EQT-veteranen: "Finans är enklare än att leda industri"

– Wallenbergsfären har alltid varit bra på att ta till sig fattiga talanger, säger Jan Ståhlberg, medgrundare och partner i riskkapitalbolaget EQT som han nu lämnar efter 24 år vid rodret, senast som vice ordförande.

När bolaget startades med hjälp av familjen Wallenberg satte Peter ”Pirre” Wallenberg ett villkor:

– Ni har bara ”corporate finance-folk”. Ni måste ha någon som varit ute i verkligheten.

Jan Ståhlberg, då rekordung finanschef på SKF, fick ett samtal av EQT:s medgrundare Conni Jonsson. Var han intresserad?

– Jag älskade SKF men tackade ja.

Då startade också en av Sveriges mest remarkabla karriärer inom svenskt riskkapital. Men tillbaka till ”Pirres” kloka beslut. För det verkliga livet det har Jan Ståhlberg upplevt mer än de flesta. Bråd död och fattigdom har präglat hans uppväxt, utan tvekan till gagn för hans arbete.

Vi träffas uppe på det flotta kontoret på Hovslagargatan 3 på Blasieholmen. I ett hus från 1889 med utsikt mot vattnet och Skeppsholmen har EQT ultramoderna lokaler i tre våningar. Varje konferensrum bär namnet på bolagets mest lyckade affärer, till exempel Comhem, Stjärntv eller Perlos. Den finaste affären, läs den mest lönsamma, var Tognum som också är det största rummet.

När jag ska fotografera Jan Ståhlberg, stående eller sittande, börjar han skoja om sin längd. Trots att han bara är 1,68 cm i strumplästen har han ett grundmurat självförtroende. Varifrån kommer det?

Jan Ståhlberg förlorade sin pappa och sin syster just när livet skulle börja. Han var sju år gammal då det lilla torpet som SKF hyrde ut till anställda började brinna. Det var fel på murbruket.

– Mamma vaknade och hann få ut mig. Taket rasade in på pappa och Lena. Mamma sprang tillbaka för att rädda dem.

Mamman fick svåra brännskador och följdsjukdomar vilket skulle förstöra resten av hennes liv. Hon dog redan vid 43 års ålder av en hjärtinfarkt.

– Men jag minns aldrig att jag såg henne gråta, hon var oerhört positiv, hon gav mig ett stort ansvar och sa: Jan, det enda jag vill är att du gör så bra du kan.

– Jag ville inte vara mamma till belastning, jag måste pinna på.

I Jan Ståhlbergs liv finns inga försuttna chanser eller obegagnade möjligheter. Det kan bero på den kärlek han fick av mamma och mormor och senare av moster och morbror. Han citerar ofta sina nära och kära, så enträget att han verkar stå i evig i tacksamhetsskuld till dem. Han växte mestadels upp hos sin moster intill Backavallen, den kända bandy-och fotbollsplanen, i Katrineholm. Tacksamhet har han också till det svenska samhället som gjorde det möjligt för mamman att få vård, att få dialys, att kunna leva.

Det var indirekt pappans död som fick honom intresserad av ekonomi. På den tiden ärvde barnen sina föräldrar om inget testamente fanns. Från sjukhussängen fick mamman omedelbart se till att teven såldes så de hade mat för dagen. Den sju år gamle Jan ärvde halva bohaget och pappans livförsäkring som sattes in på banken och spärrades av överförmyndaren.

Här följer några viktiga lärdomar från Jan Ståhlbergs uppväxt.

1. Sparsamhet är en dygd

När han upptäckte den dåliga avkastningen på bankkontot började han intressera sig för pengar.

– Vi får spara, sa hans mamma.

– Vi investerar i aktier, sa Jan.

– Bara om du lär dig något om aktier, satte hon som krav.

Han började läsa Svenska Dagbladets börskolumner, Aktiespararen, Affärsvärlden. Den första aktie han köpte var Sandvik.

Kassabok hade han redan fört i flera år – och det sitter i: Kontrollen och sparsamheten. Han säger att han spenderar oerhört mycket mindre på sitt privata leverne än människor i samma förmögenhetskategori.

2. Värdet av att planera framåt – och schack

Idag är han ordförande i Schackakademien. Det beror på att han som liten spelade schack.

– Människor gör ofta det felet att de bara tänker på vad de själva vill.

