"Då klickade det för mig”

Christina Kokko hade ansvar för 20 M&A-affärer på den svenska marknaden i fjol. Men att bli delägare, sitta i styrelsen och bli en av landets främsta M&A-experter på en av Sveriges största advokatbyråer, Vinge, var inte Christina Kokkos dröm från början.

Christina Kokko är uppvuxen, som yngst av fyra systrar i en ”stor och rörig familj”, som hon uttrycker det. När hennes föräldrar skiljde sig flyttade hon och hennes mamma till Söder i Stockholm dit hennes äldre systrar redan flyttat.

– Jag gillade att skriva, och ville antingen bli journalist eller diplomat. För att kunna bli det var det antingen juristlinjen eller journalisthögskolan som gällde, säger Christina Kokko.

Hon kom in på båda. 

– Då tänkte jag att jag skulle prova det tryggare och lite stabilare först. När jag väl kommit in på juristlinjen tyckte jag inte att det var jätteroligt. Men jag tänkte ändå att jag behövde det för att bli diplomat eller arbeta med mänskliga rättigheter och att det var en bra allmänbildning oavsett. 

När Realtid träffar Christina Kokko har advokatfirman Vinge precis flyttat till nya lokaler vid Stureplan i centrala Stockholm medan de gamla lokalerna på Smålandsgatan renoveras. De nya lokalerna innebär en omställning att nu arbeta i öppna kontorslandskap till skillnad från enskilda kontor. Intervjun sker i ett mötesrum med utsikt över pulsen på Stureplan.

Efter tre år på juristlinjen var Christina Kokko trött på Stockholm och bestämde sig för att söka stipendium till McGeorge School of Law i Sacramento, i Kalifornien i USA. Hon åkte dit med en väninna med målet att lära sig bättre engelska och träna.

– Dag fyra snubblade jag över en amerikan som numera är min man. Så det blev inte riktigt som planerat, säger Christina Kokko och skrattar.

Hon gick kurser i internationella affärer under ett halvår. Hon åkte sedan tillbaka hem till Sverige men eftersom hon hade träffat John Kokko, som skulle komma att bli hennes man, hade allt förändrats. De ville självklart vara på samma kontinent. Han flyttade gärna till Stockholm, men som amerikansk processjurist var det utmanande för honom att få jobb under lågkonjunkturen 1991. Christina Kokko gick då upp till de fyra professorer som ansvarade för de kurser hon hade kvar och bad om att få dispens från all obligatorisk undervisning för att kunna flytta till USA och fortsätta sina studier där på distans. 

– Jag motiverade detta med att jag hade träffat den stora kärleken, men inte ville ge upp min utbildning. Alla fyra professorer lät sig övertygas och gav mig dispens. Jag flyttade till Sacramento och studerade klart juristlinjens sista 40 poäng. De skickade tentor var tionde vecka till svenska konsulatet i San Fransisco där jag tentade av kurserna. Fantastisk flexibilitet och jag är dem evigt tacksam!

Parallellt med studierna fick hon en praktikanstjänst hos guvernören i Kalifornien och analyserade lagförslag. Hon fick 6 dollar i timmen men enligt Christina Kokko var detta ”otroligt lärorikt” för en 25-årig svenska.

Ett par år senare bestämde de sig för att flytta till Stockholm. Då var det lättare för maken att hitta ett jobb och Christina fick anställning som Trainee på Vinge.

– Det var något helt nytt i advokatbranschen att först få jobb på en av de stora advokatbyråerna utan att först ha suttit ting. Jag och några till var försökskaniner. 

Christina kände under den första tiden på Vinge att affärsjuridiken kanske inte nödvändigtvis var hennes grej. Hon var inte lika taggad som många av kollegorna och var osäker på om hon gillade att arbeta på advokatbyrå.

