Lyckas man bättre i arbetslivet med diagnos?

I boken Autisterna: om kvinnor på spektrat ger författaren Clara Törnvall några konkreta råd till unga kvinnor med autism. ”Hitta din plats. Inse vilka yrken som inte passar dig innan du söker jobb eller utbildning.” Hon råder dem att undvika arbeten med hög stress- och ljudnivå, många nya människor och oförutsägbarhet. I stället bör de hitta ett yrke där de kan dra nytta av sina starka sidor.

Enligt Törnvall har det de senaste 10–20 åren skett en utveckling: en förändrad skolpedagogik och mer flexibilitet på arbetsmarknaden har underlättat för människor med en diagnos på autismspektrat.
Tittar man på så kallade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) i stort, där även adhd och Tourettes syndrom ingår, tycks stigmatiseringen av diagnoserna ha förändrats i takt med att fler diagnostiseras. Enligt Socialstyrelsen har bättre kunskap och ökad medvetenhet bidragit till att andelen personer som diagnostiseras med till exempel adhd har ökat de senaste 15 åren.

Arbetsmarknaden har i vissa fall följt utvecklingen. I Silicon Valley rapporterar bbc, The Guardian och The New York Times om hur it-bolag söker män-niskor med specifika diagnoser med hög intelligens för detaljrika, komplexa och repetitiva typer av arbete, som ligger till grund för mycket av datastrukturen som ingår i artificiell intelligens och maskininlärning. Under våren 2018 uppmanade åtta experter i Svenska Dagbladet arbetsgivare att våga anställa fler personer med funktionsnedsättning.

Men statistiken ser trots detta ännu inte särskilt positiv ut. I sin avhandling vid Karolinska Institutet sammanställde forskaren Andreas Jangmo nyligen data från totalt 1,2 miljoner individer, varav 29 000 med adhd, som slutade nian mellan 1998 och 2008, under sex till 16 år. Det visade sig att oavsett utbildningsnivå har personer med adhd lägre inkomst och är i högre grad arbetslösa än personer med lika lång utbildning utan adhd.

– I och med att det är svårare för personer att etablera sig på ett jobb kan det bli svårare att fungera bra på arbetsplatsen i stort. Men det kan finnas roller som man passar bättre i. Ta skolan som exempel, där ämnen där du måste sitta still inte är det bästa för ett barn med adhd som har svårt för det. Då kanske idrott är bättre. Jag tror att det på samma sätt krävs en anpassning på arbetsplatsen av saker som passar en bättre, säger han.

Enligt Nils Lindefors, docent i psykiatri vid Karolinska Institutet och överläkare vid Norra Stockholms psykiatri, är det viktigt att notera att det finns olika grader av alla varianter av psykiska tillstånd och sjukdomar. Kunskapen om olika diagnoser har enligt Lindefors ökat, men det är angeläget att sprida saklighet i sammanhanget.

– Förenklat är diagnos i sig sällan användbart. Men egenskaper som individer med diagnoser har kan vara ändamålsenligt för vissa arbetsuppgifter, som att kunna hålla ordning på något, noggrannhet i en mild form av tvångssyndrom, eller kreativitet vid lindrig adhd. En del egenskaper man har utvecklat kan vara användbara, men det är viktigt att balansera mellan att inte stigmatisera vissa tillstånd, och att inte skönmåla.

Lindefors tror att de flesta, oavsett diagnos, har fler nackdelar än fördelar.

– Du får inte en diagnos med mindre än att du söker en vårdgivare för att du har problem i livet. Vissa aspekter innebär nackdel och lidande, andra är beroende av grad. Vissa saker är användbara i måttlig dos, men en nackdel om det är omfattande.

Enligt psykologen Siri Helle har man mycket att tjäna på att ta hjälp för att hitta rätt typ av arbete – diskutera sina styrkor och svagheter med sina kontaktpersoner inom vården, kommunen och arbetsförmedlingen. Likväl som det är viktigt för arbetsgivaren att anpassa arbetsuppgifter är det viktigt att vara tydlig med sina behov. Hittar man rätt roll finns det inget som hindrar en från att prestera bättre än genomsnittet.

– Bra stödstrukturer, duktiga kollegor och tydliga ramar skapar förutsättningar där man kan få utlopp för sina styrkor. Och även om man pratar om en och samma diagnos kan det yttra sig olika. Till syvende och sist handlar det om individer och hur man presterar som bäst. Personer utan diagnoser har också saker man måste ta hänsyn till. •

Jonna Dagliden Hunt är journalist. Hennes systerdotter har ADD och ett ordförråd långt över medel för hennes ålder.