Experterna jobbar förgäves – majoriteten av anmälningarna till EBM avskrivs

Riksrevisionen har konstaterat i en rykande färsk rapport att Ekobrottsmyndigheten arbetar ineffektivt:

EBM, med Monica Rodrigo i spetsen, har inte styrt, prioriterat och inriktat verksamheten så att myndigheten kan arbeta effektivt. Ytterligare ett problem är att myndighetens underrättelseverksamhet saknar direktåtkomst till viktig finansiell information, bland annat hos Skatteverket och finanspolisen vid Polismyndigheten.

EBM:s ineffektivitet, men också brist på resurser, leder till att mycket utredningsarbete som utförs, görs förgäves.

Skatteverket och konkursförvaltare – ”experter” som redan gjort en hel del utredningsarbete innan anmälan – står nämligen för majoriteten av alla anmälningar.

Under 2020 stod Skatteverket och konkursförvaltare för 22 respektive 42 procent – totalt 64 procent.

Samtidigt leder det flesta anmälningar till avskrivningar.

Under 2020 landade andelen lagförda brottsmisstankar på 15 procent*, enligt Ekobrottsmyndighetens årsredovisning för 2020.

Ett lagföringsbeslut kan betyda åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. Det sistnämnda innebär i sin tur att brottet visserligen utreds, men att det varken blir åtal eller rättegång. Andelen lagförda personer uppgick samtidigt till 18 procent.

Mats Emthén, konkursadvokat och tidigare vice ordförande vid Institutet för Företagsrekonstruktion, vittnar om en påtaglig frustration

– Vi har en skyldighet att anmäla när det finns misstankar om brott men det känns som om det är lotten som avgör. Det händer nästan aldrig någonting, säger han och fortsätter.

– Och går en anmälan vidare rör det sig ofta om väldigt enkla brott – exempelvis att någon lämnat in årsredovisningen för sent vilket sorterar under bokföringsbrott. När det rör sig om mer komplicerade fall upplever vi ett motstånd hos Ekobrottsmyndigheten mot att ta upp det.  

Att EBM prioriterar misstankar som är lätta att utreda har bekräftats av myndighetens åklagare Björn Ankarling till Realtid i samband med en tidigare intervju.

– Vi ska prioritera det som ger ett relativt högt straff och sådant som det finns utsikter att nå framgång med, förklarade Björn Ankarling och fortsatte:

– Minimistraffet för grovt bokföringsbrott är sex månaders fängelse och som mest kan det bli sex år. Det är svårt att komma upp i så mycket högre straffvärde för ekonomiska brott. 

Misstankar om svindleri och bedrägeri är betydligt mer svårutredda.

– Om man kan bevisa att någon har förskingrat hundratals miljoner kronor så visst kan man komma upp i högre straffvärden. Men det krävs väldigt mycket resurser för att utreda den typen av brottslighet, sa Björn Ankarling.

Men enligt Mats Emthén tas inte ens brottsmisstankar som ser relativt enkla ut att bevisa, alltid upp.

– Vi hade ett fall där vi ansåg det bevisat att en årsredovisning var förfalskad. Vi skickade in mycket utredningsmaterial till EBM. Ändå hände ingenting, berättar Emthén.

Samtidigt som mycket av konkursförvaltarnas utredningar slängs i soptunnan när polis och EBM inte går vidare med dem, får konkursförvaltarna inte utreda misstänkt brottslighet alltför nogsamt. Eller rättare sagt – de får inte betalt för det.

– Tillsynsmyndigheten för konkurser som ligger under Kronofogden säger att vi inte ska göra åklagarens eller polisens arbete. Utan så fort vi kommer upp i en misstankegrad ska vi skicka det vidare till polis eller åklagare. Jag har varit med om att Tillsynsmyndigheten prutat på arvodet när den ansett att vi borde ha stoppat utredningen i ett tidigare skede, säger Mats Emthén.

Av Riksrevisionens utredning framgår samtidigt att åklagare tycker att konkursförvaltarnas anmälningar kan vara svåra att utreda.

”Den andra svårigheten handlar om att man ofta får in anmälningar i ett sent skede av brottsligheten (framförallt från konkursförvaltare). Pengarna är då ofta redan borta och det är svårt att spåra sig tillbaka för att hitta bevisning”, säger en åklagare som intervjuas i rapporten.

*Andelen lagförda brottsmisstankar = Antal brottsmisstankar med ett lagföringsbeslut dividerat med antal brottsmisstankar med beslut om avskrivning eller lagföring inom perioden.