– Vissa av våra nyanställda har länge drömt om att få jobba på en affärsjuridisk byrå och har en tydlig plan om att en dag bli delägare. De går ut mycket målmedvetet. Jag hade ingen plan, jag var mycket mer trevande. Jag hade inte stakat ut min karriär eller fullt bestämt mig för vad jag ville. Det tog mig några år innan jag bestämde mig och fann mig ordentligt till rätta. Jag tror även att mina chefer på den tiden upplevde samma sak. Jag var nog ingen som man tänkte ”ett framtida stjärnskott!” om under det första året, utan mer som ”en helt OK nyanställd”.

Efter ett år som trainee skulle man antingen sitta ting eller jobba med något annat. Christina Kokko började arbeta på Swedfund. 

– Då tänkte jag att det skulle vara den ideala kombinationen för mig. Jag var affärsjurist och kunde kombinera det med ett högre syfte – investeringar i tredje världen. Inte minst var det spännande att som ung jurist, van att vara längst ned i hierarkin på Vinge, vara en av tre jurister som åkte runt i världen och förhandlade avtal. Det var jätteroligt! 

Väl tillbaka på Vinge såg hon möjligheten att kunna lära sig mer och fördjupa sig i yrket.  

– Jag bedömde att jag behövde fördjupa och specialisera mig. Det var lite för tidigt att freestyla även om jag tyckte att det var ganska kul. Vinge var lite mer go-back-to-school.

Swedfund lät ju lite mer likt din dröm om diplomatyrket?
– Ja, men jag hade då tagit hit min amerikanska man och han hade etablerat sig bra här. Jag var heller inte lika sugen längre. Jag hade fått upp ögonen för affärsjuridiken. 

Det var då Christina Kokko släppte drömmen om att bli diplomat. Ganska snart fick Christina Kokko också en bekräftelse på att hon var på rätt plats.

– Jag hade jobbat mycket i en specialistgrupp med medierätt, IP- och IT-rätt och skrivit mycket memon som kom tillbaka ganska rödmarkerade från de äldre juristerna (skratt). Jag tyckte att det kändes lite trögt och var inte helt säker på om det här var riktigt min grej. Men när MTG skulle knoppas av från Kinnevik och börsnoteras på Nasdaq i New York behövde man en projektledare som höll ihop projektet och projektledde all due diligence. Vi hade brist på seniora biträdande jurister som kunde ta uppdraget, så jag tog självmant på mig den rollen. Jag skulle sitta i managementpresentationer hela dagarna, koordinera ett stort team på Vinge och hanterade kommunikation med den amerikanska advokatbyrån. Jag fick en spindel-i-nätet-roll i ett mycket omfattande projekt när jag bara hade jobbat i tre år. Då sa det ”klick” när jag fick leda mitt första M&A-projekt.

M&A-rådgivning passade Christina som handen i handsken och hon gillade sitt jobb så pass mycket att hon redan på söndagen såg fram emot arbetsveckan. Än idag, 20 år senare, finns entusiasmen kvar.

– Jag tycker om att driva stora projekt och leda stora team. Jag tycker att det är kul och stimulerande. Allra roligast är dock att samarbeta med klienten i strategiska frågor kring transaktionen samt att förhandla villkoren mellan säljare och köpare.

Delägarna märkte tydligt Christinas passion för arbetet. MTG-Kinnevik-affären blev startskottet för Christinas M&A-karriär. Strax därefter fick hon sitt första barn. Hon var då 31 år. 

– Före mig fanns det inte någon kvinnlig biträdande jurist som hade fått barn och sedan valt att jobba kvar på Vinge någon längre tid. De två kvinnliga delägarna som hade barn hade fått barn efter att de blivit delägare. Det fanns inget track record på att en kvinnlig biträdande jurist kunde ha barn, jobba vidare på Vinge och senare bli delägare. 

När Christina fått sitt första barn var det en del kvinnliga kollegor som välmenande sa att det aldrig skulle fungera för henne att arbeta kvar, än mindre att kunna bli delägare. Det skulle bli en omöjlig ekvation. 

