Därför har Swedbank större chans än HQ att vinna en skadeståndsprocess

Om bankens styrelse inte väljer att göra det frivilligt kommer föreningen att gå vidare till bolagsstämman med ärendet.

Bakgrunden till kravet är Finansinspektionens beslut att ge Swedbank en sanktionsavgift på 4 miljarder kronor för allvarliga brister i arbetet med att motverka penningtvättsrisker.

Storleken på det nämnda skadeståndskravet känns en smula osvenskt och leder snarast tanken till amerikanska processer. Lyckas Aktiespararna genomdriva förslaget skulle processen också bli en av de största i svensk historia, fullt jämförbar med HQ-processen.

Men frågan är hur framgångsrik en sådan skadeståndsprocess skulle bli. 

I HQ-fallet kammade aktieägarna noll i tingsrätten. 

HQ AB hade krävt runt 5 miljarder i skadestånd av tidigare styrelse och ledning men förlorade, och som lök på den laxen blev bolaget skyldigt att betala rättegångskostnader om cirka 260 miljoner kronor. HQ AB överklagade den domen till Svea hovrätt med gick kort därefter i konkurs.

Tingsrätten slog visserligen fast att det funnits allvarliga brister i HQ Banks verksamhet, att dessa inte hanterats på ett fullgott sätt, att man använt sig av en värderingsmodell som inte var förenlig med gällande regelverk samt haft en bristfällig resultatuppföljning. 

Det som HQ AB:s krav föll på var att kopplingen mellan den dåvarande ledningens misstag och förlusterna inte ansågs vara tillräckligt stark.

Av detta lär vi oss att det inte räcker med att det finns anledning att rikta dräpande kritik mot exempelvis Birgitte Bonnesen, som dessutom numera är brottsmisstänkt.

En rad rekvisit måste uppfyllas. Enligt Aktiespararna krävs det att ett lagbrott ska ha ägt rum, att man ska kunna peka på en tydlig skada och det ska finnas ett klart samband mellan handlingen och skadan. Och det var alltså på det sistnämnda rekvisitet som HQ AB:s krav föll.

I Swedbanks fall finns det en tydlig skada – nämligen sanktionsavgiften på 4 miljarder kronor.

Brottet skulle enligt Aktiespararna vara att man brutit mot penningtvättslagen. 

Men så var det det här med orsakssambandet mellan individers agerande och den uppkomna skadan. 

Sannolikt kan det sistnämnda rekvisitet bli den största utmaningen vid en eventuell process.

Det som pekar mot att Swedbank ändå skulle bli mer framgångsrikt än HQ är att det finns en extern ”expert” som är beredd att betta på det. Det rör sig om Therium Capital Management, ett företag som är specialiserat på den här typen av processer och som har förbundit sig att stå för alla kostnader – uppskattningsvis och i runda slängar 50 miljoner kronor –  i utbyte mot en del av skadeståndsbeloppet, dock max 300 miljoner kronor.

Egentligen kan man tycka att Swedbanks styrelse inte borde behöva knåda geniknölarna särskilt länge för att komma fram till att det vore värt ett försök. Man har chans på ett skadestånd om 4 miljarder – eller 3,7 miljarder efter att Therium fått sitt. Och riskerar inte ens rättegångskostnader.

Ytterligare ett plus är – som Aktiespararna också lyfter fram – att en process skulle hjälpa till att återupprätta förtroendet för banken efter penningtvättsskandalen. Det skulle vara ett sätt för styrelsen att visa att man menar allvar med att städa ur gamla synder.

Ordförande Göran Persson meddelade förra året att man skulle överväga ett skadestånd, men fortfarande har ingenting hänt.

Det finns säkert flera skäl. Men i sammanhanget kan man inte låta bli att reflektera över att Sveriges finansbransch är en liten ankdamm och att det här med personkopplingar kan kännas jobbigt att hantera.

Skulle ordförande Göran Persson köpa Aktiespararnas förslag skulle 14 tidigare ledningspersoner och styrelsemedlemmar granskas mot bakgrund av penningtvättshärvan.

Bland dem som skulle hamna i skottgluggen finns Swedbanks före detta styrelseordförande Anders Sundström som bland annat varit socialdemokratisk näringsminister under Göran Perssons statsministerskap.

Även om Aktiespararnas förslag är en styrelsefråga kan det vara intressant att notera att även Swedbanks vd Jens Henriksson är ”S-märkt”. Bland annat var han statssekreterare vid Finansdepartementet under ordförande Perssons tid som statsminister.  

Senare – under finanskrisen – fick Jens Henriksson en viktig roll i räddningsaktionen ”Operation Baltikum” som handlade om förhindra en devalvering av den lettiska valutan för att rädda bland annat Swedbank. I kölvattnet av dessa händelser klev Folksam med dåvarande vd:n Anders Sundström in som ny storägare i banken.

Några år senare, 2013, bytte Folksam ut sin vd Anders Sundström mot nyrekryteringen Jens Henriksson. Och som vd för Folksam förklarade Jens Henriksson för Dagens Industri att han ville ge Swedbanks vd och ordförande fortsatt förtroende när penningtvättshärvan briserade.

Intressant är också att Jens Henriksson tidigare kritiserats av just Aktiespararnas vd Joacim Olsson för sin ”roll” i skandalen:

– Jens Henriksson har representerat Swedbanks storägare Folksam. I den rollen har han misslyckats med arbetet att tillsätta en styrelse som säkerställt att det funnits fungerande processer för att förhindra penningtvätt. Han har inte heller, i samband med krisen, satt press på styrelsen att agera, snarare har man stöttat en undfallande strategi, förklarade Olsson i augusti 2019.