Dagens lånekultur är varken bra för individer, klimatet eller marknaden. Det säger Fondbolagens förenings vd Fredrik Nordström i Realtids karriärintervju.
”Vi lever i en osund lånekultur”
Mest läst i kategorin
Inför vintern ger sig vildsvinen ut och bökar i särskilt stor omfattning. De sätter i sig rötter, fallfrukt och ekollon för att äta sig ordentligt feta innan tjälen tar sitt grepp om marken. När fettlagret är som tjockast går Fredrik Nordström ut på jakt för att fylla sitt skafferi, vd:n som har 17 år på kapitalförvaltaren AMF i bagaget och sedan fyra år tillbaka leder branschorganisationen Fondbolagens förening. De vildsvin som faller offer för hans bössa slaktas och rensas hemma i köket i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Han tar reda på allt, som filén, karrén och spjället.
Men även fettet, som han blandar med natriumhydroxid och någon gammal after shave för att koka sin egen tvål på gården.
– Jag tycker det är synd att slänga något, och har fastnat helt för den här återbruks- och självhushållningstrenden. Vi odlar på tomten, har höns, brygger öl och mustar äpplen varje år, berättar Nordström, som sitter i en röd fåtölj på sitt kontor Östermalm. Han bär Ray Ban-glasögon, ett stort skägg och har långt bakåtstruket hår.
Det bästa han vet är att gå ner i källaren och se sitt lager av burkar med vinbärsgelé.
– Då känner jag mig rik!
Samhället vore bättre om fler gjorde likadant, fortsätter han.
– Ibland kan jag tycka att det är synd att vi lever i ett sådant konsumtionssamhälle, där det enda som värderas är det som säljs. En naturupplevelse eller promenad marknadsförs inte och är därför inte med i konsumtionskorgen, många glömmer bort att värdera det och jag tycker att det är lite sorgligt. Det vore bättre om fler inkluderade produktion i sin konsumtion.
Fredrik Nordström byter ställning i fåtöljen och höjer blicken. Till samhället, och sin roll som vd för den branschorganisation som representerar de svenska fondbolagen. Vars syfte förstås är att få fler att spara – på ett sätt som gynnar såväl spararna som bolagen.
– I Sverige är fonder en mycket etablerad sparform. Men ibland är det som om vi glömmer bort vad den är till för. Fondsparande är en viktig del i samhällsekonomin. Sparandet skapar en stark hushållsekonomi, där människor har pengar undanstoppade för sämre tider. Det genererar i sin tur kapital som finansierar verksamheter och nya projekt vilket skapar tillväxt och sysselsättning.
Detta är branschens ”raison d’être”, påminner han, det vill säga fondernas existensberättigande. Men istället blir det allt enklare att dra på sig lån, menar Nordström.
– Vi har inga starka incitament till att skattegynna sparande. Tvärtom har vi ränteavdrag för lån. Det är superenkelt för människor att köpa på kredit, att ta nyttan i dag och betala senare. Vi har alltså en tilltagande lånekultur istället för en spararkultur, vilket jag i grunden anser vara osunt. Det finns en stor risk för att hushållen inte har någon motståndskraft den dagen då ekonomin förändras till det sämre.
Man färgas starkt av sin uppväxt, menar Nordström. Dagens unga vänjer sig vid en hög konsumtionsnivå – och att uttrycka sin personlighet genom konsumtion.
– Tänk om vi då får en omvärldsförändring som gör att det blir dyrare att låna? Vad gör de då? Vi som förening är med och jobbar med ett projekt som heter Ung privatekonomi, där vi åker ut till gymnasieskolor och föreläser om sparande. Det är jätteviktigt. Jag säger inte att alla ska bli finansknuttar, men det är bra att kunna känna ansvar för sin hushållsekonomi istället för att ta osäkra lån.
Man färgas av sin uppväxt. Den meningen har mer substans för Fredrik Nordström än för de flesta. Hans far har händelsevis haft en nästan exakt likadan roll som sonen har i dag, men på Fondhandlareföreningen. Dessutom köpte han en varsin kassabok till sina barn, där han nedtecknade varje insättning av veckopengen. Med hjälp av sin snabba hp-räknare med röda lysdioder räknade han ut ränta på ränta samt till och med inflation.
