Anne Ramberg om Allradomen: "EBM:s missbruk måste få konsekvenser"

Skadeståndsmålet mellan Pensionsmyndigheten och Allra Asset Management har hittills mest handlat om formerna för processen. Den 15 april avkunnade Stockholms tingsrätt en mellandom där man kom fram till att Ekobrottsmyndigheten och Pensionsmyndigheten inte följt lagen när stora mängder e-post hämtades in hos Allra och sedan delades mellan myndigheterna.

Tingsrätten konstaterar att Allras rättigheter enligt artikel 8 i Europakonventionen har kränkts men att skadeståndsmålet trots detta kan drivas vidare. Samtidigt öppnar man för att frågan om rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 kan tas upp vid en senare tidpunkt.

Anne Ramberg, advokat och före detta generalsekreterare i Advokatsamfundet, är kritisk till myndigheternas agerande i Allra-fallet.

– Domen fastslår att EBM och Pensionsmyndigheten agerat i strid med lag. Det är allvarligt och bör få konsekvenser. Jag förutsätter att JO tittar på detta, säger hon och tillägger:

– EBM:s agerande är anmärkningsvärt. Och det är tyvärr inte första gången. En kombination av okunniga och respektlösa åklagare hör inte hemma i en rättsstat. EBM har en viktig uppgift att fylla när det gäller att höja kvalitén och att värna det regelverk som riksdagen bestämt.

Anne Ramberg anser att det är viktigt att förhindra framtida övertramp av liknande slag. En långtgående lösning vore att den fria bevisprövningen inskränks så att bevisning som samlats in utan lagstöd inte får användas i brottmål.

– Det vore dock en olycklig utveckling. EBM:s missbruk måste emellertid få konsekvenser. 

Sven-Erik Alhem, före detta överåklagare, tycker att mellandomen inger respekt.

– Jag blir glad när jag läser den här typen av domar som så påtagligt visar att man inte räds att tala ur skägget. Jag blir imponerad, det är en väldigt välskriven dom och den är definitivt av den karaktären att den värnar självständigheten och oberoendet av domstolarnas verksamhet och det är något som är a och o i en rättsstat.

Sven-Erik Alhem säger att han delar mellandomens slutsatser. Han pekar på att det är centralt för en åklagare att principen om equality of arms vid en rättegång inte undergrävs. Om en rättegång av något skäl inte anses vara rättvis går det inte heller att få till en fällande dom.

Även om det i sammanhanget bara handlar om en mellandom från en tingsrätt tror Alhem att den kommer att få konsekvenser.

– Min mening är att en sådan här dom får betydelse för hur man framöver måste vara mycket försiktigare när man hanterar material. Den är skriven på ett sådant sätt att den ger anledning för varje eftertänksam åklagare att noga penetrera vad det är för material man beslagtar och vad det är för material man till äventyrs kan lämna ifrån sig och under vilka premisser det kan ske. Det blir en tankeställare tror jag.

Olle Kullinger, advokat på Nordia och försvarare i flera uppmärksammade ekobrottsmål, är inte överraskad av tingsrättens slutsatser i mellandomen när det gäller skyddet av advokatkorrespondens.

– Det var inte oväntat att tingsrätten skulle komma fram till att det utgjorde en kränkning av artikel 8. Domen visar också enligt mig att det förekommer olika sätt för åklagare att försöka runda advokatsekretessen. Dessutom är domen från mitt perspektiv intressant eftersom den bekräftar det som jag uppfattat som gällande rätt kring hur myndigheterna hanterar tvångsåtgärder.

Olle Kullinger hänvisar bland annat till Åklagarmyndighetens och Ekobrottsmyndighetens egen beslagshandbok där det tydligt anges att medgivande måste finnas innan en spegling av en hårddisk görs och att detta medgivande också måste vara frivilligt.

”Åklagaren bör således inte spegla hårddiskar på plats om det i realiteten inte finns något utrymme för företaget att motsätta sig åtgärden”, står det bland annat.

– En problematik i sammanhanget är att det i det praktiska livet ofta förekommer husrannsakningar där myndigheterna till exempel inte vill gå innan de får ett samtycke till spegling, det vill säga husrannsakan används inte som ett skäl för att leta igenom lokaler utan som ett påtryckningsmedel. Ett sådant samtycke kan inte utgöra ett lagligt samtycke enligt min uppfattning. Jag tror dock att det finns en stor förståelse hos myndigheterna för vad man får och inte får göra och jag har inte varit med om att det skett någon tvångsspegling om ett bolag har motsatt sig en spegling. Men det är en fråga som vi alltid reser när den dyker upp vid en husrannsakan.

Enligt Olle Kullinger är det en stor brist att gällande lagstiftningen rörande husrannsakan och beslag inte hängt med in i vårt digitala samhälle.

– Det här är ju en tydlig signal till utredande myndigheter att man inte kan agera på det här sättet. Det är också enligt mig en tydlig signal till lagstiftaren att man måste modernisera beslagsbestämmelserna, säger han och tillägger:

– Beslagsreglerna är anpassade efter fysiska föremål och det är enligt min uppfattning uppenbart att reglerna måste ta höjd för att digital information kan tas i beslag på ett rättssäkert sätt. Det finns ett starkt berättigat intresse för utredande myndigheter att kunna få tillgång till digital information och det finns även ett starkt intresse för privata subjekt att inte utsättas för överdrivna beslagsåtgärder. I min värld är det självklart att det måste finnas adekvata möjligheter utredande myndigheter att leta efter relevant information, samtidigt som till exempel advokatsekretessen värnas.