"Kronförsvagningen vi ser nu har gått för långt"

I slutet av 1980-talet övergick fastighets- och finansbubblan till en bankkris. I början av 1990-talet beslutade Riksbanken att knyta kronan till europeiska valutaenheten ecu. Kopplingen var ensidig. Det fanns ingen överenskommelse med EG-länderna eller någon internationell förpliktelse att hålla en viss växelkurs. Till en början verkade ecu-anknytningen åstadkomma ett ökat förtroende för den svenska kronan, men det var bara temporärt.

Richard Falkenhäll, valutastrateg på SEB, berättar för Realtid om viktiga perioder under kronans utveckling med avstamp från 1990.

– Vi hade en växelkurs som var fast men på en alldeles för stark nivå jämfört med det som Sverige klarade av ur ett konkurrensperspektiv. Det gjorde att man i samband med finanskrisen i början av 90-talet var tvungen att släppa detta mot ecu, vilket gjorde att kronan försvagades kraftigt. Vi fick en växelkurs som låg mer i linje med den utveckling som vi hade haft i ekonomin. Vi gick från en övervärderad krona till en mer rimligt värderad krona.

Från slutet av 1990-talet fram till finanskrisen 2008 hade Sverige en stabil växelkurs.

– Kronan låg under den här perioden runt 9,0-9,50 mot euron. Det hängde samman med att vi hade omröstningen till euron under denna period. Det pratade man mycket om då. Kronan låg väldigt stabilt där ända fram till finanskrisen då kronan försvagades dramatiskt. Vi hade nästan 12 kronor mot euron i växelkurs då. Dels fanns en oro vad som hände i Baltikum att det skulle spridas in till den svenska banksektorn och orsaka en ny bankkris i Sverige. Det fanns även företag som hade hedgat (valutasäkrat reds anm.) alldeles för mycket då man hade hedgat utifrån den orderstock som man hade men när ordrarna drogs tillbaka så satt man med en enorm valutaexponering. 

Under perioden 2010 fram till 2014 började kronan återhämta sig. Sveriges finanser utvecklades bättre än i andra länder i euro-området, vilket var en gynnande faktor för kronan och bidrog till att den blev starkare.

– Så pass att den blev alldeles för stark igen. Växelkursen var under 8,20 euro/kronor under 2012. Det är en alldeles för stark nivå, säger Richard Falkenhäll.

Efter det har vi sett en försvagning som pågått under fem års tid, menar Richard Falkenhäll. Perioden sammanfaller väl vid när Riksbanken vänder runt penningpolitiken och började sänka styrräntan. 

– Riksbanken har varit den viktigaste drivkraften bakom kronförsvagningen vi har sett från 2013 och framåt. Man har velat ha en svagare krona för att komma till rätta med inflationstakten och nå målet. En svagare krona har varit en viktig pusselbit för Riksbanken. Så kanske det inte är nu, men så har det i iallafall varit. Jag har svårt att se varför de har agerat som de gjort annars med obligationsköp och minusränta.

Från årsskiftet 2018-2019 har kronan försvagats allt mer.

– Inledningsvis hänger kronsvagheten ihop med utvecklingen som vi såg i euroområdet där ekonomin bromsade in ganska kraftigt i slutet av förra året och i början av detta år. Det skapade en del förväntningar och gjorde att ECB valde att peka på en lättare penningpolitik igen och det väckte en hel del osäkerhet både i svensk ekonomi, eftersom euron är viktig i exportmarknaden för svenska företag men också vad det gäller Riksbankens möjligheter att fortsätta höja räntan framöver. 

Riksbankens styrränta ligger kvar på -0.25. Richard Falkenhäll pekar även på att de naturliga kronköparna som Sverige haft rent historiskt, exempelvis exportbolag, inte längre finns. Marknaden drivs i stället av spekulativa flöden.

Indikationen från Riksbanken att nästa räntehöjning sannolikt äger rum först i slutet av detta år eller under 2020 ”var den sista tydliga triggern för kronan”. Vid räntebeskedet handlades kronan kring 10,40 och därefter har kom den kraftiga försvagningen upp till 10,80-10,85.

Rickard Falkenhäll pekar även på att kronan även påverkats av att inflationen är fortsatt låg i Sverige. Det sista inflationsutfallet kom upp på 2 procent, vilket är i linje med Riksbankens inflationsmål, men enligt flera prognoser kommer inflationen att falla igen, enligt Rickard Falkenhäll. 

– Det är också en av anledningarna till att man misstror Riksbanken lite grand trots att man indikerar ytterligare ned så är det vissa som pratar om att det kommer att dröja till 2021 innan nästa höjning kommer.

Vidare uppger Richard Falkenhäll att det fortfarande saknas någon form av positiv drivkraft för kronan. 

– Trenden är uppåt i euro/kronor och dollar/kronor och jag har svårt att se varför man skulle gå emot den nu. Då blir det också i viss mån självuppfyllande, den här rörelsen, så som jag ser det.

En annan anledning till att kronan blivit svag de senaste månaderna beror enligt Rickard Falkenhäll på att vi är inne i utdelningssäsogen då svensknoterade bolag betalar ut sina utdelningar. 

– Eftersom vi har en hel del utländska investerare på Stockholmsbörsen växlas en del av dessa pengar som betalas om till andra valutor som dollar. Under den här perioden tenderar kronan att försvagas på grund av utdelningarna. Just nu sammanföll det med att Riksbankens förändrade sin kommunikation. Det är en faktor som kommer att klinga av nu när vi blickar framåt. Den flödesfaktorn kommer inte att finnas där längre.

Richard Falkenhäll tycker inte att det finns en anledning till oro på grund av den svaga kronan.

– Jag tror att kronförsvagningen vi ser nu har gått för långt. Om saker och ting normaliseras så att Riksbanken kan fortsätta att strama åt penningpolitiken lite grand successivt framöver så tror jag att den här utveckligen kommer att vända runt. Jag tror en mer rimlig långsiktig växelkurs mot euron ligger någonstans mellan 9,50-10,00 kronor. Däremot om vi skulle få ett scenario med fortsatt global avmattning som slår mot Sverige, säg att bostadsmarknaden börjar tippa över igen och en svagare tillväxt med ökad arbetslöshet, så finns det utrymme för kronan att fortsatt försvagas.