Bitcoin? Tja, skulle möjligen fungera i Mumindalen

Jag har fått ett antal mejl med liknande innehåll som Martin Byströms debattartikel efter min lite ironiska krönika om hur blockkedjor kan revolutionera skogsbruket. Men man kan ändå närma sig en viss förståelse och skapa en viss ljussättning runt fenomenet bitcoin för att ändå ana att detta är mer en dogmatisk religion, baserad på statiska övertygelser.

Jag har fortfarande inte förstått, vilket kanske kan sammanfattas av Ingemar Stenmarks klassiska citat när han av Sven Plex Pettersson fick frågan: Hur gör du? Svaret ”Det är vårt att förklara för en som inte kan förstå”, funkar nog här också.

Och det är möjligt att jag är en så kallad ”boomer” vad gäller förståelsen för den accelererande digitala utvecklingen. Men denna lilla insikt om min egen bristfälliga kunskap gör ändå att man kan ifrågasätta bitcoins överlevnadsförmåga. För bitcoin togs fram redan 2008, och inte 2009 som jag skrev, och själva grundkonstruktionen bygger på att den inte ska kunna ändras. Bara detta i sig, att 2008-års modell ska utgöra den orubbliga grunden för vårt framtida betalningssystem, gör mig väldigt skeptisk. För mig är det lite som om den första modellen av Iphone, som lanserades 2007 och var verkligt revolutionerande, skulle utgöra grunden för all framtida trådlösa kommunikation.

”Bara detta i sig, att 2008-års modell ska utgöra den orubbliga grunden för vårt framtida betalningssystem, gör mig väldigt skeptisk. För mig är det lite som om den första modellen av Iphone, som lanserades 2007 och var verkligt revolutionerande, skulle utgöra grunden för all framtida trådlösa kommunikation.”

Om nu blockedjetekniken är så revolutionerande, vad är det då som säger att det inte kommer att komma bättre versioner, vilka förvandlar de kodsträngar som kallas bitcoin till en kuriositet likt en gammal spelkonsol från Atari och dess på 70-talet enastående spel ”breakout”?

Men man kan ändå närma sig en viss förståelse och skapa en viss ljussättning runt fenomenet bitcoin för att ändå ana att detta är mer en dogmatisk religion, baserad på statiska övertygelser. Sådana har alltid i alla tider lockat till sig ett stort antal försäljare av helbrägdagörande medel än de varit ett praktiskt och nyttogörande ekonomiskt verktyg. Ta månglarna i templet på Jesu tid eller försäljarna av avlatsbrev, som Martin Luther hade lite svårt för. Idag kan man googla på bitcoin och hitta tusentals annonser om denna undergörande salva.

För att ljussätta denna religion, bitcoin och dess över 1 500 systerkyrkor, så krävs en viss förståelse för hur ekonomi fungerar, och där hoppas jag att jag har nått en bit på väg, och kanske lite längre än de statiker som fastnat för bitcoin.

Det sämsta med bitcoin är dess ekonomiska egenskaper. Det går visserligen att dra vissa analogier till guld, utbudet är begränsat, som enligt den holländske ekonomen Vilhelm Buiter är en 6000-årig bubbla, men även dessa analogier haltar på mer än ett ben.

Den ekonomiska tankefigur som genomsyrar bitcoin är den libertarianska trosföreställningen om att centralbanker i försåtligt samarbete med sina ägare staterna ”manipulerar” sina valutor och ständigt urholkar denna valutas köpkraft. Allt detta kommer att leda till ”sammanbrottet”. Detta är också grundtonen i Martin Byströms arktikel, ” De flesta problemen i vår ekonomi kan härledas till att Riksbanken tror att de kan detaljstyra den genom att manipulera de pengar som vi använder i samhället”.

För mig är detta ett helt huvudlöst påstående, som visar att man vare sig förstått vad ekonomi är och vad centralbankernas uppgift är. Ekonomi är för mig ett flöde, där varor, och framför allt, tjänster byts mot varandra, där en valuta eller pengar, är det smörjmedel som behövs för att flödet ska fungera. Centralbankernas roll är att försöka styra, helst optimera, detta flöde så att det ekonomiska utbytet blir så stort och stabilt som möjligt. Hur duktiga eller hur dugliga centralbankerna är på detta kan man ha olika uppfattningar om, men det är knappast någon ”manipulation” i samarbete med staten för att ”sno” spararnas pengar.

Vi kan börja med den första motfrågan; hur en ekonomi skulle fungera med de 21 miljoner bitcoins som slutgiltigt och i evig tid (Amen) kommer att ha ”minats” fram nådens år 2140?

I min värld, som jag tror även är de flesta andra medmänniskors, skulle den funktionaliteten hamna i intervallet, mycket dåligt till inte alls. Denna begränsning till 21 miljoner bitcoins skulle vara extremt deflationistiskt. Och med det följer de för ekonomisk aktivitet så starka baksidorna med fallande priser, det driver ingen ekonomisk aktivitet. Tvärtom så ger det allt starkare incitament att samla bitcoins på hög, vilket drar ner den ekonomiska aktiviteten i en ond spiral.

För en annan grundregel i ekonomi är att den enes utgift är den andres inkomst. Drar några ner sina utgifter, sparar, så minskar inkomsterna för de andra. Det är därför som påståendet att ”inflation urholkar spararnas köpkraft” är så korkat. Sparandet, att dra ner utgifter, är nödvändigt ibland för alla involverade individuella aktörer, men för ekonomin som helhet är det inte något gott, tvärtom. Det är först när detta sparande kanaliseras, genom konsumtion eller riktiga investeringar, till någon annans inkomst, som det bidrar till ekonomin och skapar köpkraft. Att samla bitcoin, eller guld, på hög skapar ingen aktivitet alls.

Det är investeringar som driver upp produktiviteten och skapar nya produkter och tjänster och som ökar den samlade köpkraften. Det finns ingen annan väg. Detta har heller ingen koppling till det nominella värdet på våra valutor att göra. Ett exempel som brukar tas från guld- och bitcoin- förespråkarna är att kronan har tappat 90 procent av sin köpkraft mot schweizerfrancen sedan 70 talet.

Men detta är helt ointressant. Det som är intressant är att Schweiz ekonomi har vuxit 40 procent mer än den svenska. Det har inte mycket med valutarelationerna att göra. Norges ekonomi har under samma period vuxit snabbare än den schweiziska, men den norska valutans nominella värde har sjunkit lika mycket som den svenska.

Det är för att pengarna ska cirkulera, inte samlas i madrasserna, som vi har ett inflationsmål. Det är satt till 2 procent, men borde nog egentligen vara 4 procent.  För vårt stora problem är inte att ”Riksbanken konstant pumpar in likviditet”. Det är bara att titta på hur Riksbankens balansräkning över tid har utvecklats för att nullifiera detta påstående. Vårt stora problem är att vi låst oss för en modell där det är den privata skuldsättningen ständigt måste öka och att det penningskapande, främst bankinlåning, som detta driver, pressar ner priset på pengar, men inte upp den ekonomiska aktiviteten. Med högre inflation skulle mer av dessa krediter kanaliseras till ekonomisk aktivitet.

Bitcoin löser inte detta. Möjligen skulle den kunna fungera i Mumindalen – där kungens ”Visa om alltings värde” kommer så nära det är möjligt vad det inneboende värdet på bitcoin, guld, atari-konsoler, breakout och första modellen av Iphone är.