– Jag kände inte att det var ett problem. Fungerar det inte så fungerar det inte, resonerade jag. Men om det gick att kombinera – desto bättre.

När hon kom tillbaka efter ett års föräldraledighet i slutet av 1999 var det IT-bubbla med Spray och Framtidsfabriken och andra bolag i hetluften. Advokatbyråerna tömdes på seniora biträdande jurister som valde att gå till IT-bolagen som lockade med optioner och högre löner. När Christina kom tillbaka till Vinge hade det skett en glidning på lönemarknaden plus att delägarna var tydliga med att de var glada över att det fanns någon som kunde hantera byråns projekt. 

– Jag fick en jättebra lön och kände mig behövd och uppskattad. Jag trivdes väldigt bra på Vinge och gillade verkligen jobbet men jag hade också en son hemma som jag ville träffa varje kväll. Jag tänkte att jag skulle testa att lägga mig på en nivå där det fortfarande fungerade för mig. Om inte Vinge tyckte att jag levererade tillräckligt på den nivån där jag fortfarande tyckte att jag hade ett bra liv så var det inte ”meant to be”. Jag jobbade absolut hårt, men inte lika många timmar som en del av mina jämnåriga kollegor. 

Hon insåg dock efter ett par år att delägarna inte hade några problem med att hon arbetade lite färre timmar eftersom de tyckte hon bidrog och levererade på en bra nivå.

Intressant att det var just kvinnorna som talade om att det inte skulle fungera?
– Jag kände aldrig att det var några delägare som inte tyckte att det fungerade. Kommentarer kom från lite mer seniora välmenande kvinnliga kollegor på Vinge och andra byråer. Det är olyckligt när man resignerar och utgår från det inte kan fungera istället för att bestämma sig för hur man vill ha det och testa om det fungerar. Jag tror dock inte att det var illa menat, utan snarare felriktat välment. 

Även Christina val av att nischa sig mot M&A stack i ögonen och vissa menade att M&A inte var något för en småbarnsmamma utan för män som vigde sitt liv åt jobbet. Christina är dock nöjd att hon stod på sig och valde att inte lyssna.

–Där måste jag tacka min man som sa ”bullshit” – du måste göra det du tycker är roligt. Jag tror inte att jag hade varit kvar på Vinge eller ens arbetat med affärsjuridik om jag inte hade växlat till M&A. Alla är olika men M&A passar mig. Det är utåtriktat och högt tempo och mycket interaktion med klienter och kollegor – vilket är viktigt för att jag ska trivas. 

Christina Kokko är delägare på Vinge sedan 2004 och sitter i Vinges styrelse sedan sju år tillbaka då advokatfirman genomgick en kraftig generationsväxling. 

Efter att ha arbetat på Vinge i fem år fick hon besked från delägarkommittén att hon var på ”delägarspår”. Hon blev förvånad eftersom hon själv ”gått på myten” att det är de som arbetar allra flest timmar som får chansen att bli delägare. Hon berättar att Vinge har förändrats mycket sedan hon själv började på advokatbyrån. 

 – Nu är vi mer professionellt strukturerade. Vi har kompetensutvecklingssamtal med våra medarbetare två gånger om året och varje delägarchef ansvarar ytterst för ett antal biträdande juristers kompetensutveckling. Det är dock långt ifrån alla som vill bli delägare och en karriär på Vinge behöver idag inte alls handla om det spåret. Det finns många bra karriärvägar både inom och utanför byrån och det handlar om individens utveckling de närmsta 2-5 åren. Dessa utvecklingssamtal fanns inte när jag började.

Hon berättar även att hon ofta för diskussioner med de biträdande juristerna där de tror att delägarna ställer andra krav på dem än vad som faktiskt gäller.

