Långa fängelsestraff för IGE-åtalade

Domen mot den tidigare ordföranden och ledamoten i IGE Resources är tydlig. Ulrik Jansson och Terje Engström Lien gjorde sig skyldiga till grov trolöshet mot huvudman när de i januari 2013 medverkade till att 50 miljoner kronor betalades ut från bolagets konto.

Enligt en dom från Stockholms tingsrätt på tisdagen saknades affärsmässiga skäl för transaktionen och de säkerheter om påstås ha ställts var långt ifrån godtagbara. Straffvärdet bedöms till 2,5 års fängelse men detta skrivs ner till två år och tre månader då rätten samtidigt dömer ut ett tre år långt näringsförbud.

Ulrik Jansson döms också för ett mindre bokföringsbrott i ett annat bolag men det påverkar inte påföljden.

Jansson och Lien har konsekvent förnekat brott. De har nu fram till den 15 november på sig att överklaga domen.

Enligt tingsrätten är det klartlagt att affären med Alluvia Mining i januari 2013 inte gjordes på affärsmässiga grunder. Uppgörelsen ledde fram till att IGE betalade ut 50 miljoner kronor kontant som ett förskott.

Tingsrätten konstaterar att det saknades skäl för att göra utbetalningen i den tidiga fas som affären befann sig i. Rätten anser inte heller att den pant som senare ställdes som säkerhet kan godtas.

"Det innebär att utredningen inte leder till annan slutsats än att IGE:s skada av utbetalningen uppgick till 50 miljoner kr och att skadan var omedelbar", skriver tingsrätten i domen.

Trots att det inte är utrett varför Jansson och Lien medverkade till utbetalningen och om de hade personliga intressen i detta står det klart att det inte kan bli tal om något annat än en fängelsedom.

"Tingsrätten kan, även när det gäller Ulrik Jansson, bara betrakta det som uppenbart att en utbetalning i den storleksordning som det här är frågan om kräver en avsevärt mycket större aktsamhet än den som Ulrik Jansson berättat om. Ulrik Jansson måste ha förstått att sakliga och ekonomiska (affärsmässiga) skäl för utbetalningen inte förelåg när den gjordes samt att pengarna i och med utbetalningen var borta, alternativt att det fanns en beaktansvärd fara för slutlig förlust", skriver tingsrätten som formulerar sig på liknande sätt gällande Lien.

Domen är en framgång för kammaråklagare Olof Kronlund på Ekobrottsmyndigheten men utredningen kritiseras även av tingsrätten. Det gäller det faktum att flera personer som deltog i förhandlingarna i januari 2013, däribland Johan Ulander och Lars Guldstrand, inte har förhörts under utredningen. De var heller inte kallade att vittna i rätten, vilket försvaret påtalade.

"Oavsett anledningen till att de nämnda personerna inte hörts är avsaknaden av deras berättelser en stor brist i utredningen och har gett utrymme för okontrollerbara påståenden och för spekulationer från ömse håll. Bristen får inte tillåtas påverka rättens prövning till de åtalades nackdel, särskilt inte i fråga om bedömningen av rimligheten i de åtalades berättelser", skriver tingsrätten i domen.

Från försvarets sida gjordes också återkommande försök att undergräva förtroendet för KPMG-revisorn Birgitta Gustafsson under rättegången. Detta lyckades man inte med.

Det var Birgitta Gustafsson som slog larm våren 2013 när hon insåg att stora delar av kassan hade försvunnit ur bolaget och de ansvariga hade svårt att förklara vad som hade hänt.

Enligt tingsrätten är Gustafsson det mest trovärdiga vittnet i målet:

"Tingsrätten drar slutsatsen att hon har en hög kompetens inom det område som hon har uttalat sig om här. Hennes berättelse har varit klar och tydlig, logisk och stringent och hon har utan att lämna utrymmen för missförstånd redogjort för sina iakttagelser och sina försök att utreda vad som hänt. Hennes berättelse kommer att ha stor betydelse för tingsrättens bedömning."

Även om domen kan komma att överprövas i högre instans är den en stor framgång för IGE (idag med namnet Axactor) som driver ett skadeståndsmål mot den dåvarande styrelsen, däribland Ulrik Jansson och Terje Engström Lien.