Schackspelandet lärde honom värdet av att planera, att förstå att den mittemot tänker minst lika strategiskt, och även vill något. Dessutom lärde han sig att ta konsekvenserna av sitt handlande.

– När du gjort ditt drag går det inte att ångra sig eller flytta tillbaka schackpjäsen.

Han ogillar också ”unforced errors”, det vill säga fel som begås när man inte är under press, till exempel en okoncentrerad retur utanför baslinjen i tennis.

3. Att bli sedd

Göran Dahlström, idag Katrineholms kommunalråd, tränade honom i fotboll och lärde honom mycket om ledarskap. Han kunde skrika ”det är ditt fel Ståhlberg” så det ekade över hela Backavallen. Men efteråt satte tränaren sig ner med varje spelare och talade om förbättringar.

– Det är viktigt att bli sedd. Det blir du i idrotten.

4. Handelshögskolan i Stockholm

– Handelshögskolan förändrade mitt liv.

I den miljö Jan Ståhlberg växte upp fanns inte en ekonom inom synhåll, ingen hade hört talas om Handelshögskolan. Men när han gjorde lumpen mötte han en själsfrände i Björn Danckwardt-Lillieström som var lika intresserad av aktier (de är fortfarande vänner). Jan fick rådet att söka till Handels – med ett löfte. Om han klarade av att komma in på skolan skulle han få bo gratis hos Björns föräldrar. Sagt och gjort, så fick det bli. Snart fick han ett stipendium för ett år på Stern School of Business i New York dit Jan senare återkom med sin familj. Det var när han arbetade på EQT:s kontor för mellanstora bolag år 2014.

5. Skygglapparna på

På Handels skrev Jan Ståhlbergs grupp en uppsats om prissättning av optioner. Denna belönades med ett pris vilket delades ut av Electrolux-chefen Hans Werthén och prinsessan Christina. Jan säger att han fortfarande får nypa sig i armen då och då – att han, Jan från Katrineholm, får träffa potentater från hela världen. Igår var han i Hongkong, i förrgår träffade han regeringsmedlemmar i USA, och så vidare. Men han bestämde sig tidigt för att inte stanna kvar vid Västra och Södra Stambanans knutpunkt.

Fem somrar i rad rensade han rabatterna i Katrineholms kommun. Detta Sisyfos-arbete – när en rabatt var klar hade ogräset växt upp i nästa – gav honom insikten och drivkraften att han ville något annat i livet. Ibland tycker han själv att han haft skygglappar på sig, att han varit en ambitiös tråkmåns, kanske även en nörd. På Stern tog han reda på vilken litteratur som skulle pluggas in, satte sig på sitt rum, läste och tentade. ”Det stora äpplet” utforskade han överhuvudtaget inte. Under hans tio år på SKF fanns det år när han aldrig tog ut en enda semesterdag.

Samtidigt ger han intryck av att inte ha haft några konkreta mål – han säger att han gjorde allt med högsta betyg men utan att veta vart det skulle leda.

6. Vikten av en läromästare som ser ens potential

Mauritz Sahlin legendarisk vd för SKF mellan 1985 och 1995 tog honom under sina vingar. Liksom sin pappa arbetade Jan på SKF Stål i Hällefors. Han var bland annat produktionscontroller och i olika etapper ekonomiansvarig. 29 år gammal blev han utnämnd av Mauritz till finanschef på Ovako, då ägt av SKF. Jan Ståhlberg minns hur det mumlades i styrelserummet: ”Ska grabben bli chef?”

– Jag var inte mogen men Mauritz lyfte fram mig. Vi förlorade 1,4 miljarder kronor varav extraordinära kostnader var 600 miljoner kronor. Jag skulle sitta och slå på min kalkylator och bestämma över vilket bruk jag skulle dra ett streck. Jag tvingades lägga ner både stålverket i Luleå och i Imatra. Om vi inte gjort det hade Ovako inte funnits kvar idag. Men jag var med om att förstöra arbetarnas liv på orten.

Det tog nattsömnen ifrån honom, det blev en hel del av att ligga och vrida sig i sängen. På dagen blev han bland annat blev omringad av 200 arga stålarbetare i Luleå. Det slutade väl.

Mauritz Sahlin är en viktig person för honom.

– Han är en rättskaffens läromästare. Hans lön låg 40 procent under storbolagscheferna men han vägrade att ta en löneförhöjning så länge som han tvingades säga upp anställda i bolaget.

