Oväntad måltid på ön Ischia

För ett par år sedan reste Charley Nyström Tesch, associate på pr- och kommunikatiopnsbyrån  Diplomat Communications, med sin familj till napolitanarnas egna favoritö; Ischia.

Charley Nyström Tesch

Ischia är liten en ö i Napolibukten och är känd för sina termalbad.  Fortfarande är ön rätt förskonad från utländska turister.

Charleys farfar hade precis fyllt jämt och tagit båten över från Positano för att bli firad med en festlig födelsedagslunch. Familjen hade ansträngt sig till det yttersta för att göra lunchen så minnesvärd som möjligt.

– Dagen innan hade vi testätit middag på restaurangen som vi hade tänkt att äta födelsedagslunchen på, men det visade sig vara den värsta av turistfällor.

Charley och hennes familj bestämde då att de skulle inta lunchen på någon av de mysiga krogarna i hamnen.

– Vad vi inte visste var att den här dagen var en röd dag så i princip inga restauranger var öppna. Detta trots högsäsong.

Dagen var vindstilla och det var 35 grader varmt ute. Blöta av svett irrade familjen omkring och letade efter en restaurang. Till slut mötte de en man som hade en unik stil. Familjen frågade mannen om han kände till något ställe som höll öppet. Mannen välkomnade då familjen till sin egen restaurang som han egentligen planerat att hålla stängd.

– Restaurangen såg inte mycket ut för världen och låg i en återvändsgränd, men vi hade inte mycket till val. Vi slog oss ned, fick in en flaska prosecco och min farfar ombads att följa med in i köket och välja fisk. Han valde ut en groteskt stor och ful fisk som är typisk för regionen. Resten är ett stycke mathistoria.

Familjen fick ingen meny, utan rätterna rullades in utan någon närmare presentation.

– Till antipasti serveras en carpaccio med pesto på fiskens mage. Till förrätt får vi in en pasta på fiskens hjärna, svamp och tomat och till varmrätt en italiensk variant av fish and chips på resten av fisken. Farfar och ägaren diskuterar högljutt lokala viner och vi navigerar oss igenom sortimentet. Lagom till desserten kommer ägaren ut med en italiensk choklad- och pistagetårta som han har svängt ihop under morgonen (han kallar sig själv ”bagaren från Sicilien) och sjunger ”tanta auguri a te” (ja må han leva).

Lunchen övergick nästan till middag innan det var dags att vinka av födelsedagsbarnet.

Namnet på restaurangen är okänt, men för den som är intresserad rekommenderar Charley att leta upp den sämst belägna restaurangen i porto d’Ischia och fråga efter den sicilianske bagaren.