Börsbolagen misslyckas med att ge marknaden korrekt information

Ericssons bokslut blev ännu ett fiasko på börsen, med en kraftig kursnedgång. Det är en visa som upprepar sig med viss tröttsamhet, att telekomjätten grovt missar de så kallade förväntningarna och aktien rasar. Emellanåt har missen varit åt andra hållet, och aktien istället rusat.

Facit är i vart fall att det ständigt finns en betydande skevhet mellan vad aktiemarknaden förväntar sig, och vad utfallet blir. Det har pågått under en mängd år där Ericsson både bytt ledningar och, genom den snabba utvecklingen, skepnad.

Med tanke på att det trots allt är ett av börsens största bolag med en stab av ir- och kommunikationspersoner, och en mängd analytiker och placerare som följer bolaget, så är det minst sagt anmärkningsvärt. Det blir inte mindre anmärkningsvärt av att ägarlistan domineras av aktiemarknadsspecialister som Investor, Industrivärden och Christer Gardell. Eller att den synnerligen rutinerade Börje Ekholm är vd.

Det blir heller inte mindre anmärkningsvärt av att Ericsson ständigt anklagas för analytikermassage. Samma sak har sagts i samband med det här bokslutet, både på fredagen och i december i fjol. Som massörer verkar telekomexperterna på Ericsson därmed ha en del att slipa på.

Veckan har även bjudit på ett fullständigt magplask från Collector, där aktien sedan i tisdags rasat med nära 30 procent. Kanonaden av nedskrivningar, strategibyte, ordförandebyte och blixtinkallelse till Finansinspektionen i nästa vecka blev långt för mycket för en aktiemarknad som ständigt matats med budskap om snabb tillväxt och rekordökningar. Även om placerarna sedan länge sett igenom den kulissen av budskap så var veckans besked vida värre än de flesta kunnat förvänta sig.

Nu är Collector inte ett gigantiskt bolag med mångåriga anor och med några av Sveriges största och mest rutinerade företagsägare i ryggen, som Ericsson. I stället är det ett typiskt entreprenörsdrivet bolag styrt av Lena Apler och Erik Selin, som båda är omgivna av sina framgångssagor. Även om de agerar på samma aktiemarknad med samma regelverk så är sannolikt många placerares förväntningar lite annorlunda. Men likafullt så är det långt sämre än man har rätt att begära av ett börsbolag. Reaktionen visar också att förtroendet är i botten.

Erik Selin försöker tona ned det hela genom att skylla på aktiemarknadens ständiga kortsiktighet, och överreaktioner.

I synen på kortsiktighet får han indirekt någon form av medhåll från en annan av veckans rapportörer, EQT. Riskkapitalisternas summariska kvartalsredogörelse, som saknar resultat- och balansräkning, kommer den här gången att följas upp av ett ordentligt bokslut. Men två gånger om året, första och tredje kvartalet, får aktiemarknaden hålla till godo med ytterst sparsmakad information.

”Koncernen verkar på en marknad driven av långsiktiga trender och anser följaktligen att kvartalsvisa fullständiga finansiella rapporter har begränsad relevans för investerare”, heter det från EQT.

För den riktigt långsiktige placeraren är det förvisso också rätt sätt att se på det hela. Och för företagsledningarna är det livsfarligt att anpassa sig för mycket till aktiemarknadens snabba humörsvängningar.

Samtidigt finns det synnerligen goda skäl till att det finns hårda krav på att alla placerare ska ha både samma och korrekt information. Ju längre det går mellan informationstillfällena, desto större blir risken för att det inte fungerar. Fallen Ericsson och Collector visar också med all tydlighet att fylliga kvartalsrapporter inte är den fullständiga lösningen.

Och samtidigt som en del regler förenklats så har många regler kring informationsgivningen blivit tuffare. Förändringarna har säkert medfört en del förbättringar. Men de har uppenbarligen inte räckt hela vägen fram. Risken finns också att en del regler snarare motverkar sitt syfte, att företagen blir rädda för att agera och därmed ökar osäkerheten på marknaden.

Skulden till att det ofta blir kraftiga kursreaktioner på börsen kan delas av många. Det är bolag som inte håller måttet i sin informationsgivning. Det är analytiker som inte är tillräckligt uppdaterade. Det är aktiespekulanter, levande eller robotar, som i kortsiktig vinstiver skapar omotiverat stora svängningar. Och det är ett regelverk som trots ständiga förändringar inte når hela vägen fram.