Därför splittras advokatbyråer

I slutet av maj slog Walthon Advokater upp portarna i Stockholm. Den nystartade byrån – skulle det visa sig – var resultatet av en ganska infekterad strid mellan olika falanger på advokatbyrån Nova. Tre veckor senare offentliggjorde Lindahl att deras Stockholmskontor var i upplösning. Ytterligare en vecka senare berättade Titov & Partners om sin utbrytning ur Fylgia. Samtidigt ryktades det om avhopp från MAQS, och knappt var vi tillbaka från sommarsemestern, förrän nyheten om “MAQS-flykten” var ett faktum.

Under loppet av fyra månader har lika många advokatbyråer i Stockholm splittrats genom delning eller upplösning. Är det en tillfällighet eller symptom på att någonting inte står rätt till inom affärsjuridiken? Realtid har talat med initierade personer som i intervjuer analyserar den höga turbulensen i branschen.

För även om advokatbyråer som förökar sig genom delning inte är något nytt fenomen, är våra källor överens om att det aldrig förut skett med sådan frekvens som de senaste månaderna. Därtill kommer ett antal spektakulära avhopp, liksom en allmänt ökad rörlighet, som ytterligare förstärker intrycket av turbulens. 

Digitaliseringen, delägarmodellen och de omstridda 3:12-reglerna tonar fram som huvudsakliga förklaringsfaktorer. 

Vilken man betonar och huruvida de är problematiska eller inte varierar. Den aktiva affärsjuristen pekar på att ekonomi och personkemi spelar roll, medan forskaren ser mer till samhällsomvälvande förändringar som digitaliseringen.

Charlotta Kronblad forskar på hur digitaliseringen påverkar juristbranschen Hon är verksam vid Chalmers i Göteborg – även i Sveriges andra stad är det en turbulent tid på marknaden för affärsjuridik. Fondias köp av Jansson & Norin hör till de mer spektakulära händelserna, men även avhopp av enskilda personer, såsom Lindahls respektive Setterwalls managing partners, tycker hon visar att branschen genomgår förändringar. 

– Det finns säkert många förklaringsmodeller, men jag som digitaliseringsforskare ser att mycket handlar om indirekta effekter av digitaliseringen, säger Charlotta Kronblad.

Digitaliseringen skapar nya möjligheter och nya affärsmodeller. Det är naturligt att det blir en dynamisk förändring på marknaden när nya möjligheter skapar nya förutsättningar att driva verksamhet, menar hon. 

– Det bli fler valmöjligheter och nya strategiska vägval att göra, vilket kan vara svårt att hantera med konsensusbeslut där alla har vetorätt, säger Charlotta Kronblad och syftar på delägarmodellen.

Niclas Gottlieb, vd på börsnoterade Fondia, som gått i bräschen för att förändra affärsjuridiken, delar Charlotta Kronblads analys och säger med emfas att vårens splittringar inte är en slump.

– Lindahl och MAQS är två stora byråer, det hör inte till vanligheterna att byråer av den digniteten delas.

Han menar att splittringen är symptom på strukturella förändringar som ställer nya krav på marknaden. Några delägare vill utvecklas och andra vill hålla fast vid det gamla. Precis som Charlotta Kronblad menar Niclas Gottlieb att det är uppkomsten av alternativ som skapar turbulens.

– Det har inte funnits några tydliga alternativ tidigare. Traditionella byråer har inte varit tillräckligt konkurrensutsatta av andra alternativ, men nu börjar det hända och då måste man förnya sig och förändra sig, säger Niclas Gottlieb.

Den börsnoterade juristbyrån Fondia kan ses som en tillämpning av de förändringar som forskarna kunnat förutspå länge, nämligen digitalisering och automatisering som ställer krav på nya affärsmodeller.

Har delägarmodellen kommit till vägs ände? Många av de mest radikala förnyarna hävdar det, medan andra, väletablerade advokater, som Realtid talat med tycker att delägarmodellen fortfarande är den företagsstruktur som passar den självständiga advokatrollen bäst. 

Däremot råder det stor samsyn kring delägarmodellens inneboende begränsningar.

– Det som ytterst hindrar att man blir hur stor som helst är de yrkesetiska reglerna om att man inte får arbeta åt konkurrerande intressen, säger en tung affärsjurist i Stockholm som vill vara anonym.

Samma advokat pekar på 3:12-reglerna som en möjlig förklaring till att byråer i mellanklassen splittras. För att kunna använda de så kallade 3:12-reglerna för att omvandla inkomst av tjänst till lägre beskattad inkomst av kapital krävs en ägarandel på minst 4 procent, vilket sätter taket för antalet delägare vid 25.

Skattereglers påverkan på affärsbeslut är en kontroversiell fråga, och även om näringslivets företrädare aldrig försitter en möjlighet att påpeka hur skadlig en skatteregel kan vara, är det få som erkänner att de skulle fatta strategiska beslut på grundval av skatteregler. På marginalen däremot, torde fyraprocentsregeln kunna bli avgörande för en mellanstor byrå (runt 20 delägare) som redan har problem med att komma överens.

Delägarmodellen bygger på konsensusbeslut, vilket betyder att varje delägare har vetorätt. Ju fler alternativ som finns att ta ställning till, desto svårare att komma överens.

Delägarmodellen bygger också på vinstdelning och, typiskt sett, hög utdelning. Äldre delägare på väg ut ur firman är knappast intresserade av att återinvestera i verksamheten, eftersom de inte kommer att skörda frukterna av det som de i så fall skulle avstå i dag. Det leder till kortsiktighet i de ekonomiska besluten, vilket många menar är ett hinder för utveckling. 

För att kunna växa måste man investera, och investeringar kräver en längre tidshorisont än nästa års resultat. I ett skede där digitalisering och automatisering skapar ett tryck på att investera i ny teknik ställs frågan på sin spets. Olika synsätt på framtiden och på hur man vill driva verksamheten driver fram splittring.

Men det finns fler faktorer än digitaliseringen som driver trenden. Många framhåller att delningar är ett högkonjunkturfenomen: “A rising tide floats every boat”, säger en namnkunnig affärsjurist vid en stor byrå, som Realtid har talat med. När konjunkturen vänder ned igen kommer överkapaciteten att bli synlig.

En annan faktor som medverkar till fragmentering är up or out-systemet. Modellen kan liknas vid en pyramid med en bred bas av juniora jurister som ska formas i bolaget. Så småningom kommer lämpliga delägarämnen att urskilja sig och hissas i systemet. 

– I up or out-strukturen är det de som har omfattat den befintliga kulturen som har fått stanna, medan de som tänker utanför boxen har försvunnit från firman, säger Charlotta Kronblad på Chalmers, och menar att up or out på så vis dränerar byråerna på nytänkande.

– Stora byråer möter ny konkurrens i form av gamla medarbetare. Up or out-strukturen har paradoxalt nog lagt grunden för den här typen av konkurrens, säger hon.

De mellanstora byråerna kommer dock att få det väldigt tufft på sikt, menar den anonyma advokaten vid den stora byrån: 

– Antingen behöver man bli riktigt stor på hemmaplan, eller så behöver man vara del av en stor internationell organisation för att överleva.

Charlotta Kronblad delar inte bilden att förändringarna måste leda till utslagning. Utifrån hennes perspektiv, där det främst är digitaliseringens effekter som driver utvecklingen, kommer byråerna och de individuella advokaterna att behöva genomföra betydande omställningar, men marknaden för juridiska tjänster kommer fortsätta växa.