Hårdrockaren som tar vinvärlden med storm

Vi sitter i ett helvitt konferensrum hos vinagenten med en avslappnad norrman och det känns oväntat normaltrevligt i rummet. När man ska intervjua Norges största stjärna inom Black Metal springer hjärnkontoret lätt iväg. Intervjun slutar med att vi lyssnar på hårdrock och passar viner till musik. I Norge är Sigurd Wongraven stor. Och känd för både att han gör musik och för hans vin. Han verkar fullt medveten om att så inte är fallet i Sverige inför lansering på Systembolaget. Bara som person räcker ju ändå intresset men vinerna själva står sig bra utan hårdrock. Han är en grym vinmakare. Ett lagrat vin på Erste lage från Pfalz, en god Champagne och några riktigt bra Barolo i olika stil. Den spontana reaktionen inför kändisar som gör vin är att det inte blir så bra men det här är något annat. Han är utbildad sommelier och vinintresset har funnits länge. Min fråga jag har med mig är vilken musik man spelar till hans viner. Till en finare riktigt sträv och ändå så där finstämmigt rostig Nebbiolo blir det Black Sabbath. Jag är nöjd.

”Den spontana reaktionen inför kändisar som gör vin är att det inte blir så bra men det här är något annat. Han är utbildad sommelier och vinintresset har funnits länge.”

Han har fått förtroendet att skapa musik till det nya Edward Munchs-muséet i Björkvika. Som kreatör verkar han älska själva processen, att vara på väg, mer än succén.

Eftersom han ska köra bilen från flygplatsen och jag ska köra till hockey spottar vi ut vinet efter provning och kanske just därför upplever man smaken man får i varje glas lite extra mycket. Ett tips till alla som vill uppleva vin är att spotta. När alkholen inte påverkar ens känslor alltför mycket så kan hela provningen bli skarpare och ett sätt att överleva om du arbetar med vin vad jag förstått.

”Jag vill väcka känslor. Känslor som gör att du glömmer telefonen eller plattan. Det är berikande för själslivet.”

– Jag vill väcka känslor. Känslor som gör att du glömmer telefonen eller plattan. Det är berikande för själslivet, säger han om både musik och vin.

Champagne med den snygga svarta etiketten spottar jag dock inte, att spotta Champagne tycker jag är synd. Wongravens Champagne är en Blanc de Noir, det vill säga en champagne bara gjord på Pinot Noir från Aube i södra regionen och detta finns inte att köpa än, så mer om det senare. Men jag kan redan nu säga att jag verkligen älskade denna Champagne och att Sigurd till den spelar Nat King Coles ”Nature boy” för en stilfull Champagnedrink. Jag kan se det framför mig i smoking och vackra glas vid flygeln. Det känns rätt.

Elegans beskriver hans viner tycker han själv och jag är beredd att hålla med. Alla vinerna är naturligt producerade och håller en stor karaktär.

– Det är allt som händer på vägen. Hur man hittar vildjästen på källarväggen. Hur fatet påverkar vinet. Hur korken ska sitta och vilken man väljer, Och inte minst personerna bakom hantverket.

Wongraven_1.png

Hans riesling Morgenstern (Nr 53116) för 159 kronor som både vinkännare och den stora publiken i Norge tagit till sig erbjuder hög kvalitet för priset. I Norge är tysk Riesling sedan några år mycket stort, druvan har gått om Chardonnay i popularitet. Tysk riesling pasar utmärkt med mycket av den mat vi äter i Norden, rent klimatmässigt är det ju också en närmare region i både transport och matkultur. Det är blandad skörd från Tysklands Grand Cru Grosse Lage och Erste Lage. Pfalz har en varierad jordmån vilket bidrar till komplexiteten. Vi pratar lite om olika toner, det är vita blommor, persika, äpple. Syra förstås, det är ju tysk Riesling men framförallt den där jordiga petroleumsmaken. Den är som alla tyska rieslings på de gamla vinstockarna smakrik i sig, utan ekfat, på ett sätt som bara riesling kan leverera. Och det biter sig fast i munnen efter. Här finns många toner vilket gör att jag omedelbart vill laga mat till vinet. Han släpper 20 flaskor av en lagrad variant den 9 november. Se mitt recept till den som ändå blev min favorit från provningen.

Till Rieslingen spelar han Visan från Utmyra med Ole Stveteig och det är en helt utrolig upplevelse att dricka morgonstjärna och filosofera till den musiken. 

De röda vinerna kommer från Piemonte. 

När han var ung kom han att ha världen som sitt arbetsfält när han turnerade med bandet Satyricon. Ett besök hos en vinbonde i Barolo ledde till ett vinintresse. Han började som vinskribent på den största norska affärstidningen men insåg snart att han hellre ville göra vin på riktigt, inte bara skriva om det. Hans Langhe Rosso blev 2010 årets vin i Norge och på den vägen är det: hans viner säljer stort i Norge. Han håller kurser för sommelierer i Norge och kan verkligen zooma in på detaljer.