KTH:s klimatcenter ger hopp om omställning

– Det bedrivs redan mycket forskning på KTH som tittar på klimatutmaningen från olika perspektiv. Med centret vill vi både samla vetenskapen och titta på externa samarbeten, för att adressera vad som kan göras för att möta frågan bättre, säger Francesco Fuso-Nerini, centrets föreståndare.

Tillsammans med vice föreståndare Karin Larsdotter och med en rad samarbetspartners, tittar Fuso-Nerini i ett första steg just på hur man på bästa sätt kan koppla samman olika vetenskapsfält inom kth.

– Sverige har satt som mål att inte ha några nettoutsläpp av fossila bränslen 2045. Det är ett stort mål, och för att nå det är vetenskapen själva startpunkten. Vi tittar också på hur vi kan arbeta med olika företag i den privata och offentliga sektorn. Men kanske är det allra viktigaste att få studenter och enskilda individer att bli aktiva. Engagemanget från studenter är dock glädjande nog redan enormt.

Vem bär det största ansvaret?

– Alla. Om vi ska nå målen kan ingen bara stå stilla och inte göra något. Den stora pushen måste komma från regeringen. Företagen måste ta stora steg, men ingen individ kan sitta och vänta på att alla andra ska göra något. Om vi bara vill minska utsläppen lite är det en sak, men vill vi ned till nollutsläpp netto måste hela samhället vara med på det.

Är det fortfarande möjligt att möta de mål som har satts upp?

– Om det finns en stark politisk vilja finns det också möjligheter. Uträkningar visar att det kommer att kosta oss betydligt mindre att nå målen än att inte göra det. Visst kan man bli helt överväldigad av de förändringar som måste till, men det finns också signaler som pekar åt rätt håll. Om vi sätter ihop allt som olika länder har gjort och de mål som de har satt upp, får vi en bild av vad de kommer att betyda för klimatet. För några år sedan var vi på väg mot 3–4 graders temperaturökning. Nu, om alla möter målen, skulle vi för första gången i historien kunna vara på väg mot en temperaturökning på under 2 grader.