– ”Uttag: 1,75 kronor, vattenpistol”, minns jag att han skrev ner i min bok bredvid raden för ränta på ränta-beräkning. Pistolen var formad som en tiger. På den tiden, 70-talet, varräntan dessutom väldigt hög, så det blev faktiskt något. Pappa var oerhört rättvis. Så min syster, som är fyra år yngre, fick en större veckopeng än jag hade haft vid samma ålder, eftersom pappa inflationsjusterade så att värdet skulle vara detsamma.
Sonen lärde sig på ett pedagogiskt sätt om vikten av sparande och att värdet på pengar förändras över tid. Föga förvånande blev Nordströms valda karriärspår sedan ekonomi. Han studerade nationalekonomi på Stockholms universitet och spenderade sina optionsvinster på sommarkurser utomlands – innan yrkeslivet tog fart på Nordea, finansdepartementet och slutligen AMF. På sistnämnda fondbolag, som drivs av lika delar LO och Svenskt näringsliv, blev han kvar i hela 17 år.
– Fondverksamheten var helt nystartad när jag började där, så jag lockades av branschens många utmaningar och möjligheter. Och jag hade förstås ett gott öga för sparande.
2009 var Fredrik Nordström vd för AMF Fonder. Då framstod han, som säger sig förespråka av ett schysst sparande för alla, plötsligt som en girig finanschef som skor sig på vanliga människor. Det föregående året hade kantats av finanskris och livbolagsverksamheten hade skrivit upp pensionsspararnas värde för mycket. Därför tog man tillbaka 17 miljarder kronor av de extrautbetalningarna som hade gått ut. Det innebar att 350 000 pensionärers pension sänktes med mellan 100 och 150 kronor i månaden.
Samtidigt fick 84 chefer och mellanchefer på AMF dela på 7,7 miljoner kronor i bonusar.
Fredrik Nordström var en av de som skulle få en stor tårtbit, 419 000 kronor. Det stack i ögonen på spararna, så efter stort mediepådrag och stora protester valde bland annat Nordström att avstå sin bonus innan den hann utbetalas.
– Det var inte roligt, jag tog rätt illa vid mig. Jag måste erkänna att jag i början blev förvånad över att jag kritiserades eftersom jag jobbade i fondverksamheten, som ju var skild från den livbolagsverksamhet som det här gällde. Mitt bonussystem – som utgjorde en stor del av min lön – var kopplat till hur bra det gick för fonderna, och dessa hade ju gått bra. Vi hade nått avkastningsmålen. Då kändes det extra trist att anklagas för att vara girig. Jag hade gjort mitt jobb och fått betalt enligt de höga lönerna som råder inom finanssektorn. Så kopplingen att jag hade gjort fel låg inte nära till hands för mig.
Men det är klart att det inte såg bra ut, konstaterar Nordström.
– Spararna struntar ju i vilken del av verksamheten man tillhör. Om man sorterar posten eller sköter fonderna, det gör detsamma för dem. Alla hör till samma bolag. Jag fattar att det såg konstigt ut och inser i efterhand att vi skulle ha haft ett mer heltäckande system. Jag gjorde helt rätt som betalade tillbaka pengarna.
Efter 17 år på AMF kittlades han av tanken på att starta ett ölbryggeri. Men istället konsultade han ett par år i fond- och finansvärlden innan positionen som vd för Fondbolagens förening blev ledig.
– Min grundläggande drivkraft är att göra det möjligt för låg- eller medelinkomsttagare att få tillgång till finansmarknaden och dess avkastning, berättar han.
De senaste åren har svenska Fondbolagens förening arbetat mycket med hållbarhetsfrågor. Föreningen försöker att underlätta för sparare att hitta och jämföra fonder utifrån hållbarhetsfaktorer. På så sätt kan människor göra mer än att bara ta reda på vildsvinets fett och bunkra glasburkar med gelé i källaren. Då kanske de även kan vara med och spara planeten inför framtiden.
– Jag har dock en filosofi för mig själv och en annan för samhället i stort. Jag är övertygad om att vi är västvärlden är Robinson Crusoe-typer som har en inneboende strävan efter att ständigt effektivisera, utveckla och förbättra. Jag tror inte vi kan gå emot den arvsmassan. I dag finns en förhoppning om att ny teknik ska lösa våra klimatutmaningar. Men många, till exempel John Hassler på Stockholms Universitet, har pekat ut risker för att utvecklingen inte går tillräckligt snabbt. Utan vi behöver styrmedel även från staten.
Men branschen ska göra sin del, menar han.
– Finanssektorn har en uppgift och det är väldigt spännande att få jobba med dessa frågor. Vårt uppdrag går ut på att finansiera ett hållbarare samhälle.
Mårten Färlin