– Vi delägare är mer måna om att juristerna utvecklas, att de levererar bra och att de är med och bygger och representerar byrån på ett bra sätt. Detta är mycket viktigare än hur många timmar de arbetar. Bilden av att många timmar endast är det som premieras är tyvärr väldigt svår att tvätta bort.

När hon började arbeta på Vinges Stockholmskontor fanns det 50-60 jurister jämfört med dagens 220.

Du har varit dryga 20 år på Vinge. Vad har fått dig att stanna så länge?
– Jag har alltid tyckt att det är roligt att jobba på Vinge. Det är ett fantastiskt och dynamiskt företag där det alltid finns otroligt duktiga, drivna och ambitiösa människor som vill samarbeta i team.Alla hjälper alla och alla utbildar alla. Det är en väldigt stark lojalitet internt. Vi har alltid har strävat efter att vara moderna och framåtriktade – öppna för nya idéer och innovation. 

Christina uppger att hon gillar att arbeta med människor, såväl kollegor som kunder. 

Vi rådger våra klienter och kommer på lösningar. Det är en konstruktiv och positiv anda. Det är otroligt tillfredställande när man kommer hela vägen. Det roligaste som finns är när väldigt professionella klienter, till exempel en vd för ett börsbolag eller väldigt erfarna private equity-aktörer kan säga efteråt; ”Vi hade inte kunnat göra den här affären utan er.” Det är superkul och djupt tillfredställande att vi kan bidra på det sättet. 

2018 var ett extremt transaktionssår. Christina Kokko medverkade själv vid 20 transaktioner samtidigt som hela Vinge landade på 99 transaktioner.

Vad gör dig så bra och uppskattad som rådgivare?
– Det känns lite udda att svara på den frågan själv men det jag i alla fall får höra från klienter är att man uppfattar mig som väldigt ”hands on” och att jag vågar ge tydliga råd. Det är svårt att genomföra transaktioner utan risk och klienten vill förstås veta vår bedömning angående vad de kan acceptera och inte acceptera. Våra klienter är oerhört professionella och duktiga personer som kan sina bolag och sina marknader. När det kommer till själva transaktionsprocessen och strategi kring denna så har vi affärsjurister förstås mer erfarenhet. Vi ger råd kring att sälja och köpa bolag varje dag. Det gör att vi i tillägg till den juridiska rådgivningen också kan bidra med värdefull strategisk rådgivning.

Vad är den största utmaningen i den rollen?
– Att våga ge klienten råd som skiljer sig från deras uppfattning, men samtidigt vara lyhörd för att det i slutändan är vad klienten vill som ska gälla. 

Antal affärer Christina medverkar i samtidigt beror på affärernas storlek och omfattning – det kan vara allt mellan tre och tio. Vinge försöker alltid ha två delägare i varje projekt för att säkerställa kontinuitet och en jämn leverans, då det ofta är tighta deadlines.

Har det varit svårt att få pusslet med familj och jobb att gå ihop?
– Jag ska inte påstå att det alltid har varit lätt, men det har fungerat. Jag har en son på 20 år och en dotter på 12 år. Det har fungerat för mig eftersom jag och min man varit helt överens från början, att vi gemensamt ska se till att vårt familjeliv fungerar på ett bra sätt. Om någon har dragit ett tyngre lass hemma från tid till annan så är det han. 

Samma år som sonen föddes gick även Christina mamma i pension, vilket hjälpte familjen. De hade mormor på schema som hämtade sonen tre dagar i veckan i många år vilket var ett värdefullt stöd.  

– Alla som har krävande jobb tycker att det är tungt att kombinera med småbarnslivet men jag tror att nyckeln är att man på ett lojalt sätt delar med varandra. Det är också guld värt om man har hjälp av till exempel en förälder, som vi hade. Vi satsar också på att ha fina semestrar och reser gärna, och gärna långt bort för att verkligen få kvalitetstid. Vi prioriterar familjen och gör mycket saker tillsammans.