Erik Selin måste välja sida

Men allra mest överraskande är att Erik Selin även efter domen fortsätter försvara sin mångårige medarbetare. Selin är enligt ett pressmeddelande ”besviken och överraskad över domen” och vidare heter det att han ”har fortsatt väldigt svårt att tro att Marcus medvetet har gjort något fel”.

Marcus Hansson förnekar förvisso brott och kan överklaga domen men Erik Selins tolkning är trots det hårresande. Kanske är det 15 år av nära samarbete som gör att det inte går att ta in det uppenbara: Marcus Hansson har gått bakom ryggen på sin chef för att sko sig själv och andra närstående.

Att Selin då kan påstå att Hansson inte ”medvetet har gjort något fel” är närmast ofattbart.

Det handlar inte bara om att Hansson med följe toksålde Collector-aktien i januari 2020 strax efter det att Balder som huvudägare fått vetskap om bankens problem. Hansson har regelmässigt under lång tid läckt insiderinformation till en bekant som handlat på denna information.

Budskap som ”Hade jag varit dig så hade jag fiskat upp lite Collector” och ”Har du vinst i Collector så ta hem den så köper du tillbaka efter rapporten” återges ordagrant i domen. Det handlar inte om en enstaka händelse utan om upprepade läckor.

Att Selin då kan påstå att Hansson inte ”medvetet har gjort något fel” är närmast ofattbart. Om detta är Erik Selins hållning när det gäller vad som är ok och inte på börsen så riskerar han att rasera stora delar av det förtroende han byggt upp under sin till stora delar väldigt framgångsrika karriär. Är det kanske så här det låter i Balder-chefernas dagliga samtal med nära och kära?

Men kanske är Erik Selin bara i chock. Han kanske inte kan acceptera att det som står i domen faktiskt har hänt. För till stora delar är insiderdomen en personligt tragedi för samtliga inblandade. Förverkandet av vinster som uppkommit genom handeln (formellt är det förlustbegränsningar) uppgår inte ens till 2 miljoner kronor. Men totalt elva personer är dömda i målet varav två till fängelse.

De båda Balder-cheferna har nu också fått lämna sina jobb och bolaget som de varit med och byggt upp sedan 2007 respektive 2008. De har solkat ner sina karriärer och familje- och vänskapsband. Allt för ett i sammanhanget blygsamt belopp.
Den enkla frågan är om det var värt det? I min bok kommer det inte ens nära.

Samma fråga står i centrum för åtalet mot Fingerprint-ordföranden Johan Carlström. Han väntar på dom och kan fortfarande frias men frågan är ändå om det var värt att kortsiktigt tjäna några miljoner (Carlströms försvarare menar att totalen till och med blev en förlust) och dra på sig insidermisstankar genom aggressiva affärer när han långsiktigt hade kunnat styra över ett miljardvärderat bolag utan att ständigt behöva påminnas om åtalet.

Personer på den här nivån i näringslivet vet rimligen hur regelverket ser ut och hur allvarligt marknaden ser på insiderhandel. De borde också veta att banker och handelsplatser övervakar handeln och har system som detekterar vältajmade och avvikande affärer. Inflödet till Finansinspektionen är stort varje år.

Risktagande ses förvisso som en del av förklaringen till framgångsrika företagsbyggen men den här typen av riskfyllda affärer för egen vinning är något annat. Det är dumdristig girighet och hör inte hemma på börsen. Så vilken sida står Erik Selin på?