats, eller åtminstone överdrivits.
För att permanent få ordning på den korta kreditmarknaden kan Fed tvingas att avsluta nedbantningen av sin balansräkning, eller till och med påbörja nya QE-program samtidigt som marknaden och president Trump ylar om fortsatta stimulanser via räntesänkningar.
Det är inte lätt att vara centralbankschef.