Lisa Lönners krönika: Om jakten och människan

Lisa Lönner. Foto: Lisa Lönner

Rönnbären är otroligt intensivt röda i år. Det sägs att det betyder att vi får en kall vinter och som fanatisk skidåkare gör det mig lycklig. Rönnbär är beska och fåglarna älskar dem så ska du plocka så måste det ske exakt när bären är som rödast och det är viktigt att du sköljer dem noga. (Se mitt utmärkta recept till veckans vilt!)

Det är jaktsäsong och många i mitt nätverk jagar. Det finns något ur-naturligt med att jaga och att äta vild mat. Djuren har varit ute i sitt naturliga element och levt och ätit som de ska. Det är också ett himla bra sätt att komma nära alla elementen, jag gillar nog naturupplevelsen mer än själva jagandet. Jag älskar också jaktkläderna och stilen i snåren.

Har blivit bjuden på jaktkurser, damjakter och jakt för kändisar… alla verkar tycka att jag ska jaga. Jag tog till och med jaktcert – handelsnörden gillade att lära sig allt om fågelarter, regler och hjortbakar rent teorietiskt.

Men ärligt, just jag har landat i att jag är bättre på att tillaga det som skjutits… när jag stod på pass såg jag inget för jag stirrade bara ner i marken på all svamp som omgav mig. På något sätt kan jag känna att jagandet är bra för människan – eller läs – för mannen. Det är som utomhus-videogame-playday för vuxna män. Bra. Och jag får kött att tillaga – vad kan bli bättre?

Vi ska konstatera en sak. Vilda djur rör sig mycket snabbt ute i naturen och äter de örter och grenar som finns. Detta gör att köttet är väldigt magert. En ko som vankat runt i en hage, ätit speciellt gräs och inte behövt fly för sitt liv blir mer fet och köttet därefter. Det mest kända exemplet är Waguybiff där kossorna knappt rör sig och får dricka öl med mera. Det är inte så viltkött blir. Därför måste kocken anpassa matlagningen därefter. Jag går denna vecka igenom knepen – håll till godo!

Foto_Lisa_Lonner.jpg

Foto: Lisa Lönner