En del från läromästaren måste ha smittat av sig på Jan Ståhlberg. Omdömena om Jan Ståhlberg är: ”Han är schysst och mycket smart.”

Hans första affär ”Brukens Verkstäder”, ett bolag som han kände till via SKF, och som skulle komma att bli en av EQT:s mer lönsamma, förklarar han med ”att aktiemarknaden begrep inte vad Brukens höll på med, men kassaflödena var starka.”

Brukens började som en serviceinrättning för härdning av stål 1946 och var gemensam för sex av de stora stålverken: Fagersta, Sandviken, Hellefors-Hofors, Söderholm, Wikmanshyttan och Uddeholm. Första juni 1995 lade EQT bud på det lilla börsbolaget. Ugnarna för värmebehandling av metaller var då spridda över hela landet och ingen kund stod för mer än en procent av omsättningen. Sandvik och SKF:s ugnar som var underutnyttjade förvärvades mot att bolagen fick behandla sitt stål till en betydligt lägre marginalkostnad. Nya kunder tillkom. Dessutom ökade efterfrågan på lättare metaller i samhället och därmed på värmebehandling. Genom att stoppa in flera respekterade näringslivsprofiler som Mauritz Sahlin i Brukens styrelse vågade plötsliga bolag som Ford lägga över behandlingen av samtliga sina startmotorer.

1997 sålde EQT det ”nya Brukens” till Bodycote i Cheshire, världens ledande bolag på härdning av stål. Investeringen hade mångdubblats. Efter den följde Perlos. Jan Ståhlberg var ansvarig för EQT:s finländska verksamhet då ägarfamiljen i Perlos med 200 medlemmar knackade på dörren. Perlos som gjorde skalen till Nokias mobiltelefoner krävde för stora investeringar. Det blev snabbt affär. Men minst 20 procent av omsättningen fick årligen investeras i bolaget. Trots detta blev det ett ännu finare utfall än Brukens.

7. Fokus på vändningar 

– Jag kröp i stålugnar och drog ner kostnader. Men allmänt sett är finansjobb enklare än att leda ett stort industriföretag. Färre ledarskapsutmaningar. Det handlar mest om att få personalen att prioritera rätt.

Conni Jonsson bestämde nu att det skulle bli mindre krypa i stålugnar. Jan Ståhlberg skulle bli ansvarig för ”deals” och till dags dato har han genomfört transaktioner för cirka 40 miljarder euro. Han blev bolagets turnaround-specialist.

Han var chef för EQT i Asien och senare arbetade han på EQT i USA med medelstora bolag. Med sin familj var han bosatt tre år i New York. När han 2017 kom tillbaka till Stockholm hade firman dubblat antalet anställda. Han kände inte längre samtliga, han satt inte längre med i några kommittéer och han beslutade att lämna.

I hans C.V.  återfinns en man med en ovanlig bredd: med tio års erfarenhet av operativ verksamhet, som varit med om att starta och driva EQT i 24 år, som startat nya verksamheter ute i världen, som specialiserat sig på turn arounds, och som jobbat mycket med strategi och devisen ” i motvind vässas förmågan”. Jan Ståhlberg har varit med om 150 riskkapitalbolagsaffärer. Han är inte rädd för att inte ha fullt upp i framtiden. I dag sitter han i bland andra Trelleborgs styrelse, Dunkerska stiftelsen, Bactiguard och ITB Medical, ett forskningsbolag som vill förhindra avstötning av organ. Det sista är för att hedra sin mamma som hade långvariga medicinska problem.

Tillbaka till självförtroendet.

– Det finns få situationer där jag inte kan tillföra något, säger han.

Hur han fått detta självförtroende, hur han lyckats så väl, bördig från Katrineholm som han inte besökt på tio år, har att göra med att egentligen är ingenting ett bekymmer för Jan Ståhlberg – det finns alltid värre saker i livet, det har han fått erfara.

Och tillbaka till Wallenbergsfären som så klokt gett chansen till flera fattiga talanger och till ett antal lantisar, inte bara Jan Ståhlberg, utan även Conni Jonsson från Östergötland, Lars Wedenborn från Gotland, Börje Ekholm från Västervik… men det kan bli en historia i sig. Det var i varje fall insiktsfullt av ”Pirre”.