Julnotarie blev DLA Pipers ordförande och trivs med fria tyglar: ”Man kunde göra lite fel”

Berätta om din bakgrund, den långa versionen; Hur hamnade du till slut där du just nu är?

– Inga av mina närmare släktingar är jurister eller jobbar i någon närliggande bransch så jag visste egentligen ganska lite om vad jag gav mig in på när jag börja på juristlinjen. Jag hade en ganska diffus bild av advokatyrket som främst var hämtad från amerikanska tv-serier, säger Emma Norburg.

– Jag kände ganska snabbt att det här var något som kunde passa mig. Under juristlinjen kom jag på, inspirerad av kursare med tydligare referensramar, att jag nog ville jobba med affärsjuridik. Efter examen flyttade jag till Stockholm och sökte jobb. Jag var inställd på Stockholm, vilket ju inte var helt självklart när man som jag kommer från södra Sverige och pluggade i Lund, men jag kände mig lockad av att vara i en storstad med allt vad det innebär.

– Medan jag sökte jobb så sommarjobbade jag på Nordea. Under hösten 2000 började jag på den byrå som så småningom kom att bli DLA Piper Sweden. Min första anställning var som julnotarie. Tjänsten gick sedan över i en traineetjänst för att ganska kort därefter bli en fast tjänst som biträdande jurist.

– Trots att vi inte hade några formella gruppindelningar så blev jag ganska snabbt inriktad mot bolagsrätt, företagsförvärv och så småningom aktiemarknadsrätt. 2008 blev jag delägare vilket blev en energiboost.

– Åren som följde var det lite tuffare tider med konjunkturnedgång och oro men så här i backspegeln så känns det som en parentes. Kanske för att jag under den perioden fick två barn och fokuserade på annat än arbetet ett tag.

– Efter att ha jobbat på som delägare med klientärenden ett antal år kändes det kul att 2018 komma in i styrelsen och arbeta mer aktivt i byråfrågor. Förra sommaren fick jag frågan om jag ville bli ordförande och det är klart att jag ville.

Berätta om dina största framgångar?

– Här skulle man ju kunna svara någon stor och uppmärksammad affär jag har varit med om, det är ju såklart jättekul, men det är ändå inte det som gör mig mest nöjd. Jag känner att det är en stor framgång att jag varit på denna byrå och växt med den till det som vi har idag. Jag klev in genom dörrarna för 22 år sedan, såg till att lära mig så mycket jag kunde och samtidigt ha kul. Jag tycker själv att jag har lyckats balansera yrkesliv och privatliv på ett tillräckligt bra sätt. Jag är ju mitt i livet på alla plan och tycker det känns harmoniskt och bra och jag känner att det finns så mycket kvar att ge och ta emot. Att ha den känslan tycker jag är min största framgång.

Några stora motgångar?

– Det är klart att det är motigt och tungt i perioder. Som tur är går det över och man kommer ut på andra sidan.

Vad är de största utmaningarna att vara styrelseordförande för ett bolag där du också är delägare och arbetar?

– Som styrelsemedlem i ett företag där man också arbetar gör ju att man förhoppningsvis kan verksamheten bra. Det är framförallt en fördel. Nackdelen skulle väl i så fall vara att det ibland är svårt att inte komma in på varje detalj.

Du har varit DLA Piper trogen alltsedan universitetstiden, hur kommer det sig?

– Det är tack vare förändringen och utvecklingen som DLA Piper har gått igenom. Den byrå som jag började på en gång var en byrå på cirka 40 medarbetare som precis hade inlett ett samarbete med en dansk och en norsk byrå. Många arbetade väldigt brett inom affärsjuridiken och det var ganska individualistiskt. Idag är vi en global byrå med ungefär 225 medarbetare i Sverige. Vi har en hög specialisering och arbetar tillsammans som ett företag men har ändå lyckats behålla den entreprenöriella anda som jag tycker är speciell för DLA Piper.

Hur var förresten tiden på universitetet – vad minns du mest därifrån och vad var mest lärorikt?

– Det är positiva minnen. Det var en rolig tid med mycket pluggande och fest. Jag träffade vänner som jag fortfarande räknar som mina närmaste. När jag tänker tillbaka på Lundatiden så ser jag spontant framför mig Lilla Fiskaregatan där man gick mot Juridicum och samtidigt funderade på gårdagskvällen som man kanske hade spenderat på någon nation. Man börjar med en fika i Juriciums café för att sedan gå upp i biblioteken och leta upp en bra plats. Kanske hade man en föreläsning på eftermiddagen. Jag tyckte bättre om de mindre föreläsningarna är storföreläsningar i någon hörsal. På storföreläsningar somnar man för lätt…

Hur är du som person?

– Jag är en ganska lugn person och står med båda fötterna stadigt på marken även när det blåser. Försöker ta intryck av och lyssna in andra. Spontant lite skeptisk inför nyheter men jag jobbar på att vara mer positivt nyfiken. Som kollega försöker jag vara tydligt och rak.

Är det någon som har präglat din karriär lite extra?

– Det finns flera som haft stor betydelse under min karriär. Äldre kollegor som man lärde sig mycket av i början av karriären har såklart haft stor betydelse. Jag trivdes att jobba med personer som gav mig ganska fria tyglar men som man visste ändå hade koll på det viktigaste. Man kunde göra lite fel och hitta sina egna vägar, men deras dörrar stod alltid öppna om man ville stämma av och de hade koll på det centrala. Min man har alltid varit stöttande och uppmuntrat mig.

Har du några bra karriärtips?

– Våga ta möjligheterna när de dyker upp och tro på dig själv, säger Emma Norburg.