Fillon – The comeback kid?

Det är precis det här som Republikanernas presidentkandidat har tvingats förhålla sig till under nästan hela valkampanjen under våren. Hur någon läckte uppgifter att han avlönat sin fru Penelope och två av sina barn med assistentlöner på över sex miljoner kronor betalda av statliga pengar under flera år, för jobb som inte fanns.

Men Fillon har envist kämpat vidare, säger sig vara utsatt för en komplott och hoppas på något mirakulöst sätt att han ska återta de imponerande opinionssiffrorna han hade före avslöjandet. Och visst. Nu mot slutet av presidentvalskampanjen går det ånyo åt rätt håll. 

Styrkan för Fillon är att han varit premiärminister under fem år, har erfarenheten som krävs och utstrålar en lugn statsmannamässighet som går hem hos många fransmän. Han har också enligt ekonomiska experter ett program som är genomförbart. 

Det har konkurrenten Emmanuel Macron också. Medan programmen för de övriga nio kandidaterna som ställer upp, stämplas som ”olika grader av ekonomiskt självmord”. 
Arbetslösheten spelar en central roll i valkampen. Den officiella siffran är 10 procent. Men här har kandidaterna väldigt olika siffror. Några hävdar att tre miljoner fransmän går arbetslösa. Ett annat sätt att räkna är att 1,1 miljoner fler fransmän nu söker jobb än 2012. 

Fillon fokuserar på att sex miljoner fransmän är inskrivna vid arbetsförmedlingen. Han lovar att få ner arbetslösheten till 7 procent fram till 2022. Han vill också anställa 10 000 nya poliser och sänka straffrättsåldern till 16 år för att det finns för många unga kriminella som går fria.

Ett sätt är att tackla arbetslösheten är minska skatterna och avgifterna med 40 miljarder euro för att öka företagens konkurrenskraft och därmed skapa nya jobb. Fillon vill också sänka bolagsskatten från dagens 33 procent till 25 procent, under fem år. 

35-timmarsveckan är en infekterad historia. Fillon vill få bort det ”demagogiska”, överlämna frågan till de anställda och arbetsgivaren att lösa på det lokala fabriksgolvet, och på så sätt få flexibilitet. Vilket naturligtvis känns hotande för de militanta facken. Och som fått vänsterkonkurrenten Mélenchon att resa ragg.

Ett stort bottenlöst hål är lönekostnaderna för den franska offentliga sektorn. Statsskulden är enorm.  En  kommunalanställning är exempelvis livstidslång, oavsett tjänst. Frankrike har runt 37 000 kommuner med mängder av anställda. I Sverige har vi som bekant bara 290. 

Fillon lovar att skrota 500 000 offentliga jobb. Vilket så klart skapar protester. Idag går 56 procent av Frankrikes BNP till offentliga utgifter. Fillon lovar att få ner den siffran till 50 procent till 2022.

Han vill också öka löntagarnas nettolöner genom att sänka inkomstskatterna och på så sätt att skapa en årlig inkomstökning på 350 euro per år. Pensionsåldern vill han sätta till 65 år. Samtidigt vill han höja budgeten för försvaret, rättsväsendet och polisen med 12 miljarder euro också fram till 2022.

Francois Fillon har också anpassat sig till de patriotiska tongångarna i det land som kraftfullt och målmedvetet kämpar mot osäkerheten och terrorattackerna. Men Fillon ser inte isolationism som någon lösning utan stöder Frankrikes plats i Europa och EU.

För bara några månader sedan stämplades Fillon som förlorare. Men nu använder allt fler begreppet  ”The come back kid”.  

Och visst är det så. 

”Never a dull moment in French politics!”  

Jan-Olof Bengtsson