Leder frihandel till social dumping?

”Med folkets kraft är allt möjligt”. Så står det i Jean-Luc Mélenchons valprogram. Det står naturligtvis mer än så, men kan sägas vara den röda tråden från det att han var en trotskistisk barrikadkämpe i unga år, och därefter medlem i socialistpartiet från mitten av 70-talet ända fram till 2008. Och efter det har han rört sig mellan olika flytande vänsterkombinationer i politiken.

I en löst sammansatt vänsterallians under presidentvalet 2012 slutade Mélenchon fyra på 11 procent. Då hade han en arrogant och aggressiv framtoning.
I dag när han gjort kometkarriär och dubblat sitt stöd på några få månader till 20 procent är han betydligt vänligare, småhumoristisk och nästan filosofisk i sitt valkampanjande som lockar horder av desillusionerade unga och ilskna arbetare med tappade sugar. 

Den borgerliga pressen har döpt honom till ”Frankrikes Chavez”. Med viss rätt. Mélenchon vägrar ta avstånd från den diktatoriska utvecklingen i Venezuela.  Andra kallar honom för ”oreformbar kommunist”. En av sympatisörerna som synts på hans franska valmöten är svenska partiledaren Jonas Sjöstedt, själv på plats i Frankrike.

Bland många ungdomar håller Mélenchon på att få kultstatus. Nyligen höll han simultant sex valmöten i lika många städer med hjälp av hologram. Det finns också ett framtaget datorspel som heter ”Fiscal Kombat” där Mélenchon springer runt och skakar pengar ur rika franska förhatliga kapitalister.

Jättekul, tycker många.   

Mélenchon efterlyser en ”medborgarrevolution” och går till storms mot i princip allt privat företagande och definitivt allt som ens luktar bank.

– Banker parasiterar på samhället och producerar ingenting, slår han fast inför jublande supportrar. Han anser att ”frihandel förstör allt och leder till social dumping”.  

Kritiker har räknat ut att med Melénchons program skulle statsutgifterna öka med 250 miljarder euro. Om året! Frågor som han besvarar med att påpeka att han inte ställer upp i valet för att bli finansminister.

Lägger man pussel med hans vallöften får man fram följande plattform: 

Arbetsveckan ska kortas till fyra dagar. Minimilönerna ska öka med 16 procent. Ingen vd får ha mer än 20 gånger högre lön än den anställde som har lägst lön. Det betyder att vd:n först måste höja den lägsta lönen innan han själv kan få mer.

Smart, tycker Mélenchon. 

Alla arbetslösa ungdomar mellan 18-25 år ska under tre år få ett bidrag på 800 euro i månaden. Pensionsåldern ska sänkas till 60 år. Arvsskatten ska kraftigt höjas. Alla inkomster över 400 000 euro om året ska beskattas till 90 procent.

Frankrike ska också lämna Nato, IMF och WTO. Dock är han försiktigare med EU där han nöjer sig med att kräva omförhandlingar. 

Han hotar dock med att lämna euron om hans krav på devalvering av valutan inte tillgodoses. Vilket då alltså innebär en pånyttfödelse av francen.

Han vill införa tvåspråkiga tv-kanaler så att förortsinvånarna får ta del av utbudet. Kärnkraften (som i dag svarar för cirka 90 procent av det franska energibehovet) ska vara avvecklad till år 2050. Alla energiföretag ska förstatligas.

Han lovar att skapa tre miljoner jobb genom att samhället genomgår en ekologisk omställning.

CETA-avtalet som EU nyligen förhandlade fram med Kanada, och som den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström lade ner stort arbete på, ska sägas upp liksom mängder av andra handelsavtal. 

Eftersom Mélenchon anser att politikersfären i Frankrike är genomkorrupt, och skor sig på folket, vill han att den femte franska republiken instiftad under Charles de Gaulle, och som gav presidenten stor makt, ska sägas upp och ersättas av en sjätte republik där presidentens makt begränsas.

– Vi måste avskaffa den presidentiella monarkin, säger han.

Ska han tas på allvar?

Man kan väl svara så här: Med 20 procent stöd i mätningarna motsvarar det nästan nio miljoner fransmän han har i ryggen.

Jan-Olof Bengtsson